Ingen glamour i sikte!

Ibland förundras jag över hur otroligt pretentiösa en del människor ska vara. Vissa människor är födda så och gör det bra och beundransvärt – allt de gör är snyggt, stilfullt och nästintill perfekt. De säger aldrig fel saker eller snubblar på sin egen näsa. Grattis säger jag bara!

operfekt_pyssel

Själv är jag begåvad med en osmidighet som sällan skådats, både fysiskt och verbalt, allt jag gör faller sönder och hur mycket jag än skulle försöka så skulle jag aldrig komma undan med att spela rollen som den perfekta mamman, hustrun, vännen eller entreprenören.

Och eftersom jag vet att vi förmodligen är fler som faktiskt är sådana här virrpannor, drar jag slutsatsen att alldeles för många låtsas vara något de inte är. Man kan framställa vilken smutsig och dålig sak som helst som något glimrande glamoröst, om man använder rätt ord. Man vill gärna framställa sig själv och det man gör som bättre än det är, men saken är att till slut lyser det igenom.

Artiklar om mig ser väldigt bra ut i print, men sanningen är att det krävts en otrolig personlig kamp för att jag skulle kunna komma dit jag är nu – och jag har inte på långa vägar nått fram än. Jag har inte allt samlat, jag går inte på en rak linje utan snubblar och snurrar mig fram.

Till exempel idag.

För någon vecka sedan skulle man ha lämnat in papper till fritids om julledigheten – och jag insåg i panik att jag inte ens sett lappen förrän i morse. Jag lämnade in lappen utan att ha fyllt i den. Mitt på dagen kom min smarta hjärna på att…

…idag måste vara sista dagen i skolan, eftersom schemat för julledigheterna började vecka 51. Visst är det vecka 50 nu? Eller 49? Vad är det för dag idag?!…

Så i panik (igen) kastade jag mig iväg och skulle köpa julklapp till dotterns lärare (som är en makalöst underbar kvinna) och fritidspersonalen (finns inte ord att beskriva dessa människor, I love them!). Dålig fantasi men framför allt tidsbrist gjorde att jag skrapade ihop två halvtaskiga presenter utan inslagning och med julkort påskrivna med en nästan tom blå bläckpenna. Väl i bilen antog jag att jag i alla fall hade allt under kontroll.

När jag klev ur bilen vid skolan föll polletten ner.

Visst skulle det vara julavslutning den 21 december? Vad var det för dag idag nu igen? Den 21 december har inte varit va? Just det. Nej, på onsdag är avslutningen, så då måste ju skolan fortsätta måndag till onsdag…

Så jag fick be om att få tillbaka min julledighetslapp och fick till och med hjälp att fylla i den. Jag kände mig som en dement gammal trasa. Som tur är var det inga problem och allt gick bra.

Och jag är inte ensam.

Inte är det något att skämmas över? Så varför försöka dölja det och låtsas som att man har läget under kontroll? Grejen är, att du är inte sämre bara för att du inte gör ett pepparkakshus som ser ut som det är taget ur en fantasi. Låt pepparkakshuset se fallfärdigt ut, det är bara charmigt. Låt barnen veta att du inte är perfekt så de inte växer upp till unga vuxna med magsår. Må inte dåligt över dina så kallade misslyckanden – det är genom dessa du tar nya steg fram.

Bild: Livskick

Mer att läsa

15 kommentarer

  1. 1

    Du är så klok. Jag kämpar med det där varje dag att jag vill att allt ska va ”perfekt”.
    Mitt största ångestmonster. Hur släpper man det?

    • 2

      🙂 Ja, det är ju det som är problemet. Kraven kommer väl egentligen mest ifrån en själv. Ta en bit i taget, en sak i taget som du ska släppa, istället för att försöka ändra på allt på en gång.

  2. 3

    Så bra skrivet! Jag funderar mycket på sånt här jag med. Jag ycker att det är så skönt och prestigelöst att bara var mig själv, oavsett om det blir bra eller om det blir pannkaka. Att hålla uppe fasader är slitsamt och tar så mycket energi. Nu är jag ju inte förälder själv, men hönsmamma åt ett gäng simmare. Jag försöker aldrig vara ”perfekt” och sätta upp konstiga regler och råd jag själv inte kan efterleva. Jag är mig själv, ibland knasig och jag bjuder på mig själv. Jag leker, jag gör fel ibland och visar mig mänsklig. Inbillar mig att det gör att de inte känner press på att efterleva mål som de inte är bekväma med, det är okej att vara mänsklig och sig lixom, oavsett. Vad jag försöker komma fram till, tror jag, är att det nog är viktigt att visa alla sidor.

    • 4

      Tack snälla för den kommentaren! Du är en av mina inspirationskällor till detta, du vågar säga när det inte är på topp. Livet blir mycket roligare om man släpper loss och inte tar sig själv på så stort allvar hela tiden!

  3. 5
  4. 7
  5. 9

    Nej, helt perfekt är jag inte, men så gott som;) Att jag tillsammans med min (oventande) son åt upp godiset på baksidan av pepparkakshuset, köper regnställ till fel barn och inte klarar av att göra en enda hemmagjord julpresent utan att få en hjärnblödning, det räknas inte;)

    • 10

      Hahaha härliga människa! Jag såg detta framför mig och har småfnittrat sen dess. 😀

      Jag önskar att du bloggade så jag kunde få läsa dina smarta och pigga (clever) upplevelser varje dag! (Snart kanske?) 😉

  6. 11

    Jag säger bara: Johanna for president!
    Och en sak till förresten: Jag ser knappt vad jag skriver här, det blir ljust gråtonat…

  7. 14

    Jo men det är ju så det är: livet! Och jag tror också att många bloggar är ett rent skådespeleri. Jag vet ju själv hur jag fungerar, inte tar jag upp de mest klantiga grejerna jag gör på bloggen? Eller vänta…. Det är kanske just det jag gör. Man väljer ju, och många väljer något annat – en yta som är fläckfri och polerad. Jag vet inte – det känns inte särskilt underhållande alls. Men så finns det faktiskt underbara bloggar också – och jag tycker så mycket om att få vara i någons värld, även om det bara är en liten bit av verkligheten.

    Nu tjejen gör jag piroger… Pray for me!

    Kram,
    Emilia

    Ps. Den bild som jag har nu på bloggen har jag fått mycket beröm för – och det är du som har tagit den 🙂

    • 15

      Nej det är klart, alla behöver ju inte apa sig i bloggen! Klart det känns vettigare att bara skriva om det positiva. Det jag pratar om (som du förstår) är just skådespeleriet!

      Mmmm piroger, nu blev jag sugen igen! Du kommer säkert lyckas skitbra! Hälsa Elvis! 😉

      Kram!!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>