11 vanor hos personer med dold depression

Depressioner kan ofta vara osynliga, svåra att känna igen och lämnas ofta odiagnostiserade. En person med dold depression är ofta en person som är van vid att hantera sina inre demoner på ett sätt som inte tydligt synliggör deras sjukdom för andra. Ibland får de en diagnos men ibland blir de utan diagnos och det är inte alltid en deprimerad människa mäktar med att berätta om det för sina nära. Problemet är att livet blir som mörkast när vi slutar att ha insikt i varandras mående. Vi tenderar tro att svårigheter syns lika tydligt som krigsskador på våra kroppar men i verkligheten syns inte dessa sår på utsidan. Vi måste titta noggrant efter tecken på dold depression. Här listas några vanor hos människor som lider av dold depression.

dold depression

1. Håller upp en fasad som visar att livet är OK eller ännu bättre

Att personer med depression har en och samma trista personlighet är inte sant. Depression är mer än bara ett humör. De som lever i en depression lär sig ofta att hantera samt alternera olika känslo- och stämningslägen. Ibland kan det vara den mest glada personen du känner som faktiskt är deprimerad. Personligheter kan variera och ofta försöker den som är deprimerad att upprätthålla den positiva fasaden i sitt uppträdande – för vem vill egentligen tynga ned sina medmänniskor även om det gör att du håller inom dig hur dåligt du egentligen mår?

2. Vanemässiga botemedel

Det finns flera sätt att hantera och bota en depression, däribland terapi och medicin. Men, det finns många andra sätt att bota depression på, även om det bara gäller för en kort stund. Det finns livsstilsmönster och vanor som personer med depression kan använda för att bota sin depression i alla fall för en liten stund. Det kan till exempel vara att lyssna på musik, träna, köra bil, promenera eller egentligen vad som helst som förflyttar fokus från det dåliga måendet eller de inre demonerna. Dold depression har nämligen mycket att göra med på vilket sätt människor kämpar mot sina inre demoner.

3. Problem med övergivenhet

Vem som helst som upplevt en depression vet vilken börda man upplever. En del människor i den deprimerade personens omgivning kan också känna att depressionen är en börda även för dom själva. Ibland, även om du öppnar upp dig till en närstående och berättar hur dåligt du verkligen mår kanske den personen stänger dörren framför näsan på dig. Även om det är svårt att klandra dessa människor för deras handlingar så skapas en känsla av övergivenhet för dig som upplever en depression. Att bli utestängd skapar större känsla av utanförskap och gör att du sluter dig mer och mer i rädslan av att förlora ännu fler personer i din omgivning. Det finns inget värre än att inse att den mörkaste sidan av dig själv skulle vara för hemsk för en person som älskar dig att hantera.

4. Proffs på att hitta ursäkter

Det kan vara ursäkter till allt från varför det finns skärsår på armarna eller varför de hoppar över en middag. Personer som lever med olika former av depressioner har olika svårigheter som kan hindra deras normala liv. I dessa stunder har de flesta deprimerade personer arbetat ut en modell för hur de ska tackla uppmärksamhet eller frågor från närstående som verkar se tecken på smärta. Allt för att försöka dölja att de egentligen inte mår bra.

5. Onormala sömn- och matrutiner

Detta kan anses vara ett mindre symptom men kan ge svåra effekter i slutändan. De personer som lever i en depression som inte syns på utsidan kan ibland släppa igenom små tecken på att de inte mår bra. Att de sover för mycket eller för lite kan vara exempel på symptom på depression. Detsamma gäller om personen ifråga äter för mycket eller för lite. Sömn och näring är två av de viktigaste sakerna i en hälsosam livsstil. Depression kan skapa en känsla av bristande kontroll och genom att välja att kontrollera till exempel näringsintaget luras personen att hen har kontroll. Att komma till ro för att sova kan under en depression vara stört omöjligt eller så kan det vara den enda flykten. Detsamma gäller mat.

6. Olika uppfattningar av läkande medel

En person som hanterar sin egen depression vet mycket väl hur hen svarar på olika typer av behandlingar och läkande medel. De vet att alkohol är en depressiv drog och genom att dricka alkohol under en längre period kommer personernas mentala status att fortsätta vara låg vilket kan innebära en större risk för en deprimerad människa än för en frisk person. De vet oftast att koffein och socker är uppiggande för humöret och de vet också oftast hur medicin påverkar hjärnan och humöret. Vad de troligtvis även vet är vilka medel som inte ska blandas tillsammans med varandra. De vet allt detta eftersom de själva ofta blivit tvingade till att själva hantera sina känslotillstånd och bär ett större ansvar över dessa kunskaper än andra människor.

