Ingen strålande jul för mig som har en ätstörning

Julen är en härlig högtid. Eller, den borde vara det. För somliga är detta helgen år mat, godis och julbord staplas på hög, vilket innebär ångest, ångest och ännu mer ångest. Livet med en ätstörning brukar innebära allt annat njutning i julhelgen. Snarare medför den en stress över att inte hinna träna, press att behöva äta inför andra, ja – att äta över huvud taget.

jul, ätstörning, äta, demon, emelie borg

Tänk dig att det sitter en liten figur inne i ditt huvud. En slags demon som bor inne i huvudet och har väldigt bestämda åsikter om hur du ska bete dig. Den har en förmåga att skrämmas som ingen annan och – utan att ens existera i fysisk form – få dig att lyda minsta vink. Demonen hotar och straffar med det mest grundläggande hotande för alla levande varelser – dödsångest.

Saken med ångest är det att det inte låter så farligt, ”det är ju bara en känsla, man dör inte”. Och visst – det är sant, ångest i sig dödar inte, men tyvärr vet inte kroppen om det. Reptilhjärnan hos oss reagerar på ångest på samma vis som om det vore en ”jagad av lejon-situation”.

Straff i form av panikångest är demonens grej. Missköter du dig måste detta kompenseras. Lite som en riktigt sträng gymnastiklärare.. fast värre..; ”om du inte klarar att göra tio armhävningar så måste du springa fyra varv runt fotbollsplanen!” Ungefär så låter det då demonen talar, fast mer i stil med; ”orkade du inte springa milen idag din late j-el, då blir det två imorn! Och mindre mat!” 

Tänk dig att det sitter en filur inne i huvudet som hotar dig varje gång du tänker på mat, som skriker i högan sky då du överväger en skvätt mjölk i kaffet – ”mjölk har kalorieeer!!”  Att aldrig få vara ifred. Aldrig få vila utan att någon skriker inne i huvudet tills det blir helt outhärdligt. Att aldrig kunna göra det du känner för… dels för att den lille demonen inte tillåter det och dels för att den har skruvat till din självbild och förmåga att dra slutsatser så till den grad att du faktiskt på riktigt inte längre vet varken vad du tycker eller vad du vill.

Tänk dig att fira jul med en sådan demon inne i huvudet som hela tiden, utan avbrott lägger sig i och bombarderar dig med ångestattacker så snart du inte lyder. Och lyder innebär då att inte äta… alls…

I jultider pratas det stup i ett om risken med att äta för mycket, jag lyssnade på Radion imorse och det talades om ”vad viktigt det är att prioritera promenader för att göra av med kalorier i julhelgen”. Tänk dig igen att det bor en demon i ditt huvud, att den ger dig dödsångest vid minsta gurkskiva, att du försöker kämpa emot med egen kraft och med hjälp av stöttning från andra…kloka…

– och att du sedan hör ett resonemang som ovan, allvarligt talat – det kan vara lika med att på en sekund sjunka tillbaka i botten.

Med mina ”ätstörningsfärgade” glasögon kan jag inte bli annat än förbannad på att allting vinklas åt ett och samma håll – alla ska promenera mera, försöka äta mindre, dra ner på sötsakerna. Tänk bara vad illa sådana kommentarer kan göra en person med demoner i huvudet – demoner som livnär sig på sådant.

Vad vill jag då säga med detta kan man fråga sig, Ja, främst att det är farligt att ta för givet att alla ser julbord som något trevligt, aladdinasken som en frestelse och film-mys i soffan som avkoppling.

Av Emelie Borg

Bild: Livskick

Mer att läsa

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>