Friskvårda gärna – men glöm inte själen!

Företagshälsovård, friskvård på jobbet, träningsprojekt tillsammans med arbetsgivaren… Kärt barn har många namn. Vi uppmanas idag allt oftare att träna och äta ”bra”, för att både vi själva och arbetet vinner på det.  Goda intentioner för att öka folkhälsan, kan man tycka. Samtidigt börjar fenomenet diskuteras i ur allt fler synvinklar. Här ger Livskicks Åsa Jansdotters sin åsikt: Det är inte bara vår kropp som behöver friskvård.

friskvard

Ibland säger utländska vänner till mig att vi så mycket är våra arbeten i Sverige. Vi formar oss som individer genom vårt arbete, vilket man tycka både ont och gott om. Faktum är i alla fall att arbetet och arbetslivet (eller frånvaron av densamma) påverkar oss i hög grad. Då kan man också tycka att arbetsplatsen borde vara en miljö där vi tillåts ta hand om oss själva ur olika dimensioner; för att kunna sköta vårt arbete på ett gott sätt och för att orka med det vi gör. Många arbetsgivare tycker just detta.

Vi har ett stort ohälsotal i Sverige idag. Det finns ett gemensamt ansvar från stat, arbetsgivare och på individnivå att själva arbeta för att vi ska må bra och inte bli sjuka. Allt fler arbetsgivare ser över sin friskvård och ger inte bara möjlighet att träna på arbetstid, utan startar också projekt där hälsoinsatser blir en morot för t.ex. fler semesterdagar – eller till och med grund för lönen. Det ses som nytänkande att vara en arbetsgivare som satsar på hälsan hos sina arbetstagare. Tummen upp och bravo från mig! Men bara om vi tar i beaktande att de flesta sjukskrivningar faktiskt är kopplade till psykisk ohälsa – vilket gör att vi måste tänka friskvård ur flera synvinklar; vi måste tänka knopp, inte bara kropp. Vi måste se helheten.

Att närma sig helheten

Jag har personligen varit med om friskvård i olika former genom åren. Till exempel har jag själv varit ansvarig för att leda ”pausgympa” och springa Vårruset med personal på äldreboende. En annan gång delades det ut stegräknare till alla på arbetsplatsen och jag fick höra att jag var en småtrist kollega som inte ville vara med i laget och samla poäng. I denna period led jag av sviterna av en svår ätstörning, och min kropp skulle inte alls utsättas för fysisk påfrestning…

Jag frågar mig: är friskvård inte mer än träning? Jag älskar träning, jag tror att vi mår bra av att röra på oss och jag gör det ofta själv (som numera frisk). Men förutom träning tror jag att vi behöver addera annat för att må bra. Vi behöver friskvårda mer än bara kroppen. För att göra det måste vi fundera över: Vad behöver vi för att vara friska? Vad behöver DU för att vara frisk?

Min egen största käpphäst är att hälsa är så mycket mer än att röra på sig. Har vi idag en friskvård som frågar oss om arbetsmiljö och stress på jobbet? Är friskvården intresserad av om vi känner meningsfullhet och tillit i vårt arbete och vårt privatliv? Får vi svara på frågor om vi upplever harmoni och livsglädje? Vi är kropp, själ och ande (det har till och med regeringen fastslagit i en proposition om förnyad hälsopolitik, 2007/ 08:110) – och friskvården borde, om den ska göra skäl för sitt namn, täcka in alla tre aspekter. Utifrån egna upplevelser och intryck från människor jag möter gör den tyvärr inte det.

Att åtgärda det som behöver åtgärdas

När ohälsan stiger på grund av psykiska diagnoser, oro, ångest och depressioner tänker jag att det borde vara en självklarhet att sätta in den riktigt stora stöten på just dessa områden. Nu vet vi visserligen att även ovanstående tillstånd ofta blir bättre av att vi rör på sig – men det är inte saliggörande. Kanske behöver friskvården även överväga ordinationer att läsa böcker, gå hem och umgås med barnen, eller engagera sig frivilligt i något man brinner för? Om arbetsgivaren uppmuntrande även sådana initiativ, kanske fler skulla ta aktiva steg mot en ”hel hälsa” även på sin fritid.

Samhället behöver börja tänka mer hela människor, inte bara kropp och prestation. Om friskvården också bara blir en prestation, i raden av andra arbetsuppgifter, då tror jag att vi är farligt ute. Vi kan få hjälp att peka ut mål och att hitta verktyg för att känna glädje i kropp och själ – det är bra! Men när det blir en prestation att pricka av att vi har joggat, mediterat, tagit mikropauser framför datorn eller bytt ut fredagsbullen mot rawfood börjar det rycka i mina trotsmuskler och hela jag skriker nej. Prestationspress är enligt mig en starkt bidragande faktor för psykosocial ohälsa och bör minskas, inte ökas.

Det borde vara fullt tillåtet att säga nej tack och det nej:et ska heller inte behöva redogöras för. Man ska inte behöva stå i ett hörn med skämsmössa och känna sig som en dålig kollega/arbetstagare om man inte vill vara med. Om vi utgår från att friskvård inte är prestation och lagtävlingar, utan istället startar i individens egna behov tror jag denna acceptans och respekt kommer på köpet.

Min önskan till friskvården är att vi lite oftare ställde frågan: Vad behöver du? Vad behöver hela du? Då kanske vi i större utsträckning skulle få människor som mådde bra inifrån och ut, och som inte bara orkar med sina arbeten och privatliv, utan faktiskt har roligt och njuter på vägen.

Tidigare skrivet om friskvård på Livskick:

Om friskvård i andra media:

Bild: Pixabay

Mer att läsa

9 kommentarer

  1. 1
  2. 3

    Saker som skulle kunna få ingå i friskvård:

    – Mindfulness
    – Kulturutövande (konst, teater, musik, dans you name it)
    – Kulturupplevelser (se ovan)
    – Utomhustid

    Det är så mycket mer än bara göra, friskvård borde handla lite mer om att vara.

  3. 5

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>