Killars problem måste uppmärksammas

Att killar och män ”också” drabbas av ätstörningsproblematik är kanske ingenting nytt. Men var finns killarna och vad gör man åt mörkertalet? Här är en intervju med två personer med kunskap och erfarenhet på området.

killar, män, ätstörning, problem, megarexi, mörkertal, information, intervju, Peter Lööf, Alexandro Sohlberg, muskler, stöd, hjälp

Peter Lööf driver Slagskeppet, ett av Sveriges största thaiboxningsgym, och är en av tränarna för Sveriges juniorlandslag i thaiboxning. Han bekräftar att problemet med killar som tränar och har ätstörningar, är långt mer utbrett än vad man kan tro:

– Jag möter många killar som lider av de här svårigheterna. Det är vanligt att de inte vet hur de ska äta i förhållande till sin träning och de behöver hjälp med att strukturera upp detta. De som tävlar i viktklasser är en hårt drabbad grupp, då de ofta svälter sig för att komma ned till önskad vikt.

Även Alexandro Sohlberg, som arbetar på Fryshusets gym som instruktör, ser problematiken:

– Man märker det genom att de inte växer som de ska (vilket brukar vara målet för killarna som tränar där). De pratar en hel del om mat och träning, och de tränar extremt mycket. När de inte ser ordentliga resultat kan de ta till ännu hårdare metoder och sedan är de fast i en ond spiral.

Vad gör ni när ni uppmärksammar detta?

Peter säger insiktsfullt:

– Man kan inte förbjuda en människa att träna, då kommer han gå någon annanstans. Vi pratar med dem, försöker få dem att komma till insikt genom att låta dem skriva dagbok över vad de äter och hur de tränar. Då kan de få en klarare syn på hur deras vanor ser ut, och genom rätt coachning förhoppningsvis också få igång en rutin vad gäller mat och träning och lära känna sina hunger- och mättnadskänslor. Vad gäller kosten är det vanligt att de har slutat med kolhydrater, vilket får hjärnan att fungera sämre. När de börjar äta det igen mår de bättre.

– Vi pratar med dem, för att på så vis hålla uppe ett förtroende för personen i fråga. Vi arbetar också med matdagböcker och liknande, liksom vi kan slussa någon som har stora problem vidare om de behöver någon professionell att prata med, berättar Alexandro.

”Killars problem handlar ofta om megarexi – att de tror att att de är små och att de vill bygga muskler.”

Både Alexandro och Peter framhåller att det finns en skillnad mellan tjejer och killar, där killars problematik ofta börjar med att de vill bygga muskler och tjejers med att de vill gå ned i vikt. En gemensam faktor är dock svårigheterna att se sin kropp som den är.

– Killar tror att de är små, när de i själva verket redan är väldigt muskulösa (vilket kallas megarexi), medan det för tjejer är tvärt om, de tror att de är större än vad de är, säger Alexandro.

De båda tror att en bidragande orsak är samhället i stort och media. Precis som många tjejtidningar påverkar sin målgrupp, påverkas killar av till exempel fitness- tidningar eller King.

Peter förtydligar:

– Bilderna i tidningarna är retuscherade och tillgjorda på olika sätt. Män ser inte ut så där i verkligheten. Jag undrar hur man känner sig som kille när man har dessa problem.

Alexandro betonar att man kan känna samma ångest vare sig man är kille eller tjej. Däremot, är de båda överens om, kan det hända att man visar det på olika sätt. Peter menar att det inte är lika accepterat att som kille prata om sina svårigheter, och att man kan känna sig utelämnad. Idealet att killar ska vara stora, starka och psykiskt stabila ställer till det och många mår därför dåligt i det tysta.

David Clinton, verksamhetsansvarig på KÄTS (Kunskapscentrum för ätstörningar) tillika styrelseordförande i ABK, säger så här:

– Förmodligen är mörkertalet högt vad gäller män med ätstörningar. Med detta sagt skulle man kunna säga att en grov uppskattning är att 10-20 % av fallen med anorexia nervosa och bulimia nervosa gäller pojkar eller män, och att upp mot 40 % av fallen med hetsätningsstörning.

”Det behövs mer information om att det finns fler i samma sist och om hur de kan få hjälp.”

Peter och Alexandro har båda egen erfarenhet. Alexandro berättar om en tidigare period:

– Jag tränade alldeles för mycket och blev fixerad vid vad maten skulle innehålla och vilka tider jag skulle äta, och det skapade stor ångest. Jag tog mig ur det genom att prata med kunniga personer som förklarade för mig att det inte är rimligt att äta och träna som jag gjorde. Det blev en väckarklocka. Nu försöker jag peppa andra på gymmet och vara en god förebild för killarna där.

Peter tar vid:

– Jag fick min första ätstörning när jag var 12 år, och var 25 när jag blev av med den. Jag tränade sju dagar i veckan och åt väldigt dåligt, blev vegetarian. Jag fick mycket beröm på vilken häftig kropp jag hade, men i själva verket led jag av både anorexi och bulimi och även fler ätstörningar. Jag stannade upp i min utveckling och slutade växa. Det var ansvaret över min flickväns son som fick mig att börja ta mig ur det, samt att jag fick en whiplashskada som gjorde att jag inte kunde träna. Så småningom mådde jag bättre för att slutligen bli fri från det. Jag efterfrågade någon form av system för hur man skulle kunna ta sig ur det, men det fanns inte då.

David Clinton ger sin syn på problemet:

– Det är svårt att säga med säkerhet hur många killar och män lider av ätstörningar. Kunskapsläget är inte alls lika bra som det är vad gäller flickor och kvinnor. Detta är på grund av att mycket av forskningen under åren har varit fokuserad på tjejer och kvinnor, att diagnoserna har inriktats på kvinnor på väsentliga sätt (t.ex. menskriteriet för anorexi i DSM-IV), och en del fördomar – att ätstörningar ofta betraktas som ”kvinnliga problem” som innebär att killar kan ha extra svårt att söka hjälp och bli upptäckta.

Jag frågar Peter och Alexandro vad de tycker är viktigt att lyfta fram vad gäller killar med ätstörningar.

– Att de finns, att det pratas mer om det offentligt, säger Peter. Jag tycker inte att det har hänt något på detta område sedan jag var sjuk för tjugo år sedan. Killar behöver informeras om vart de kan söka hjälp. Det är också viktigt att säga att detta drabbar helt vanliga killar och män.

Alexandro och Peter är överens om att det saknas kunskap inom området, att killars problem behöver föras i ljuset. Inom gymkulturen behöver instruktörer och andra vara mer uppmärksammande och lära sig mer.

Vad tycker ni saknas i samhällsdebatten?

– Att det ska informeras mer om retuscherade bilder. Kunskapsläget om killar med ätstörningar verkar knappt existera! Det behövs modiga killar och män som kan ”kliva ur garderoben” och berätta om sina sjukdomar, eller om de har varit sjuka, säger Peter.

Alexandro betonar vikten av information om att man är skapta olika, att inte alla har samma fysiska förutsättningar till idealkroppen.

Har ni några tips till anhöriga och drabbade?

Alexandro säger uppmanande:

– Försök att prata med dem om det går. Är de minderåriga så kolla upp någonstans dit de kan gå för att prata om problemen innan det gått för långt.

Peter påminner om att det kan vara väldigt individuellt vad man behöver för hjälp.

– Är du förälder till någon som tränar mycket, och är orolig för den personen, kan du prata med tränaren först. Be denne att tillsammans med barnet börja med att kartlägga hur mycket han tränar. Fråga vad han har för mål med sin träning. När det är gjort kan man föra in det på maten, och informera vad man behöver få i sig.

Jag besöker några hemsidor till kliniker som tar emot patienter med ätstörningar. Jag upptäcker att ingen av de sidor jag besöker, till exempel SCFA och Capio, nämner att det finns sjukdomar som megarexi eller ortorexi. Utgångspunkten för informationen är också att individen som lider av ätstörningen har som mål att gå ned i vikt. Det behövs information som är mer balanserad och även riktad till killar och män. Med mer forskning, utbildning och därmed kunskap på Sveriges många bra mottagningar, kan även män som lider av ätstörningar få rätt stöd. Som Peter sagt – ju fler som vågar tala om sina problem, desto fler kommer våga ta emot hjälp. Men det gäller förstås att det finns hjälp att få, och att de vet hur de ska nå den.

Av Linnea Östlund

Tidigare publicerad i Insikt, medlemstidning för Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar, se www.friskfri.se för mer info.

Bild: www.freedigitalphotos.net

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *