Förlåt mig, för jag har syndat (?) – om mat och moral

Sommaren är på väg. Året runt är maten vi äter ett kärt samtalsämne men nu, när det är dags för ”bikinsäsong” och mer avklätt, blir den än mer livligt debatterad. Ord och fraser som ”unna sig”, ”gott samvete” och ”synda” dyker upp lite varstans i denna diskussion. Syndabekännelserna för vår tid har kommit att handla om vad det är vi har på tallriken – men frågan är vad etik och moral har att göra med vad vi stoppar i oss…?

ursäkt

Reklamretorik och syndabekännelser

För en tid sedan bläddrade jag i ett reklamblad för en stor kedja som säljer mat med hemleverans. På en sida gjorde man reklam för glass, och under en glassort stod det ”Hur blev det egentligen med strandformen? Nu kan du med gott samvete ta en glass medan du funderar vidare över det”. Under en annan sort stod att den är ”snäppet smalare än traditionell gräddglass, så du kan med gott samvete unna dig två”.

”Idag har jag syndat” hör jag personen bakom mig i kön på ICA viska till sin kamrat. Jag spärrar upp mina fult tjuvlyssnande öron till max och undrar vad det är som ska följa därpå. Ska hen berätta om en cykelstöld på vägen till jobbet eller otrevligt skvaller om kollegorna? Nä, hen berättar istället att lunchen efterföljdes av årets första mjukglass.

Jag roade mig senare med att slå upp fraserna ”gott samvete”, ”unna sig” och ”att synda” i en synonymordbok.

Synonymer för:

  • ”gott samvete”: veta sig vara oskyldig och veta med sig att man inte gjort något fel
  • ”unna sig”: låta sig vara värd, tillåta sig och kosta på sig
  • ”att synda”: fela, överträda, bryta mot

Jag vet inte när det började tillhöra språkbruket att ta in den här typen av ord i mat- och ätsammanhang men jag tror att det har hängt med ganska länge nu. Att det inte är något nytt betyder dock inte att det är rätt.

Om jag fortsätter att roa mig lite med att använda synonymerna ovan, så kan man alltså när man vet att man är oskyldig tillåta sig att ta en glass eller två… eller så felar man när man tar en mjukglass… Då kommer frågan förstås vad jag kan tänka mig vara oskyldig till? Vilken lag är det jag inte har brutit mot? Lagen om vilka glassar som är okej att äta, eftersom den ena innebär att vara oskyldig och den andra att göra fel…?

Jag kan inte alls förstå att de här orden har något som helst med ätande att göra. Eller jo; i viss mån finns det faktiskt etiska aspekter att ta hänsyn till när det gäller mat, och det är när det har att göra med rättvisemärkning och ekologi. När det handlar om att ta hand om jordens resurser och människors arbetsvillkor, då kan det kanske vara berättigat med samvetsgrannhet. Men nu är de inte dessa sammanhang jag vänder mig emot, vilket du säkert förstått.

När själva ätandet förknippas med att ”göra fel”, att ”vara oskyldig” och att ”tillåta sig” tror jag att det ofelbart sätter griller i huvudet på oss. De här är starkt laddade ord, som likt flugpapper ofta drar till sig känslor som skuld och skam. De borde associeras med vårt rättssystem, inte med maten vi äter.

Det finns ett ställe till där synd också diskuteras och det är på min dagliga arbetsplats – i kyrkan. Att synda förknippar många med att bryta mot de tio budorden, vilket många också förbinder med skuld och skam. Men vi behöver inga syndabekännelser för det vi äter. Det känns helt onödigt att be om förlåtelse eller ursäkta sig, när vi äter det vi förhoppningsvis njuter av att äta.

Hur kan vi göra istället?

Tja, frågan är om det behövs sägas något annat; behöver vi byta ut orden eller behöver vi byta ur vårt beteende? Jag tror på det sistnämnda. Kan vi försöka släppa skuldbeläggning av ätande kan vi kanske introducera mer njutning. Tänk efter: är det gott, tycker jag om det, vill jag ha det? Om ja – ja men då så, ät och njut. Om nej – säg bara nej tack, det är också helt okej. Tänk vad enkelt det hade varit att marknadsföra glassarna i reklambladet som några alternativ bland flera andra. Och vad roligt det hade varit att höra personen bakom mig i kön på ICA säga ”Idag har jag njutit!”.

Så nu tycker jag vi ”unnar oss” – det vill säga låter oss vara värda att njuta lite mer, och lägger de etiska frågorna där de hör hemma – i juridiken, inte på tallriken.

Läs gärna: Att ha dåligt samvete ska inte vara normalt

Bild: Pixabay

Relaterade artiklar

12 kommentarer

  1. Pingback: Skrattretande Söndagsbilaga: När bantningstips blir humor | Liselotte Howard

  2. Pingback: Ultimata lästips för regniga dagar | Johanna Arogén

  3. Pingback: Matig mot-trend: Ett påhopp på diettrender generellt och ren mat-trenden specifikt | Liselotte Howard

  4. Pingback: Hälsa är den nya religionen: ”Vår nya hälsovärld är inte alltid helt sund” – Livskick

  5. Pingback: Snart börjar julhysterin – ta tillbaka julefriden! – Johanna Arogén

  6. Pingback: Det problematiska med Clean Eating och Wellness – Johanna Arogén

  7. Pingback: Att forska om kost är svårt – vi vet mindre än vi tror – Livskick

  8. Pingback: Teknik för hälsosamma val (men ohälsosamma tankar…?) – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *