Den där förbenade kvinnodagen

Den 8 mars är det den viktigaste dagens på året – min födelsedag. Alla andra dagar måste jag acceptera en delad uppmärksamhet men just denna dag är det bara jag som är i fokus. Ja, om vi bortser från den där förbenade kvinnodagen då.

kvinnor, kvinna, internationella kvinnodagen, 8 mars, kvinnodag, feminism, feminist, jämställdhet, rättvisa

Jag benämner mig själv som feminist. Trots alla smarta kommentarer om att det borde heta ”människo-ist” om det är jämlikhet jag strävar efter, och trots att jag riskeras att buntas ihop med de där rabiata grupperna som hatar män. För mig är jämställdhet mellan könen en självklarhet. Att värdera någon på grund av en slak samling hud fylld med blodkroppar, eller frånvaron av den, och utifrån det avgöra om denna är mer kvalificerad för ett jobb är ren idioti.

Som feminist finns det vissa frågor jag ständigt återkommer till i jämställdhetsdiskussioner, och som ständigt delar åsikterna i samlingen.

Kvotera in kvinnor på höga positioner, för kvinnor behöver hjälp – ja visst, eller så slutar vi kvinnor att sätta oss i offerroller och inser att vi själva kan påverka. Jag säger inte att kvinnor inte blir diskriminerade i valet till höga positioner. Att vi tar på oss offerkoftan hjälper dock föga. Alla kan påverka sin situation och aktivt arbeta mot en förändring istället för att stå utanför kampen. Det är dock svårt att överlåta regleringen av detta till den instängda och igengrodda gubbkretsen, som svurit blodseden att aldrig låta in en kvinna utan kaffebricka i styrelserummet. Jag säger alltså inte att det inte finns strukturer som behövs brytas på något sätt, men det innebär inte att det inte finns något vi kan göra.

Lägre löner – ja det blundar jag inte för, tyvärr är det så. Återigen vill jag dock kasta ljus på det egna ansvaret, dels att bli bättre på att förhandla och dels att kliva in på högre löner. Samtidigt måste vi, både kvinnor och män, fortsätta lyfta frågan och få facket samt politiker att aktivt arbeta mot att höja medellönen.

Fler kvinnor på höga poster – Om fördelningen på ansökande är 90 % män och 10 % kvinnor, ska vi verkligen kvotera in 50% kvinnor då? Jag tycker att vi behöver se till varför fördelningen i så fall är 90-10. Är det för att män generellt sett har högre utbildning? Är män är bättre chefer eller ledare? Är det för att kvinnor inte vågar söka? Eller kanske för att män oftare söker statusyrken?

De här frågorna är de frågor vi behöver lyfta sinsemellan, vrida och vända på för hitta orsaker och sedermera även lösningar. Därför kallar jag den 8 mars för den förbenade kvinnodagen, för det är ett jävla skämt, likt Fru Gårman. Visst, en gång i tiden kanske dagen tjänade ett syfte. Idag är det en populistisk dag där media publicerar samma reportage varje år och vi för några timmar har majoriteten kvinnor i fokus. För att sedan, dagen efter, återgå till en verklighet där kvinnodominerade yrken har sämre genomsnittslön, där kvinnor blir diskriminerade vid arbetsansökningar och där vi tycker att det är okej att använda kvinnokroppen som lockmedel för att sälja ospecificerad vara.

Gör något vettigt den 8 mars istället, fokusera på mig.

Bild: SXC

Mer att läsa

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>