Fetmaparadoxen: övervikt mer hälsosamt än normal- och undervikt

Människor kan vara överviktiga men hälsosamma och vältränade, utan att vara i risk för att utveckla hjärtsjukdom eller cancer mer än normalviktiga personer. Detta enligt den största studien någonsin som undersökt denna paradox.

En del överviktiga människor är alltså metaboliskt helt friska – de lider inte av insulinsresistens, diabetes, högt blodtryck eller högt kolesterol – och är mer vältränade (mätt enligt hur bra deras hjärta och lungor presterar). Att vara överviktig verkar alltså inte ha en skadlig effekt på hälsan.

Det är välkänt att övervikt och fetma är kopplat till en mängd svåra sjukdomar, som hjärtsjukdom och cancer. Men det verkar som att det finns överviktiga och feta (BMI över 30) människor som är opåverkade av dessa faktorer.

Metaboliskt frisk och överviktig = lägre risk för dödlighet

En studie (1) pågick mellan 1979 och 2003 och över 40 000 överviktiga personer deltog. Man fann att 46 % av deltagarna med fetma var metaboliskt friska. Efter att man justerat flera påverkande men irrelevanta faktorer var risken att drabbas av för tidig död 38 % lägre för de personer som var metaboliskt friska men feta – jämfört med de personer som hade metaboliska symtom och var feta.

Samtidigt såg man ingen skillnad mellan de som var metaboliskt friska men feta och de som var metaboliskt friska och normalviktiga. Risken att dö av hjärtsjukdom och cancer sänktes med mellan 30-50 % för den friska och feta gruppen, och det fanns ingen skillnad mellan dessa personer och de som var friska och normalviktiga.

De som är metaboliskt friska sågs vara betydligt mer vältränade än de andra i fetmagruppen. Författarna i studien tror att genom att få mer motion påverkas kroppens system och organ på ett mycket positivt sätt, och som konsekvens bidrar motionen till att göra en människa metaboliskt frisk – även om man är överviktig.

Fetmaparadoxen

En annan studie (2) analyserade data från över 64 000 personer och nu pratas det om begreppet ”fetmaparadoxen”. När en person väl utvecklat hjärtsjukdom har denne en minskad risk att dö om han eller hon är överviktig eller fet – medan en underviktig eller normalviktig person har en ökad risk.

Personer som var underviktiga med ett BMI på mindre än 18,5 hade en ökad risk för dödlighet – dubbelt så stor risk jämfört med normalviktiga personer (med ett BMI på mellan 21 och 23,5). De som hade ett BMI på mellan 26,5 och 28 (vilket räknas som övervikt) hade lägst risk att dö för tidigt – tre gånger lägre än den underviktiga gruppen.

Relationen mellan BMI och dödlighet är U-formad (med normalviktiga i ”svängen” på U:et):

Lägst risk:

  • BMI 26,5 – 28 (övervikt)
  • BMI 28-35 (fetma – grov fetma)

Högst risk:

  • BMI <18,5 (undervikt)
  • BMI 35-40 (sjuklig fetma)

Råden bör ses över

En stor faktor för hjärtsjukdom är att bibehålla en hälsosam vikt – men dessa slutsatser säger att det inte alltid är relevant. Dessutom får de flesta överviktiga människor möta en nästintill hetsig viktjakt hos läkaren, där allt handlar om att gå ner i vikt och där man bara har BMI-värdet för ögonen – när man istället skulle kunna ta blodfettsprover och andra tester som faktiskt visar hur just den här kroppen mår – med eller utan övervikt.

”Vi vidhåller att det inte finns några bevis för att en viktminskning i sig själv ska ge en positiv prognos vid hjärtinfarkt – utan istället att det faktiskt finns data som visar att en viktnedgång efter en hjärtinfarkt kan ha en negativ effekt”, säger författarna till studien (2).

Det finns även en kommentar till de båda studierna:

”Tillgänglig forskning möjliggör slutsatsen att viktnedgång hos en person med kronisk sjukdom och ett BMI under 40 alltid är dåligt, och det finns faktiskt inte en enda studie som visar att viktnedgång vid kronisk sjukdom gör att patienterna lever längre. I det här sammanhanget har fettmassan flera fördelaktiga effekter, till exempel fungerar det som ett endokrint organ. Fetma ska inte automatiskt förknippas med försämrad metabolisk funktion.”

Källor:

  1. Francisco B. Ortega, et al. The intriguing metabolically healthy but obese phenotype: cardiovascular prognosis and role of fitness. European Heart Journal, 2012; DOI:10.1093/eurheartj/ehs174
  2. Oskar Angerås, et al. Evidence for obesity paradox in patients with acute coronary syndromes: A report from the Swedish Coronary Angiography and Angioplasty Registry. European Heart Journal, 2012; DOI: 10.1093/eurheartj/ehs217
  3. Stephan von Haehlinget al. Does obesity make it better or worse: insights into cardiovascular illnesses. European Heart Journal, 2012; DOI: 10.1093/eurheartj/ehs237

Bild: www.freedigitalphotos.net

14 kommentarer

  1. Mie

    Fasen.. sitter med en usel iPad och råkar hela tiden skicka iväg inlägg innan de är färdiga. Återkommer senare när jag sitter vid datorn i stället för att utveckla mitt något korta svar! 🙂

  2. Pingback: Respons från oss | Det går att bli frisk och fri.

  3. Pingback: Därför är jag överviktig | Johanna Arogén

  4. Pingback: Blondinbella i bikini – övervikt och bukfetma | Johanna Arogén

  5. Pingback: Överviktiga har lägre risk för dödlighet | Livskick

  6. Pingback: Bukfetma och Blondinbella i bikini | Bluum

  7. Pingback: ”Hellre sund med rund mage än smal med dålig kondition” | Livskick

  8. Pingback: Problemet med att bekämpa fetma är att göra det till varje pris | Johanna Arogén

  9. Pingback: 6 anledningar att inte fokusera på vikten det här året | Johanna Arogén

  10. Pingback: Övervikt är INTE ohälsosamt / Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta /

  11. Pingback: Katrin Zytomierska är inte Frisk & Fri (men det är Maja!) | Liselotte Howard

  12. Pingback: Är det viktigt att äta nyttigt och bevara sin egen kroppsform? – Non-Tech-City

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *