Kanelbullens dag: en kaneldoftande bullbetraktelse

Den 4 oktober varje år pudras vi alla med kanel: bildligt eller bokstavligt, i recept och i reklam – på kanelbullens dag väcks många bak- och bullminnen. Här delar Livskick bloggare Johanna Ahlsten med sig av sin relationshistoria med det anrika bakverket.

kanelbulle

Jag älskar verkligen kanelbullar. Såväl doften som smaken ger mig en särskild känsla av trygghet och hemtrevnad – en känsla som jag är ganska säker på att jag delar med många andra inför just detta bakverk. Kärleken till den kanelsmakande vetebullen började tidigt i mitt liv, när jag som mycket liten fick vara med min mormor och baka. Koncentrerat och helhjärtat följde jag processen, från jäsning (en lååång väntan för en ung Johanna), till utbakning (roligt!), följt av en ny jäsning (tråkigt!) till gräddning (spännande!)  – för att därefter äntligen känna den unika doften av alldeles nybakta kanelbullar. Höjdpunkten var givetvis att sedan få kalasa på de ugnsvarma bullar, ackomanjerade av ett glas kall mjölk. Oslagbart.

Kärleken till kanelbullar har hållit i sig genom livet; jag är forftarande lika ”barnsligt” förtjust. Lite talande är att även när jag var som sjukast i min ätstörning och mormor kom på besök med en påse kanelbullar, så åt jag dem – som en självklarhet. Så ja, kanelbullar har en särskild plats i mitt hjärta (liksom mormor själv, förstås).

I perioder bakar jag själv, men uppskattar alltmer att låta andra baka åt mig. Jag har gjort det till ett projekt att hitta den ultimata kanelbullen – och jag är nog något av en kanelbulle-snobb: jag har ju trots allt redan smakat de bästa kanelbullarna (mormors) och att slå dem är svårt. Men om jag ska sätta upp några specifika kriterier, så är det viktigt för mig att bullen:

  • Är färsk
  • Har lagom med pärlsocker
  • Smakar mycket kanel
  • Har tillräckligt mycket inkråm/fyllning

Fast… Viktigast av allt är egentligen att kanelbullen inte står för något ont. Att inte snack om ”farligt” gluten, eller kolhydrater  – eller annan valfri kost-noja – förtar den goda smaken. I mormors kök pratades inte om några näringsvärden eller makronutrienter, och vi klarade oss bra (bättre!) Inga dieter eller demoner existerade, bara alldeles färska kanelbullar som åts med vällust av både liten och stor.

Levde vi på kanelbullar? Nej givetvis inte, men kanelbullar var och är utmärkt utrymmesmat – om en gillar kanel, och bullar. Och vem gör inte det?

Av Johanna Ahlsten

Läs Johannas recensioner av kanelbullar på hennes blogg!

Bild: Privat

Mer att läsa

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>