Det krävs mer än vilja för bra och näringsrik skolmat

Skolmat. Bara ordet väcker många känslor och en hel del diskussioner runt om i landet. Känslorna är många, men inte ofta speciellt positiva, och ämnet väcker debatt gång på gång. Just nu lyfts återigen diskussionen i olika medier. Tidningar och bloggare skriver om ämnet ur olika perspektiv, och Livsmedelsverket har anordnat ett informationstillfälle den 24 april för att göra ett försök till att skänka klarhet i situationen. Själv har jag många tankar om skolmaten, jag har tidigare bloggat om det och kan väl erkänna att jag läser det mesta jag kommer över i de olika mediakanalerna så länge ordet ”skolmat” finns med i rubriken.

Jag tycker både att skomaten bör bli bättre och att det kan bli möjligt att göra den bättre. Samtidigt anser jag att skolor och kommuner som har satsat på att förbättra maten inte lyfts fram mer, att de inte får synas – så att andra kommuner kan ta efter och få idéer.

Det ställs allt högre krav på skolmaten, vilket såklart är viktigt. För visst vill vi att maten ska smaka gott, vara näringsrik och på något sätt även fungera som ett pedagogisk redskap för våra barn och ungdomar. Men hur ska det gå till när kommunen gör besparingar genom att dra in på skolornas matbudget – både genom att kostnaden för råvaror och driftkostnaderna ska bli lägre? Driftkostnaderna görs lägre genom att exempelvis låta maskiner göra merparten av jobbet, eller att man anställer outbildad personal som inte kan ställa samma lönekrav som en utbildad kock.

Media gör vidare små problem större än vad de är. Senast idag läste jag om en förälder som var orolig över att barnen skulle få näringsbrist då skolan inte serverade fet fisk och blodpuddning så ofta som rekommendationerna säger. Detta gör mig orolig. Visst, skolan ska servera dessa livsmedel – det tycker jag också. Men ett barn får inte järn- eller D-vitaminbrist för att skolan inte serverar dessa måltider oftare. Det handlar nämligen om högst tio tillfällen per år som det finns luckor. Tio måltider kompenseras enkelt genom att servera dessa rätter i hemmet istället. Det är skolans ansvar att barnen inte ska få näringsbrister – men det är faktiskt även föräldrarnas ansvar. Äter inte barnen middag hemma? Och är det ingen som funderar på skollov och helger? Var äter barnen merparten av sin mat – i skolan eller i hemmet?

Missförstå mig inte, jag tycker inte alls att det är okej att en skola serverar bristfällig kost till eleverna. Men det är ett komplext problem. Pengarna bör läggas på att hitta mer kompetent personal, att utbilda den kökspersonal som redan finns och att satsa på bra råvaror. Det finns en stor personalskara i Sverige som varje dag står i ett skolkök och sliter för att servera eleverna bra mat – men som bara får ta emot klagomål. Vi måste göra mer för att lyfta dessa personer så att de vågar tro på sig själva och så att de vågar laga den goda mat på det sätt som många av dem faktiskt kan och vill. Många ger ju upp då tiden inte räcker till och då responsen uteblir!

Lyft fram och uppmuntra alla som idag gör ett bra jobb, lägg mer pengar på skolmaten, utbilda personal, anställ utbildad personal vid nyanställningar och fokusera mindre på näringsbristerna. Näringsbrister får inte förekomma – men jag är övertygad om att de kommer suddas ut inom en snar framtid i fall vi fokuserar på det som gör skillnad på riktigt och inte haka upp oss på småsaker. Personalen vill inte göra näringsfattig mat, men de behöver hjälp för att kunna laga näringsriktig mat. Stjälp dem inte genom att dra in pengar och resurser!

Bilder: Livskick

Mer att läsa

3 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>