Jag väljer att ta kontroll

Jag tittar mig själv i spegeln och får lägga handen för munnen för att inte skratta högt. Jag som jobbar stenhårt med hälsa och psykiskt välbefinnande får diagnosen utbränd. (Min mamma och moster har lärt mig att det som inte går att skoja om är inte värt att tas på allvar).

camilla

Jag tänker ändå att detta är en erfarenhet som kommer att ta mig ännu längre. Nu är det dags att ta itu med denna situation. Det är faktiskt väldigt lärorikt – på riktigt. Jag lär mig sjukt mycket om mig själv och det är en intressant verklighetscheck. Jag är ju bara människa.

Grymt dåligt tålamod och humör har jag dock när jag har ont, är trött och känner mig vilsen. En jobbig dag ser ut som så att den eviga ”Mr. Bean-turen” tar tag i mig och jag tappar bort nyckeln innan jag sätter den i låset, alla klagomål kommer denna dag, jag trampar i hundbajs och jag spiller kaffet i knät. Samtidigt kommer en oförutsedd räkning i brevlådan och barnen påminner klockan nio på kvällen att det är friluftsdag dagen efter. En fågel svävar graciöst förbi och droppar bajs i huvudet på mig. Här testas den eviga optimisten ganska hårt och jag kan väl skamligt erkänna att dessa dagar är jag inte på mitt mest sprudlande humör. Utbrändheten på detta då. Det känns som om jag tagit dubbla dosen sömnpiller. Känslan är obeskrivbar.

Varje sådan här dag ägnar jag faktiskt några minuter i eländet med att känna efter och ja – det går att välja. Det går att ta kontroll och det går att forma om de mest jobbiga känslorna. Det är inte en jätteenkel uppgift – men det ger en redig high five-känsla av att upptäcka att man kan. En fördel med att ha droppat är att man skiter fullständigt i vad andra tycker. Överlevnad är prio ett och andras tycke är prio hundskit. Vem bryr sig?

Jag säger inte att det är enkelt och jag säger inte att jag romantiskt yogar och mediterar bort detta elände. Snarare är sanningen att jag svär, gråter, ligger sömnlös och bryter ihop i hjärtklappning. Dock säger jag att jag vägrar låta detta vinna över min fantastiska själ. Jag har övervunnit värre saker och tänker gotta ner mig i den erfarenhet och kunskap jag vinner på detta.

Helt ärligt. Just nu sitter jag i en husbil i Tylösand. Klockan är 22.00 på kvällen och det är 20 grader ute. Jag har badat i höga vågor och gått på en lång sandstrand. I min ipad är tre nya böcker nerladdade, jag har två dagar kvar här och värme och sol är utlovat. Att ge sig uppladdningstid är viktigt och jag inser att jag inte gjort det här för mig själv på väldigt länge. Klart att kroppen ger upp.

Oavsett vad du jobbar för, vad du vill åstadkomma eller hur du mår – lev nu. Gå ut och andas in luften, nu. Det är nämligen nu du kommer på lösningar inför framtiden. Är du sjuk, olycklig, behöver hjälp? Gå ut, ta ett andetag och ställ dig själv frågan: Vad ska till för att jag ska lösa detta?

Bild: Camilla Johansson

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>