Förebilder kan stärka barnens självkänsla

I ett litet barns ögon är de vuxnas syn på världen den rätta; om en vuxen aldrig berättar för mig hur värdefull jag är, enbart i min person, utan talar om för mig att jag är duktig och berömmer mig när jag gjort något bra så har mitt värde definierats utifrån prestation. Om jag ständigt beröms och bedöms utifrån hur jag ser ut, av släktingar i vars värld utseendet spelar en central roll så lär jag mig att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut. Därför är det viktigt med förebilder för små barn som kan bekräfta barnet och stärka barnets självbild.

stor och liten

Hon är inte min dotter. Vi är vänner, den lilla och jag. Det finns inget släktskap eller blodsband som knyter ihop oss. Jag umgås gärna med hennes föräldrar, men det är inte min primära funktion i den familjen. Jag vill heller inte se mig som barnvakt; oftast när jag umgås med den lilla finns både hennes föräldrar och lillebror i närheten. Hon är tre och ett halvt, eller fyra snart faktiskt. Hon har en förmåga att frammana mina allra bästa sidor. Hon låter mig hålla om henne, sova tätt intill och vakna av att jag snusar henne i håret. Jag får lov att hålla hennes hand under långa promenader. Vi kan prata om allt som ett barn i hennes ålder vill prata om. Jag älskar henne förbehållslöst.

Den lilla och jag har en relation som jag själv hade behövt som barn. De flesta vuxna runt mig var mina släktingar, som på grund av blodsband förutsattes älska mig och ställa upp för mig och det har de gjort. Sedan fanns även mina pedagoger inom förskola och skola, men de var aldrig mina vänner i ordets rätta betydelse. De flesta var säkert som jag själv är i min lärarroll; det vill säga att mina elever är otroligt viktiga och värdefulla för mig, var och en av dem, och jag tycker om dem men det är en yrkesrelation som tar slut där.

Det är här jag har funnit min roll som en förebild med den lilla. I mina ögon behöver den lilla aldrig prestera. Hon behöver aldrig säga rätt saker. Hon får bli arg på mig om hon behöver. När hon vill leker vi och om hon behöver det så pratar vi. Kanske vill vi bara sitta tätt tillsammans och hålla om varandra en stund och då är det okej. Oavsett vad den lilla gör eller säger så vill jag visa henne att hon är mer värdefull än vad siffror och resultat någonsin kan visa, och att hennes människovärde är fullständigt okränkbart. Hon är bara sin egen. Jag har henne ofta och gärna i famnen, tätt intill, men bara om hon just då är okej med det.

Det är därför jag är viktig i den här relationen. Den lilla är lika viktig i mitt liv precis som mina vuxna vänner. Av mig kan hon få lära sig att blodsband inte är nödvändiga för att en vuxen ska kunna älska ett barn. I vår värld är ålder oviktigt. Prestation betyder ingenting. En människa är en människa är en människa; oändligt värdefull i all sin komplexitet. Det ska inte bara ett barns föräldrar, släktingar och pedagoger tala om för det. Det ska vi inte behöva vänta med att höra, tills vi blivit vuxna för då kan det vara svårt att nå fram med sådana budskap.

Kort och gott: vi vuxna behöver visa barnen det här och inte vänta tills de är vuxna för då kan självkänslan ha ersatts av prestationsångest för längesedan. Bli barnens vän, umgås och ställ upp som kravlösa förebilder. De är så värdefulla och kloka våra små.

Av Maria Lekare

Foto: Johanna Arogén

Mer att läsa

En kommentar

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>