”Hitta en förnöjsamhet i den du är” – Kvinnor 60+ om kropp & ideal

Skönhetsidealen förändras med tiden och ofta även hur vi förhåller oss till oss själva och våra kroppar. När vi blir äldre förändras också kroppen – av åren som går och saker vi går igenom. Vi lär samtidigt känna oss själva bättre.

För mig har åren gjort mig tryggare i mig själv, vilket hjälpt mig att också bli vän med min kropp. Att acceptera mig själv precis som jag är – som person – har varit avgörande för att också acceptera min kropp, utan att längre försöka förändra den. Den är som den är och den är bra som den är.

Men hur förhåller sig andra – och äldre – kvinnor till årens gång? Jag har pratat med två kvinnor, båda 60+, om kropp, ideal och om att kroppen förändras. I denna artikel delar Karin, 63, och Margareta, 69 år med sig av sina tankar och erfarenheter.

händer

Hur skulle du beskriva din relation till dig själv och din kropp?

Karin berättar att hon känner sig ganska nöjd över kroppen idag och att hon inte alls har vikten i fokus numera. Hon använder sällan vågen, äter allt och utesluter inte några livsmedel. Idag är hon betydligt mer avslappnad till hur kroppen är och ser ut:
– Tidigare var jag mycket fokuserad på att ha en platt mage, hålla vikten och träna. I dag har jag ett mer avslappnat sätt till kroppen. Jag rör mig dagligen, men det är utifrån vad som känns bra och inte utifrån vad jag måste.

Karin betonar att hennes kropp självklart förändrats på 63 år:
– Brösten hänger mer, magen är inte lika fast och huden skrynklar sig på olika ställen, men jag känner att min kropp är stark och frisk och allra bäst mår den när jag använder den i olika fysiska aktiviteter.

Margareta är nöjd med sig själv och sin kropp och jag kan skönja en tacksamhet i hennes ord:
– Den har stått mig bi i sextionio år och fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Naturligtvis har den sina begänsningar. Den tycker inte om att hoppa eller springa mycket, t ex. Lite tröttare blir den också.

Hon berättar om hur hon häromveckan träffade en f.d. arbetskamrat härom veckan, i samma ålder som henne själv. Arbetskamraten förklarade att hon börjar bli trött efter att hon ätit lunch. Margareta känner likadant och kan inte låta bli att tänka på sin 80-åriga mamma som vid ett tillfälle sade: “Tänk att jag inte orkar hålla på med städning i mer än en halv dag!!”

Åldrandet sätter sina spår, vilket är helt naturligt och Margareta har accepterat det till fullo – hon skulle heller inte önskat att det var på något annat sätt. Jag tänker, vad skönt det måste kännas att ha kommit till den acceptansen, istället för att försöka påverka något som hör livet till:
– Barnafödande sätter sina spår, några extrakilon, inget konstigt med det. Kroppsförbränningen går ner sakta men säkert, startar redan i 30-årsåldern har jag för mig. Östrogenhalten minskar i samband med klimakteriet och muskelmassan minskar och huden tappar sin spänst.

Vikten är ingenting som Margareta tänker på och hon väger sig aldrig förutom vid kontrollerna hos gynekologen. Där har ingen någonsin kommenterat den. Margareta beskriver det som att hon lever som hon alltid har gjort, men berättar att hon under senare år lagt till motionsformer som hon inte tidigare utövat:
– Jag äter som jag alltid har gjort, både salt och sött och allting är tillåtet. Däremot har jag under senare år lagt till motionsformer som jag inte utövat tidigare. Inte med fokus på förbränning och min vikt utan på styrka och kondition. Jag vill att min kropp ska orka vara med mig i vardagen så att jag kan göra sådant som jag vill göra. Jag vill vara rörlig och ha bra balans så att jag undviker fallolyckor. Jag vill vara stark så att jag orkar bära hem kassarna från Coop. Jag vill ha kondition så att jag orkar cykla i uppförsbacke och gå i trappor och jag vill inte att min kropp ska drabbas av benskörhet.

Genetiska faktorer påverkar vilken kropp vi har och det är något Margareta är medveten om:
– Min kropp är den som jag har begåvats med genom generna från mina föräldrar. Den kroppen är min och jag har inget särskilt förhållande till den annat än att jag är nöjd med den och har alltid varit.

Skönhetsidealen förändras med tiden

Skönhetsidealen har förändrats med tiden och det är någonting som både Karin och Margareta talar om. Karin beskriver dagens skönhetsideal så här:
– Skönhetsidealen har verkligen förändrats. Det magra, onaturligt smala, rumpa, byst och smal midja gäller idag, men även tränade kroppar som ser ut som endast muskler och hud. Långt, oftast blont hår och långa ben är det som syns mest i pressen. Stora läppar, markerade kinder – ja inte är det lätt att leva upp till sådana ideal!

När Margareta tänker tillbaka på sin tonårstid åren 1958 – 1965, kan hon inte minnas att hon och hennes vänner någonsin pratade om kroppsideal och inte heller att de hade förebilder för hur de skulle se ut. Hon kan inte heller minnas att de kommenterade någon annans utseende, möjligen om de tyckte att någon hade ett speciellt snyggt plagg. Mode följde de i viss mån i fråga om kläder, frisyr och smink, men de ekonomiska möjligheterna att göra detta var begränsade.

Margareta beskriver en tillvaro där var och en fick vara som den var:
– Jag kan inte heller minnas att vare sig tjejer eller killar var “överviktiga” eller “underviktiga”– vi var som vi var. Tanken att man inte skulle duga fanns inte.

Motion var en naturlig del i vardagen, ett sätt att ta sig dit de skulle:
– Vi pratade inte om motion. Skolgymnastik hade vi förstås och vi promenerade eller cyklade dit vi skulle. Det var någon enstaka elev som på gymnasiet hade tillgång till bil. Skillnader i samhällsklass kunde man se.

Margareta konstaterar att kropps- och skönhetsidealen har vuxit fram med samhällets utveckling. Hon nämner ekonomisk utveckling, konsumtion och medias stora framsteg som faktorer som hon tror har bidragit.

Ord på vägen till våra unga

Om dagens skönhetsideal säger Margareta:
– Jag önskar att de inte fanns, de har gått alldeles för långt!

Karin och Margareta lämnar avslutningsvis några ord på vägen till unga killar och tjejer som växer upp idag bland de skönhetsideal som råder:

– Var stolt, glad och nöjd att du har en kropp som fungerar. Du kan springa, hoppa, röra dig på alla sätt. Det viktigaste är att du är du och att du vågar, kan och står upp för det du tror på och det du är. (Karin)

– Våga ha modet att vara dig själv, försök låta bli att jämföra dig med andra även om det kan vara svårt i dessa tider och försök hitta en förnöjsamhet i den du är. (Margareta)

Kloka ord från två kvinnor som sett hur skönhetsidealen har förändrats i takt med att tiden gått. Deras kroppar har förändrats och orken är inte densamma. Båda dessa kvinnor vittnar om möjligheten att vara sin kropp, med sin kropp och vara vän med den även när tiden satt sina spår.

Margaretas ord kan hjälpa oss på vägen i livet, tror jag, oavsett ålder: Försök hitta en förnöjsamhet i den du är.

Läs också: Ideal förändras över tid – nu hänger det på oss!

Fotnot: Karin och Margareta heter egentligen något annat.

Bild: www.pixabay.com

Mer att läsa

3 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>