”Ju fler jag älskar – desto mer kärlek kan jag ge” – att leva som polyamorös

Vi som lever på 2000-talet är överlag vana vid och öppna inför att älska flera partners under vårt liv. Men att älska flera partners samtidigt i livet? Ett så öppet hjärta känns för de flesta av oss främmande. Ekvationen går inte längre ihop när 1+1 inte följs av ett omedelbart lika-med. Och fler kärlekar = mer kärlek känns av någon anledning inte alls så självklart – som det kanske borde? Här berättar vår gästskribent Emelie om sitt val att leva som polyamorös – att älska flera (och mera).

polyamoros

Jag är polyamorös. Begreppet är ett kontroversiellt inslag i dagens relationsdjungel, där normen snarare talar för monogami och exklusivt känsloutbyte mellan enbart två parter. Jag har kommit till insikt med att jag gärna bjuder in för mer.

Polyamori; att tillåta mig själv att älska flera personer på ett romantiskt plan, ser jag som ett sätt att frigöra mig själv som människa. Jag tar mig utom den socialkonstruktiva ramen för hur ett förhållande bör eller ska se ut, och begränsar varken mina känslor eller deras uttryck. Genom att varken känna mig tvungen att förtrycka eller förneka känslor jag må uppleva, så respekterar jag mig själv och mitt själsliv.

Jag har stött på många skeptiska åsikter och frågor som polyamorös. Bland annat ifrågasätts bristen på exklusivitet och misstolkas som en förminskning av kärleken inför en partner. Det är inte alls så jag känner – för mig är kärlek inte en bestämd mängd jag besitter, och som jag tvingas portionera ut till de jag älskar. Kärlek är för mig oändligt, outtömligt och obegränsat. Jag kan älska flera: hur många som helst, och jag kan älska dem hur mycket som helst. Kärleken är precis densamma som i vänskap – kan jag ha flera vänner, så kan jag ha flera partners. Tiden jag distribuerar för mina partners, är med samma känslor och lust som jag distribuerar mellan mina vänner.

Jag ska inte ljuga – detta har inte alltid varit ett självklart ställningstagande. I början var jag själv osäker inför konceptet, och orolig inför hur det skulle fungera i praktiken. Hur skulle jag hantera att personer jag älskar, är med andra än mig? Skulle jag känna mig nonchalerad, bortprioriterad, rädd?

Det var inte klappat och klart från första stund, och det har varit en guppig väg för att lära mig en ny livsstil. Däremot lärde jag mig med tiden hur jag bäst anammade polyamorin, i och med ökad förståelse för mina egna känslor. Tryggheten att lita på känslor; att lita på kärleken, började dominera över osäkerheten och eventuell svartsjuka. Jag insåg att jag inte hade någonting att vara rädd för. Precis som jag skrev ovan så är kärlek outtömligt. Om jag kan älska flera personer utan att för den skull förminska känslokvaliteten för någon av dem, så kan de göra detsamma. Även de kan älska både andra och mig starkt – precis som jag älskar hen, och andra, starkt.

Sedan jag har kommit till denna insikt jag har inte varit svartsjuk. Faktum är att jag varit som mest svartsjuk i mitt mest monograma förhållande, eftersom jag då bar runt på rädslan att bli lämnad för någon annan. Jag var rädd att vårt monogama förhållande skulle bytas ut mot, för hen, ett nytt. Nu behöver jag inte vara rädd för att bli utbytt, för jag kommer alltid få plats i livet för en polyamorös – med förutsättning att känslorna finns där. Dessutom förstärks tryggheten av insikten att hens känslor för mig inte försvinner enbart för att hen även har känslor för en annan. Relationen med en polyamorös känns således tryggare, mer fristående och mindre känslig för utomstående faktorer – sådana av karaktär som kan tänkas skaka om ett monogramt förhållande. (Här talar jag i första hand om lust eller djupare känslor för någon annan).

Det finns emellertid en nackdel, och det är att det är svårt att få social acceptans för detta livsval. Det är inte helt lätt att finna människor – speciellt dessa man får känslor för – som själva kan acceptera denna kontroversiella relationskonstellation. Många är djupt rotade i den monogama normen, och är ovana inför det nya. Det krävs därför tydlig kommunikation, ärlighet och mycket bekräftelse mellan parter för att vidmakthålla tryggheten, innan dess att man till fullo anammat konceptet. Det är inte alltid lätt.

Men kommer man över de hindren, så ser jag ingenting annat än frihet och möjligheter bortom. Ju fler jag älskar, desto mer kärlek känner jag, desto mer kärlek kan jag ge, och desto lyckligare är jag. Det är en vacker, livfylld, mänsklig och frigörande känsla, och ett liv jag mer än gärna lever.

Av Emelie Blad

Bild: Pixabay

Mer att läsa

3 kommentarer

  1. 1
  2. 3

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>