7. Annorlunda syn på liv och död

Det är inte alla deprimerade personer som vill ta livet av sig, men depressioner kan ofta framkalla en mycket unik och komplex situation och tankeprocess i livet. Att mötas öga mot öga med sin svaga sida kan resultera i att en människa handlar i desperation. Det kan hända att vi kommer in på mörka tankebanor när vi letar efter svar på livets stora frågor eller kanske när vi slits mellan hopp och förtvivlan i olika situationer.

8. Talangfulla och uttrycksamma människor

Många av världsartister, musiker och ledare runt om i världen har även plågats av psykisk ohälsa. Ibland kan givetvis djupa känslor innebära stora framgångar för en konstnär, speciellt människor som inte visar att de mår dåligt. De ger sina känslor tillkänna genom andra former av uttryck och har kontakt med både de bra och dåliga sidorna hos sig själva. De kan ofta formulera och illustrera skönheten genom det mörka de bär på.

9. Söker efter meningen

Alla vill vi hitta meningen med livet. Vi vill veta vad vi gör och om det är värt det och om vi är på väg åt rätt håll. De personer som lever i en dold depression vill också veta detta och alla försök att finna meningen eller en känsla av tillfredsställelse gör att de alltid håller hoppet uppe för nästa svar. Känslor av otillräcklighet och rädsla är ingenting konstigt för en människa som lever med en depression. De försöker oftast att överkompensera i livet för att försöka dölja sina svagheter. De kanske byter inriktning ofta eller riktning i livet flera gånger, de ägnar mycket tid till att söka lyckan och de strävar ofta efter mer och mer.

10. Små rop på hjälp

Även en person som har lärt sig att leva med sitt dåliga mående och den kamp det innebär behöver få hjälp. Personer som lever med depression kan ibland ge ifrån sig små tecken av rop på hjälp och dessa kan vara svåra även för ett tränat öga att se. Ibland kan det vara farligt för en person att lämnas ensam i sin depression, även om de själva vill bli lämnade ensamma. Ibland kanske den som är deprimerad räcker ut en sökande hand själv eller till och med öppnar upp sig själva för dig som medmänniska. Dessa stunder är de mest kritiska eftersom de är extra starka. Det är dessa stunder som kan svetsa dig samman med den deprimerade och att ni kan skapa förtroende för varandra vilket i sin tur öppnar upp den människa som lever under plågsamma förhållanden.

11. Söker kärlek och acceptans

Att hålla uppe en sköld mot världen för att inte släppa in människor att se alla demoner som bor på insidan av dig själv skapar en större distans mellan dig och omvärlden. Du kan tro att du skyddar dig själv genom att hålla människor utanför eller genom att lura dig själv och andra att livet inte är så farligt ändå. Det är helt naturligt att agera på det sättet eftersom vi vill skydda oss själva från att våra hjärtan ska krossas eller att vi ska krossa någon annans hjärta. Det är precis tvärtom.

Vänd inte ryggen mot en människa som kämpar

Många av er som har läst den här texten kanske känner igen sig på någon punkt eller känner någon som gått igenom någonting liknande. Du vet hur enkelt det är att känna sig ensam eller övergiven. Artikeln handlar i första hand om personer som lever med en dold depression men faktum är att många depressioner går förbi oss helt osynliga för världen. Vi lever i en värld som entusiasmerar oss till att dölja våra känslor, speciellt om de är mörka och lite obehagliga. Det ska vi inte göra.

Det viktigaste för människor med dold depression att förstå är att de söker efter kärlek och acceptans precis som vilken annan människa som helst. Det gör vi alla. Den enda chansen att nå dit är genom att sprida kärlek och acceptans själv. Vänd aldrig ryggen mot en människa som kämpar. Vad det än är. Älska personer när de har det svårt. Gråt när du behöver det. Räck ut en hand när någon stänger dörren för en annan. Öppna ditt hjärta, även om det känns läskigt att göra det. Om vi fortsätter att dölja det som är dålig så kommer även det som är bra att försvinna.

Källa: Lexi Herrick

Bild: Pixabay

Relaterade artiklar

24 kommentarer

  1. Nicholas

    Wow, kändes som du hade skrivit texten om mig för att andra ska förstå. Undermedvetet försöker man plana ut nivåerna men det verkar aldrig vara någon som bryr sig om det som gömmer sig på djup.
    Tack ska du ha. ❤️

  2. Amanda

    Tycker att kriterierna är alldeles för generella. Att ha en komplicerad relation to liv och död är något som jag anser är mycket mänskligt. Det är inte svart eller vitt. Att vara självmedveten om hur ”droger” påverkar en själv är väl också ganska naturligt för de flesta då det ofta är ett aktivt val att konsumera en drog. Sammanfattningsvis tycker jag att dessa tecken du listar upp gäller egentligen för alla människor – inte bara de som lider av ”dold depression” .

