Epidemin – en roman som skildrar ett Sverige präglat av våld, maktspel och gränslös hälsohets

Åsa Ericsdotters nya bok Epidemin handlar om ett Sverige som på ett sätt ser ut ungefär som dagens Sverige, men som styrs av det så kallade ‘Hälsopartiet’. Vi möter ett Sverige där kroppsvikten är strängt kontrollerad, och de människor som inte är goda ‘hälsosamma’ medborgare är en tredje klassens människor som bespottas av samhället. ”Våld, maktspel och gränslös hälsohets” är ledord för boken, som är högst aktuell och viktig att läsas, även om det följer med en del obehagskänslor…

epidemin
Copyright/fotograf: Nadja Hallström

Epidemin är en bok som jag har svårt att sluta läsa samtidigt som jag inte vill fortsätta alls, eftersom människosynen och scenariot den skildrar får mig att må fysiskt illa. Det är en bok som ställer frågor och som tar ställning. Den är inte lättläst – snarare oroande – men det går inte att lägga inte ifrån sig boken med en axelryckning.

I början av boken möts vi av forskaren Landon som håller på att förlora sin flickvän i anorexi, något som det hälsostyrda Sverige snarast verkar ignorera: det är övervikt som är det stora problemet. Hälsopartiet har infört en så kallad ‘fettkvot’, och man kontrolleras av läkare. Jobben är villkorade av hur väl man sköter sig; i skolorna får barnen läsa bantningsböcker; och man utför magsäcksoperationer i förebyggande syfte på barn till överviktiga föräldrar. I fokus finns också Helena och hennes dotter Molly. Helena är en av dem som inte lever enligt hälsopartiets stränga regler, så hon gömmer sig på sitt lantställe. Där träffar hon Landon, de fattar tycke för varandra, men snart försvinner Helena och Landon bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen händer i Sverige. Varför bjuds överviktiga in till möten i domkyrkan i Uppsala, och vart åker de stora lastbilarna mitt i natten?

Läsaren bläddrar sig fram genom ett hälsohetsande Sverige. Kyrkorna är omgjorda till gym, bröd till korven på bensinmacken är bara att glömma, tv visar idel bantningsprogram (SVT har blivit HTV – hälsoteve), sockerskatt och fettskatt är infört men verkar hjälpa föga. Människor som är överviktiga anses som parasiter och skammas gång, på gång, på gång. Hälsopartiets Johan Svärd snappade upp en del av sin hälsoideologi i en kyrka i USA – han har en vision om att göra Stockholm och Sverige fritt från överviktiga människor och han skyr inga medel för att lyckas.

Boken beskriver en människosyn som är aktuell på många sätt. Dels har vi redan i dag ett samhälle där så kallade ‘hälsosamma’ människor premieras, det är ‘duktigt’ att avstå tårta och äta grönsaker och det är ‘syndigt’ att äta glass eller snabbmat för ofta. Det är problematiskt att mat, kropp och ätande har fått en koppling till skam och skuld. Att skuldbelägga och kontrollera resulterar ofta i mer ohälsa än mindre. När jag berättar om boken för en person som (likt jag själv) älskar träning, rycker hen på axlarna och säger att det är tråkigt att hälsa alltid ska pratas om i så negativa termer och menar att ett så här fruktansvärt scenario aldrig skulle kunna ske på riktigt; det är överdrivet och osannolikt och ”vi måste faktiskt prata om farorna med ett skenande överviktstal”. Det är precis den här typen av inställning som gör Epidemin så aktuell och viktig.

Boken speglar på ett vidare sätt hur det kan gå när vi delar in människor i olika grupper. Vi och dem. De som är hälsosamma och dem som inte är det. Det finns tyvärr alltför många historiska exempel där en viss grupp utmålas som syndabockar; svarta, judar, kristna, invandrare… I följande citat ur boken funderar statsminister Johan Svärd kring situationen han står i:

”Det handlade inte om fett. Inte ens pastor O´Brien med sina kontrollharanger brydde sig egentligen om hur tjocka folk var. Det handlade om vem som var värd något och vem som inte var det. De hade aldrig lyckats om det inte var för det.”

De här meningarna understryker hur farligt det är att dela upp människor i grupper mot varandra. Vi behöver minnas att vi alla är av samma sort, att vi alla är lika värda.

Jag började läsa boken som följetong i SvD under sommaren och jag är glad att den har portionerats ut till mig dag från dag. Boken skrämmer mig faktiskt. Det här är inte en ordinär deckare utan en politisk thriller med ett tydligt budskap. Den är dessutom skriven med ett drivet språk som fångar läsaren.

Hälsa är viktigt – det ska vi inte sluta prata om. Men hälsa är inte hälsohets, det är helhetsperspektiv. En hälsa som innesluter både själ, kropp och ande och däri också tar hänsyn till vårt behov av medmänniskor – det här den typen av hälsa behöver vi prata om, inte att bli smala till varje pris.

Epidemin, Åsa Ericsdotter (Albert Bonniers förlag 2016).

Vidare läsning: Intervju med Åsa Ericsdotter i SvD

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *