Att trivas på gymmet: ”instruktörer måste sluta fokusera på utseendet”

Om kvinnor ska kunna känna positiva känslor kring sin kropp måste inspirations- och motivationsbudskap sluta fokusera på viktnedgång och utseende. Forskare rekommenderar att istället för att sträva efter att bli smalare eller mer muskulös (utseendemotiverad träning), bör kvinnor träna för hälsans skull, eller för att de tycker att det är roligt – om de också vill ha en positiv kroppsuppfattning. Det handlar om att ersätta självobjektifiering med självmedkänsla. (Och gymanläggningar kan underlätta processen!)

gym

Bild: Free Stock Photos

Olika ideal för hur en kropp ska se ut påverkar mångas användning av, och känslor för, sina kroppar. Det smala kroppsidealet har idag i mångt och mycket bytts ut till ett mer atletiskt, extremt vältränat ideal, vilket också är problematiskt eftersom en sådan kropp fortfarande är väldigt mager. En idealkropp som är mycket smal men ändå har muskler har ökat antalet kvinnor som är missnöjda med sina kroppar – på grund av en destruktiv självobjektifiering. Denna kan dock vägas upp genom att öka sin självmedkänsla.

Självobjektifiering

Det är välkänt att många kvinnor tränar för att förändra sitt utseende. Forskning visar att kvinnor generellt är mer missnöjda med sina kroppar än vad män är. Många forskare anser att det handlar om objektifiering: kvinnor värdesätts ofta baserat på utseende istället utifrån prestation. För kvinnor är det djupt rotat att deras kroppar finns till för andras åskådan – så kallad självobjektifiering. Kvinnor bedömer sina egna kroppar i relation till hur andra ser på dem, istället för hur kroppen fungerar och vad den klarar av. En vanlig konsekvens av självobjektifiering är att kvinnor konstant jämför sig med varandra, samt med medias användning av idealkroppen som fantasibild. Detta leder ofta till ett missnöje med den egna kroppen, eftersom önskan att uppnå idealet ofta resulterar i en medvetenhet om att det är en omöjlig uppgift.

Självmedkänsla

Även självmedkänsla spelar en stor roll – det kan nämligen agera som en dämpande faktor mot självobjektifiering och kroppsmissnöje. Forskare har funnit att självmedkänsla kan motverka en negativ kroppsuppfattning genom att betona att alla – även jag själv – är värda medkänsla, trots misslyckande och otillräcklighet. Självmedkänsla har tre dimensioner:

  1. att jag är snäll mot mig själv istället för att ägna mig åt att bedöma och kritisera mig själv
  2. att jag lär mig att styra tankarna bort från avsky till mig själv till en balanserad medvetenhet om vem jag är
  3. att jag tillämpar vanlig hederlig medmänsklighet som sammankopplar mina erfarenheter med andras erfarenheter

Eftersom självmedkänsla handlar om självacceptans, borde det alltså enligt forskarna även kunna hjälpa kvinnor att acceptera sina kroppar. Kvinnor som tillämpar självmedkänsla känner sig oftare mindre pressade att vilja gå ner i vikt (av utseendemässiga skäl), för att de helt enkelt inte känner behovet av att konstant jämföra sina kroppar med andra kvinnor eller mediabilder. Alltså är de också oftare nöjda med sina kroppar och självobjektifierar mindre än kvinnor som inte tillämpar självmedkänsla.

Träning av utseendemässiga skäl leder till känslor av misslyckande
Motion kan minska missnöjet med kroppen, ibland för att det är ett sätt att forma den i enlighet med idealet – vilket ofta är metoden som förespråkas i medier för att bli mer nöjd med sin kropp eller öka självkänslan. Det är dock inte så enkelt som det låter: inte alla motionärer klarar av att träna på ett sådant sätt som det krävs för att få den snygga, unga, långa, smala idealkroppen med stora bröst och fyllig rumpa. I många fall finns inte ens de genetiska förutsättningarna för att träning skulle kunna leda dit. Många kvinnor låter då helt enkelt bli att träna, eftersom att det ”ändå inte är någon idé”. Forskning visar att kvinnor som tränar av utseendemässiga skäl har högre nivåer av självobjektifiering, känner sig oftare misslyckade, och tenderar att ge upp träningen helt.

No pain, no gain?
I en studie undersökte man hur självmedkänsla som applicerades i vanlig gruppträning kan leda till positiva kroppsupplevelser. Man såg att kvinnor som deltog i gruppträning som fokuserade på att forma kroppen ofta skämdes över sina kroppar under träningen. De kände sig okoordinerade, bortkomna och klumpiga. Instruktörer som ledde träningen med attityden ”no pain, no gain” orsakade att deltagarna kände ännu mer negativa känslor för sina kroppar. De kände sig i hög grad kritiserade och nedvärderade, och upplevde att andra deltagare blev favoriserade, vilket ledde till en hierarki där deltagarna jämförde sig själva i enlighet med instruktörens och andra deltagare klädstil, ålder, skicklighet och popularitet. Det tydligaste exemplet nämndes vara den främre raden, där de som var mest vältränade och duktiga ställde sig, och den bakre raden som upptogs av dem som kände sig minst vältränade eller klumpiga. Detta jämförande ledde till att kvinnorna kände sig misslyckade eller värdelösa, inte bara under gruppträningen, utan i andra aspekter av livet. Många upptäckte dock att självmedkänsla lättade dessa känslor.

Acceptera kroppen
Självmedkänsla hjälpte kvinnorna att acceptera sina kroppar, ”även om de hade fel och brister”. Istället för att känna sig klumpiga kunde de njuta av aktiviteten och inte ge upp. När de kunde jämföra sig mindre med andra och inte bry sig så mycket om hur de såg ut, kunde de istället uppskatta sina kroppar och vad de faktiskt klarade av. Dessutom kunde de känna samhörighet med andra som kände liknande känslor, vilket ytterligare ökade acceptansen.

Rädda att anses som lata
Självmedkänsla är dock ofta inte något som uppstår automatiskt. Deltagarna i studien behövde anstränga sig för att nå dit: det krävdes planering, övning, tålamod och uthållighet. Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv? Många av deltagarna angav att de var rädda att uppfattas som själviska, eller att bli anklagade för att vara lata och hitta på ursäkter för att slippa hålla vikten.

Råd till gymanläggningar
Även om självmedkänsla kan vara mödosamt kan det hjälpa många om det appliceras i gruppträningssituationer, genom att skapa ett mer inbjudande klimat i träningslokalen som uppmuntrar till positiva känslor istället för skam. Till exempel kan man minska känslan av att behöva visa upp sig framför speglar eller åskådare, uppmuntra till bekväma klädval, och betona att motivationen ska ligga på hälsa och välbefinnande, istället för på prestation och utseende. (Läs också: Det fina med gruppträning)

Källa: Psychology Today

Studier:

Bailey, K. A.,  Cline, L. E., & Gammage, K. L. (2016). Exploring the complexities of body image experiences in middle age and older adult women within an exercise context: The simultaneous existence of negative and positive body images. Body Image, 17, 88-99.

Berry, K. A., et al (2010). An empirical phenomenology of young adult women exercisers’ body self-compassion. Qualitative Research in Sport and Exercise, 2, 293-312.

Braun, T. D., Park, C. L., & Gorin, A.
(2016). Self-compassion, body image, and disordered eating: A review of the literature. Body Image, 17, 117-131.

Magnus, C. M. R., Kowalski, K. C., & McHugh, T.-L. F. (2010). The role of self-compassion in women’s self-determined motives to exercise and exercise- related outcomes. Self and Identity, 9, 363–382.

Neff, K. D. (2003). Self-compassion: An alternative conceptualization of a healthy attitude toward oneself. Self and Identity, 2, 85–101.

O’Hara, S. E., Cox A., E., & Amorose, A. J. (2014). Self-compassion, body image, and disordered eating: A review of the literature. Body Image, 15, 109-118

Prichard, I., & Tiggemann, M. (2005). Objectification in fitness centers: Self-objectification, body dissatisfaction, and disordered eating in aerobic instructors and aerobic participants. Sex Roles, 53, 19–28.

Prichard, I., & Tiggemann, M. (2008). Relations among exercise type, self- objectification, and body image in the fitness centre environment: The role of reasons for exercise.Psychology of Sport and Exercise, 9, 855–866.

Rogers, K. A., & Ebbeck V. (2016). Experiences among women with shame and self-compassion in cardio-based exercise classes. Qualitative Research in Sport, Exercise and Health, 8, 21-44.

Mer att läsa

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>