Är du optimist, pessimist eller realist?

Studier visar att vår inställning påverkar våra liv mer än vad många av oss tror. Ingen har väl undgått den klassiska frågan om vattenglaset är halvtomt eller halvfullt? Svaret ger en fingervisning om hur vi ser på världen.

Den optimistiskt lagda svarar halvfullt, medan den mer pessimistiska svarar halvtomt. Forskare menar att människor som har en mer optimistisk livssyn är friskare, lever längre och klarar sig bättre genom motgångar. Detta tror man beror på att optimisten bland annat har en mer nyanserad förklaringsmodell för motgångar. Optimisten ser det som tillfälliga händelser som går att övervinna. Detta gör att man tror att det kommer att lyckas bättre nästa gång jämfört med pessimisten som kan se motgångar som mer varaktiga och att de beror på brister hos dem själva som inte går att avhjälpa.

När jag är ute och föreläser kommer oftast ett tredje alternativ upp, nämligen realisten. Realisten beskrivs som en verklighetsskildrare med ett sinne för vad som är praktiskt genomförbart. Men vad menas egentligen med det? Vems verklighet är det man talar om och vem bestämmer vad som är praktiskt genomförbart? Svaret kan tyckas vara så självklart att det känns fullständigt onödigt att fundera kring det. Men det bör man göra! Verklighetsbegreppet förändras och har förändrats över tid. En gång i tiden var jorden platt och det var den tidens sanning och verklighet som människorna levde efter. Det färgade också tron på vad som var praktiskt genomförbart. Oavsett hur vi väljer att beskriva något så omfattande som verkligheten är det viktigt att vara medveten om vad det är vi faktiskt förmedlar. Det jag menar är att vi i våra beskrivningar också kan skapa barriärer och hinder som inte stämmer, men som vi ändå lever efter som om de vore sanningar. Låt mig illustrera det jag menar med ett exempel som kallas för Bannistereffekten.

År 1945 springer Gunder Hägg en engelsk mil på strax över fyra minuter. Trots ett nytt världsrekord, vill han göra bättre ifrån sig och springa samma sträcka på under fyra minuter. Han börjar undersöka sina möjligheter och läser att det är fysiologiskt omöjligt att springa sträckan under rekordtiden. Under åren 1952-1954 hävdade flera experter i olika internationella tidskrifter att den mänskliga kroppen aldrig kommer att kunna springa fortare än vad Hägg gjort. Dessa uttalanden gjorde naturligtvis att Hägg aldrig ens försökte. Det hindrade också många av hans samtida medtävlare. Den brittiske löparen Roger Bannister var klok nog att inte lyssna på dessa experters uttalanden. År 1954, nio år senare, springer han en engelsk mil under fyra minuter. Han gjorde det som flera specialister sagt var omöjligt. Det är inte Bannisters prestation som är det märkligaste, utan att det som följde efter hans insats. Inom två år var det inte mindre än 50 löpare som gjort om prestationen – det vill säga 50 nya mil under fyra minuter. Bannister visade på att det var möjligt att göra någon som flera ansåg vara omöjligt. Därigenom fick han en mängd efterföljare som nu visste att det stod i mänsklig förmåga att springa den engelska milen under fyra minuter.

Med det här vill jag säga att oavsett om du väljer att kalla dig för pessimist, optimist eller realist så kom ihåg Bannister och möjligheternas perspektiv – vi kan så mycket mer än vad vi tror!

Av Tanja Pitkänen

Bild: graur razvan ionut / FreeDigitalPhotos.net

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>