    1. Hej Amanda och tack för feedback.
      Att leva med eller i en depression, oavsett om den är dold eller ej, kan yttra sig på så himla många olika sätt tänker jag. Det är en extremt vanlig diagnos och vi som varit deprimerade kan känna igen oss olika mycket i kriterierna för depression såväl som de saker jag nämnt ovan. Det är lite som andra sjukdomar där man ofta kan ha symptom av olika slag, ibland väldigt olika. Vi har olika sårbarhet i våra psyken varför jag tror det är viktigt att vara uppmärksam på olika saker hos olika personer, ingen depression är den andre lik tror jag. Därför blir det en generell lista.
      Hoppas det var lite svar på hur jag tänkt.
      Hälsningar
      Karoline Karlsson

      1. Nicke

        Håller med ovan och kännslan man får är att deprition/psykisk ohälsa är det nya normala, vilket är synd.
        Livet är inte lätt och på dess väg möts vi alla av hinder och olika problem, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
        Enda skillnaden mellan nu och för 25 år sedan är att alla sitter på sociala medier och skriver om det ena eller andra..

        Med det inte sagt att man inte ska stötta någon som mår dåligt, självklart ska man det. Men folk känns så naiva mot livet..

  3. ❤️

    Hej. Jag vill verkligen att du som skrivit detta ska få cred för det. Jag känner igen mig på alla punkter och jag som alltid varit den som tagit hand om alla andra som inte mår bra, kanske borde söka egen hjälp. Detta fick verkligen mig att inse. Hoppas detta når ut till många andra med samma problem/bekymmer. Kram

    1. Hej ”hjärtat” 😉
      Tack snälla för din kommentar! Det värmer.
      Någon sa en gång till mig (kan varit min mamma men är inte säker) ”Du måste ta hand om dig själv innan du kan hjälpa andra!” och det är verkligen SÅ sant. Om du vill ha lite bollplank eller tips på var du kan/vill söka hjälp är du varmt välkommen att maila mig om du vill. karoline@livskick.nu hittar du mig på.
      Kram tillbaka
      Hälsningar
      Karoline Karlsson

  4. Michael Bähni

    Tack. Det är som en biografi av mig skälv.

    Det svåraste jag känner är när läkare psykologer och kuratorer inte vill mäktar med eller förstår mig. Som hjälpsökande blir det oftast sämre efter bara några möten med en läkare eller psykolog. Först har jag tagit mod till mig att be om hjälp sen släpper lite av den oron vid första o andra kontakten men sen upptäcker jag att hen eller hon inte är intresserad av mig och situationen blir ohållbar. Och min ångest förtätas. Ibland tillstöter ilska som hjälper mig en tid några veckor kanske men sen är jag på ruta ett igen.
    Bara några tankar.
    Vh Michael.

    1. Hej Michael.
      Skönt att höra att fler känner igen sig! Det gör även jag nämligen.
      Jag förstår det där med vården. När jag började gå i terapi själv så la min psykolog upp korten på bordet direkt och berättade för mig att
      1. Det kommer att bli sämre först, men eftersom du kommer att fortsätta att komma hit kommer det också att bli bättre med tiden.
      2. Du kommer komma till en punkt då du inte vill gå hit längre, det är då du ska gå i alla fall.
      3. Det kommer komma en tid då du tycker att du inte behöver gå i terapi längre men jag anser att du ska fortsätta, då ska du fortsätta.
      4. Det kommer en tid då jag tycker att du inte behöver gå här mer men du håller inte med mig, då ska du också fortsätta.
      5. Vi kommer att känna båda två att du inte behöver gå i terapi mera. Då ska den trappas av för att sedan avslutas helt.

      Det var fem sköna punkter som jag fick med mig direkt vid första samtalet. Dom punkterna brukar jag tänka på oavsett om jag söker för psykiska åkommor, tandvärk eller magont. Ibland (oftast) måste man vara frisk för att orka vara sjuk. Därför är det bra om man kanske ber om ännu mer hjälp just vid vårdkontakt om det inte känns bra. Kanske någon kan vara med och hjälpa till att ställa krav på vården för dig? Kanske kan säga rakt ut till läkare/mfl ”Nu släpper ni inte mig förrän jag mår bra, när vi alla anser att jag mår bra”. Kanske kan det bli lite lättare att fortsätta kämpa då?

      Hälsningar
      Karoline Karlsson

  5. jag

    Hur ska man då åter finna lyckan med att leva? Jag kämpar varje dag för att överleva
    Jag vet inte längre vad lycka är min värld rasade när min man bedrog mig nu har jag förlorat allt men med en mask på och alla frågar hur man har de jag svara alltid bra men under denna mask så har jag slutat le

    1. Hej.
      Har du testat att säga som det är till någon när hen frågar hur det är?
      Ibland är det dom små sakerna så man får se som värda att leva för. Kanske för att det ändå känns bra att den där blomman står i köksfönstret, att det är värt att gå upp på morgonen, se på den och kanske ge den lite vatten eller klippa ett torrt blad. Kanske är det världens fröjd att dammsugaren ändå faktiskt fungerar eller att solen gick upp idag igen. Livsglädje kan komma från så många olika sätt. Och känner man ingen glädje i någonting så kanske någon annan kan hjälpa en att se det under den perioden. Ibland kan det räcka med en vän, en förälder, syskon, avlägsen släkting, kollega eller klasskamrat. I andra fall kanske det är en skolsyster, läkare, psykolog eller terapeut.

      Hör gärna av dig till mig via e-post om du vill. karoline@livskick.nu

      Kram

  6. Pingback: 11 vanor hos personer med dold depression | Sir_Pierre's Godispåse

  7. Sanna

    Hej!
    Jag kände igen mig i alla punkter.
    Jag har varit deprimerad en lång tid nu, fast det kommer och går.
    Har haft självmordstankar och även försökt ta livet av mig en gång.
    Jag har varit på psykakuten för det men dom ansåg inte att det var så allvarligt så jag fick ingen hjälp.
    Det känns som att ingen riktigt hör mig.
    Vad kan jag göra?

    Kran!

  8. Patrik

    Kan vara den sjukaste skit jag läst på länge! Så om man har en annorlunda syn på livet och döden så är man deprimerad? Snacka om att hitta fel med sig själv. Alla dessa saker gör normala människor. Det är snarare att man får för sig att det är kört när man läser detta och därefter sakta glider ner i en depression. Ta ner inlägget!

  9. Pingback: Grymma lästips från Livskick | Johanna Arogén

  10. Marika

    Hej! Denna text som du skrivit är verkligen bra! Jag känner också igen mig i många av punkterna. Idag finns det tragiskt nog väldigt många människor som mår psykiskt dåligt, både unga och vuxna. Jag har varit djupt deprimerad för några år sedan och såg inget ljus i mitt liv pga olika skäl. Jag fick bra hjälp från psykologer och från mina allra närmaste vänner vilket jag är evigt tacksam för. Det är verkligen bra att det finns underbara hjälpsamma och omtänksamma människor som du som uppmärksammar att människor verkligen kan må djupt dåligt inombords, för det är mänskliga känslor att känna att man mår dåligt också. Tack för att du kämpar för alla människor och stöttar oss. Du ger ljus i den gråa ensamma vardagen hos personer som känner sig deprimerade! Tack för det ❤️ En stor kram till dig! Du är guldvärd!

  11. Fialisa

    Känner igen mig i mycket. Jag kan inte släppa masken, även om jag vill. Den har blivit en del av mig. Har haft läkarkontakt en gång och i ett obevakat ögonblick lyckades han tränga igenom den. Det var den första gången jag upplevt det. Han föreslog medicinering men jag tackade nej. Det ångrar jag idag och nu är han tjänstledig.

  12. Pingback: Kan man dölja en depression – annokas

  13. Pingback: Lev med din kropp i sommar – boktips inför ”Beach 2016” – Livskick

  14. Högst Anonym

    Jag känner igen mig något otroligt i den här texten. Jag är helt säker på att jag har varit, eller fortfarande är, deprimerad. Den har blivit en del av mig, samtidigt som den är något jag kämpar emot. Problemet är att jag aldrig fick hjälp. Jag har antytt saker till min mamma, till och med sagt det rakt ut, men bara fått svar som ” sluta bullshita” som om det är en skam för familjen att deras unga, duktiga dotter faktiskt mår extremt dåligt. Som om mina föräldrar själva inte vågar erkänna att någonting har lett till att jag mår så här. Jag klandrar inte dem, jag förstår. Men jag kan inte hjälpa att känna mig övergiven och ignorerad. Jag lider i ensamhet, gråter mig till sömns, plågas av ångest, skuldkänslor och bitterhet, stressen river sönder mig, ansträngningen över att upprätthålla fasaden och lyckas i skolan, vara en bra dotter, vän och syster. Ingen förstår på allvar hur jag går sönder inombords, vilka mörka tankar som rör sig i mitt huvud. Jag har haft självmordstankar, även om jag inte VILL dö. Men att säga det till min familj skulle krossa dem. Därför är jag fast. För jag inser att jag inte kan fortsätta låtsats som att allt är bra hur länge som helst. Jag behöver stöd, men min familj vägrar ju inse att jag faktiskt mår dåligt. (det hjälper inte att jag knappt är 16 år och inte blir tagen på allvar)

    Förlåt för denna konstiga kommentar, som förmodligen ändå ingen kommer se…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *