2011: året då jag lärde mig att bli en ”doer”

Sanningen om året 2011 är att jag faktiskt inte minns alla bitar. Mitt liv har på så många sätt förändrats och jag har nog svävat förbi vissa månader. Utan tvekan har det varit tufft, men jag skulle inte vilja ha det ogjort. Jag har på så många sätt bevisat för mig själv att jag kan klara vad jag än vill – vilket är en häftig känsla som föder mersmak.

doer

Jag har betalat ett högt pris för vissa saker och fått stå ut med att både såra och bli sårad. Men vi växer och utvecklas även av de svåra saker i livet, eller hur?

Jag har genom att tänka positivt både provocerat och tröstat andra människor runt om mig. Jag har genom positivt tänkande kunnat (vågat) känna efter vad jag själv vill och vad jag behöver göra för att vara lycklig. Jag har åstadkommit saker jag bara drömt om att göra genom att våga testa. Misslyckande finns inte längre i mitt huvud och går planerna inte som planerat så tänker jag bara att det inte var meningen. Jag har sorterat i livet och är redo för ett 2012 utan energitjuvar och negativa tyngder i mina jackfickor.

Och vad härligt det är att våga ta möjligheter istället för att se misslyckanden! Jag har lärt mig att bli en ”Doer” och det tänker jag fortsätta vara. Jag tänker nu lämna det här året och aldrig kolla tillbaka (jo, på det som gett mig styrka såklart – för det är mycket det). Jag har mött nya människor som ändrat mitt synsätt, och jag har fått möjligheter jag inte ens tänkt på innan. Vänner jag haft länge har jag fått komma lite närmare och dessa har lärt mig att det är okej att vara jag, att jag är bra.

Året 2012 välkomnar jag med öppna armar och jag har byggt upp en möjligheternas vår som lockar utan dess like! Jag är redo att skörda det jag odlat upp under året som gått och redo att sätta nya frön för att vänta. Jag gillar att ha upptäckt att man faktiskt till stor del skriva sitt eget livs bok. Med vänner och familj runt om mig känner jag mig redo att utforska nya sätt att odla fram möjligheter.

Jag har lärt mig att det är okej att planerna inte alltid är exemplariska. Jag kan skratta åt mig själv och jag kan erkänna mina misstag. Det är en väldigt skön känsla som faktiskt får mig att ha högre självkänsla och mer tillit till människor. Jag kan gråta när jag är ledsen, vara arg när jag är arg och skratta när jag är nöjd och glad.

Bäst av allt är att jag börjar känna mig otroligt stark i mig själv och mina val. Jag kan se framgångarna bakom hörnet och styrka är för mig en härlig motivation att fortsätta. Jag lever, oj vad jag lever! En riktig Livskick.

Foto: Peter Lidström

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>