Att fylla 40 – en betraktelse kring självkänsla (och en liten, röd bikini)

Tiina ska fylla 40 år och är på semester. På stranden inför födelsedagen kommer livet – och kroppen – nära. Följ med i hennes reflektioner – och hennes viktiga val – i denna personliga krönika, direkt från Brasilien.

Där, i solen i Brasilien: stranden, sanden, vågorna, jag – i bikini. Nästa vecka har jag födelsedag – 40 år. Tankarna far: ”Ska jag verkligen ha på mig en bikini när jag är 40? Får jag det? Vad ska folk tänka? Celluliter, några extra kilon på magen, en graviditet och en hållning som kanske inte är den bästa…” Och så vidare. Sedan tänker jag: ”Tankarna kan jag ha. Bara jag inte säger något högt eller visar mitt missnöje när min dotter är med. Hon ska i alla fall känna en acceptans och en kärlek till sig själv och till sin kropp!” Men vänta… ”Ska inte jag få känna en acceptans och kärlek till mig själv och till min kropp, som ändå har burit runt mig i snart 40 år..?”

Tiina Mokvist

Tiina Mokvist

Det jag känner och tänker utstrålar jag. Det är det jag pratar om med andra, med mina klienter. ”Coach Tiina, lev som du lär!” Jag börjar om. Gör om och gör rätt: solen, Brasilien, stranden, sanden, vågorna, jag – på semester, härligt! Min dotter och min mamma i vattnet. De skrattar, leker och stojar. Liten lär sig simma. Jag ler. Människor i vattnet, på stranden, stekandes i solen, under parasoller, gående hand i hand. Män i alla de färger och former, kvinnor likaså. Kvinnor i bikini. Unga kvinnor, medelålders kvinnor, gamla kvinnor. Glada och nöjda denna stund på stranden, med vänner och familj.

Jag blir 40 om några dagar. Jag i bikini. Kanske kan det vara helt okej att känna att jag är helt okej. I bikini eller ej, 40 eller 20 eller 65 år. Det är ett val jag kan göra. Ett svårt val. Hela livet har jag läst och hört och förstått att jag ska vara missnöjd med min kropp, om den inte ser ut på ett visst sätt. Ja, till och med då ska jag vara missnöjd, för snyggare och smalare bör en kvinna alltid sträva efter.

Men vem vill jag vara? Vad vill jag att människor runt omkring mig ser när de tittar på mig? Glad, kanske? Kvinna i sina bästa år? Någon som kan njuta av livet? Någon som är tacksam över att vara frisk? Någon som bjuder på sig själv och leker med sitt barn i sanden, även iklädd bikini? En kvinna vars 40 år egentligen inte betyder något annat än det jag själv väljer att det betyder?

Jag gör det valet … nu.

I Brasilien, detta land där karnevalen och de lättklädda människorna står i centrum, är det nästan omöjligt att hitta en bikini som täcker hela rumpan. ”Ta seden dit du kommer Tiina!” Jag går och köper en bikini – modell mindre. Röd. Som inte täcker hela rumpan och som lyfter upp tuttarna. ”För jag får. Jag blir 40 år. Jag ska ju inte dö! Jag lever! Jag är frisk! Jag är på solsemester! Oj vad jag vågar!”

Jag sitter i solstolen, i min lilla röda bikini, och blickar ner mot vattnet. Där ser jag något otroligt vackert: en man runt 70 år, nästan flintis, stor mage och hårig rygg. En kvinna, kanske 10 år yngre, mullig och delvis rynkig. Han bär på henne i vattnet. Hennes armar runt hans axlar. Deras ansikten så nära, så nära. De pratar, skrattar, pussas. De ser bara varandra. I deras ögon det vackraste, det finaste, det käraste. Vi skulle inte få se deras kärlek på film eller på TV, kanske inte ens på ett fotografi. Men det är en sådan kärlek jag vill känna om 20–30 år till den jag har kär. I vattnet, på semester. I vardagen i det snöiga Sverige. Mina ögon tåras och jag är så glad över att jag har fått ta del av deras kärlek.

Min kropp förändras nu, jag märker det. Rynkorna har kommit. Baken är plattare. Höfterna tyngre. Jag ska bli 40 år. Men vad har jag idag som jag inte hade igår? Mer kunskap, en ömmare kärlek till mig själv, Jag är tacksam för att jag hanterar kriser snabbare, sätter tydligare gränser, vågar säga ifrån mer och oftare, vågar ta plats, vågar visa vem jag är, vågar ge av mig själv och ser hur detta gör andra glada

Jag blir 40 år. Jag lever! Jag känner att jag lever. Jag vill Leva med stort L! Det må vara en daglig kamp, vissa dagar lättare, andra dagar svårare. Men med mina vänners hjälp och med min egen kraft, så ska jag fortsätta lyckas. Jag är jag och det är alldeles utmärkt det med.

Foton: Privata

Mer att läsa

4 kommentarer

  1. 3

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>