Festliga hinderbanor för vuxna – Livskick testar Obstacle Course Race

Tänk dig att du är på ett tivoli för vuxna; en äventyrsvärld för barn över arton, där adrenalinkickar, gemenskap och rörelseglädje står i centrum. Ett evenemang som förenar traditionella motionsloppet med den nya vurmen för funktionell träning och spännande utmaningar. Hinderbanelopp har under de senaste åren blivit trendigt som tusan, och efter att ha provat på ett par sådana under sommaren kan jag rapportera att jag inte är ett dugg överraskad. Nedan har jag för avsikt att berätta om min upplevelse av att delta i ett Obstacle Course Race.

Folkfest är ett ord som slår mig. Hinderbanelopp, eller så kallade Obstacle Course Races (OCR), är nämligen inte idrottstävlingar i ordets traditionella bemärkelse. Det börjar visserligen växa fram en tydlig tävlingsgren inom OCR (och där snackar vi verkligen proffsiga atleter som kör grenspecifik träning med allt vad det innebär), men det påverkar inte mentaliteten som råder i segmentet jag själv och de flesta befinner sig i, det vill säga ”oss vanliga dödliga”. När du anländer till den här typen av event tävlar du främst mot dig själv, och dina eventuella tvivel på din egen förmåga. Glöm den smått nervsvaga stämning som råder innan start på ett vanligt lopp à la Lidingö eller Stockholm Marathon. Här är det mer ”Välkommen till festen, vad kul vi ska ha!”

Själv anländer jag till Tough Race i Dalsjö, utanför Borlänge, en av årets få soliga julidagar. Jag och mina kamrater är något försenade, orienterar oss snabbt, dumpar våra prylar, fäster våra nummerlappar och ställer oss i startfållan för en gemensam uppvärmning regisserad av Friskis och Svettis. Framför oss väntar åtta tuffa kilometer terränglöpning, med cirka 25 hinder av olika slag. Starterna sker i omgångar, och från början till slut springer vi tillsammans i en klunga. Inte för att vi är exakt lika snabba, utan för att det känns naturligt – det här går ut på att samarbeta. När det kommer hinder hjälps vi åt och peppar varandra. De personer jag springer med är superduktiga på att tackla hindren, medan jag själv kämpar mot en rädsla på gränsen till panik; jag våndas över höga nät som ska klättras över och horisontella klätterväggar över vattnet, för att inte tala om alla dessa höga kala väggar som de andra hoppar häck över som om det vore vardagsrumströsklar. De hinder som involverar någon typ av armgång finns alltid med i lopp av den här typen och en god greppstyrka är att rekommendera. Annat som kan vara bra att ha provat på innan en anmäler sig till ett OCR kan förslagsvis vara: lite löpning, gärna intervaller i terräng, att ta sig över höga saker, träna bort höjdrädsla och att tåla lite mjölksyra i diverse kroppsdelar.

Jag har faktiskt slarvat lite med dessa råd, men klarar ändå fler hinder än jag hade trott. Eftersom jag är en hyfsat habil löpare kompenserar jag dessutom lite genom att ligga i täten till en i början. Vi som kör ihop kompletterar varandra. Tillsammans tar vi oss igenom det mesta, och missar en person något, så är det bara att fortsätta. Målet är att försöka minst en gång, och att alltid göra sitt bästa.

Hindren består av bland annat simning i öppet vatten, höga nät och väggar att klättra över, trånga tunnlar att åla genom, tunga säckar att släpa och ett dike fyllt med lera att ta sig igenom (det var förmodligen vatten i diket från början, men för oss som anlände i mitten har vädret och föregående deltagares aktivitet sen länge förvandlat stället till ett gyttjebad). Under hela banan fanns funktionärer utplacerade, som både uppmuntrade och instruerade om alternativa lösningar i den mån det behövdes. Eftersom de fanns överallt och hade koll kände jag mig trygg under hela loppet, trots att vissa moment innebär en del risker.

En dryg timme efter start landar vi i mål. Leriga till oigenkännlighet och med krampande vader mottar vi fånleende våra medaljer. Känslan av teamwork, endorfiner och seger över hindren – både de ute på banan och de inre mentala – den är oslagbar. High five och gyttjekramar. Vi firar med en Maxhamburgare och en rejäl klapp på axeln till oss själva. Det här gör vi om!

Sammanfattning

För att sammanfatta det här lilla äventyret: prova vettja! Det är oftast inte speciellt långa sträckor löpning, det värsta som kan hända om du missar ett hinder är 20 burpees/armhävningar som ”straff”. Är du inte i en grupp eller ett lag så kommer du ändå att träffa massor av trevligt folk samtidigt som du får dig en rejäl utmaning och genomkörare.

+

  • Banan testar många olika kvaliteter, såsom styrka, balans, smidighet, kroppskontroll, pannben, och mod. Är du mindre bra på en sak är du alltid bra på någonting annat!
  • Gemenskapen! Suverän stämning och glada människor som hjälper varandra och har kul tillsammans (lite vuxendagis!).
  • Variationen och överraskningarna gör det mentalt uthärdligt – och jag lovar att du kommer få både en och två adrenalinkickar på vägen mot medaljen (och medaljer vill väl alla ha…?).

  • Inget för fotoskygga! Både eventets fotografer och privatpersoner kommer att fånga dig på bild i osmickrande poser. Om du vill vara top notch på varje kort lär du får det tufft…
  • Ganska hög skaderisk – bra att veta att detagande sker på egen risk.
  • Dyrt. När jag säger att det är för alla så är det ju en sanning med modifikation, för snittpris ligger på runt 500-800 kronor. (Det går dock relativt lätt att ordna egen gratisträning som är inspirerad av denna typ av aktivitet. Googla och kika runt på Facebook efter ”Obstacle training” eller ”Movnat”).

Funktionell träning blandat med den välkomnande stämningen, och alla peppade och glada människor, får mig att misstänka att denna typ av hinderbanelopp skulle kunna bli en betydande del av receptet för att sätta landet i rörelse på sikt. Det är inte bara kul att lyckas klara ett hinder, springa en sväng och sedan attackera nästa – det ligger nog också väldigt nära det rörelsemönster som vi är designade för, från första början. Såväl idrottslärare som lokala friskisföreningar skulle gott kunna involvera vissa av elementen i sina verksamheter.

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>