Krönika: Vi är det vi tänker – att finnas är att vinna

Ibland hamnar du på platser i livet där du måste tänka om, tänka nytt och tänka till. Här delar Lorena Gustavsson med sig av hur hon tänkt – och av hur hon tror att vi alla måste tänka, eftersom vi alla hamnar på sådana platser då och då.

frihet

För att undvika missförstånd: Det här är inte ämnat att vara en förljugen text om att ”tänka positivt” i alla lägen. Visst: tro och tanke kan försätta berg men jag vill inledningsvis betona att teori och praktik måste lira för att du ska kunna bli fri från det som håller dig fången. Du måste med andra ord göra annorlunda, inte bara tänka annorlunda.

Med det sagt så kan jag bara konstatera att jag älskar att leva. Det låter säkert banalt och överdrivet men jag gör det, på riktigt. Det är inte alltid en skrattfest, men det är alltid värt det.

Känslan av tacksamhet och tilltro till livet som sådant har däremot inte alltid varit en självklarhet. Så långt tillbaks jag kan minnas, tills för bara något år sedan, har jag haft haft ett väldigt dysfunktionellt förhållande till precis allting. Min livsuppfattning har präglats av rädsla, misstänksamhet, cynism, oro och ett kontrollbehov utöver det vanliga. Jag har i likhet med många andra genomlevt ungdomsåren med en inneboende fascistisk diktator, som alltid styrt med järnhand och hot om bestraffning ifall jag någon gång skulle våga protestera. Därmed har jag levt i en väldigt tärande och prekär tillvaro där allt hela tiden ställs på sin spets samtidigt som det står alldeles still.

När du är fånge i din egen kropp är till och med Sverige, ett av världens friaste länder, ett fängelse. Men låt mig berätta en hemlis: din inre diktator har sagt att du är fånge på livstid i din kropp och dina tankar. Det är inte sant.

Så gör en flyktplan redan idag: planera för när, var, hur du ska – och vid uttänkt tillfälle: Jalla, dra! Mot friheten!

Vi leker att när du grävt dig ut på andra sidan gallret kommer du över en bil. Inget vrålåk men den går att starta i alla fall. Du har kört förut men det var längesen och du är en ovan förare. Du beslutar att ändå göra resan. Du ser vägen igenom immiga rutor när du lider av psykisk och fysisk ohälsa. Sätet är oskönt, du får motorstopp hela tiden och dessutom har GPS:en totalt slutat att fungera. Oron och oflytet gör det svårt att bejaka resan och det är hemskt lätt att bli fartblind och missa alla fina sevärdheter. Det är okej! Det får kännas jobbigt. Bara gasa vidare. När du har fått ett litet försprång kanske du vågar fråga någon du möter efter körlektioner och vägbeskrivningar. För att rätt som det är kommer du känna att du faktiskt kört i diket en gång för mycket – att du faktiskt behöver hjälp. När du ligger där i diket och kravlar gör det ont, men det ger åtminstone tid och förutsättningar att börja ifrågasätta sina egna tankemönster och innebörden av lycka och tillfredsställelse. Det kanske gör så ont att du till och med börjar tvivla på det mycket vanliga mantrat ”ensam är stark”. Så när du legat där och ömkat ett tag är det dags att svälja stoltheten. Ring 112, ring en bärgningsbil, ring din mamma, ditt syskon eller din bästis och tala om att du tänker komma hem nu. Att du tänker försöka igen, inte med någon quick-fix. Du tänker välja den långa och svåra vägen. Fortsätta, om du så ska komma gipsad, sydd och plåstrad in i mål.

Och det kommer att suga. Du kommer att svära och grina och skaka av rädsla. Du kommer att behöva bli buren och tröstad. Därför kan jag inte nog understryka vikten av att be om hjälp (våga gör det!) och att ge kroppen det den behöver (mat, vila, omtanke!), så att du snart kan börja jobba med din mentala kraft. Den kraft som gör att du aldrig behöver gå lika vilse igen. För det går att bli en mästare på sina tankar! Det är en av de få saker som trots allt är relativt (ja tyvärr bara relativt) jämlika här i världen. Dina tankar är det enda du någonsin kan äga så om det är någonting du kan kosta på dig att vårda, skydda och försöka påverka, så är det dem.

Det som fick mig att omvärdera mina negativa livssanningar var just den väldigt basala, men ack så svårtillgängliga insikten, om nödvändigheten av ett funktionellt ”mindset”. Det finns ingen annan person, omständighet eller pryl som kan ge oss tankefrihet. Ingen snabb lösning. Du behöver göra den resa –  ta gärna stöd och fråga om vägen! – men skippa genvägar – de är fällor!

Det här tog mig alltså tio år att fatta – så om det tar ett tag innan poletten trillar ner, så gör det inget. Jag fick i alla fall fantastiskt stöd på den långsiktiga, svåra vägen – ihop med världens bästa terapeut och en coach har jag äntligen funnit kärlek till både livet och mina gamla fiender igen. Någonting vi jobbade mycket med en bit in på resan var den mentala aspekten av uppgiften. Vilka tankar är automatiska? Tar jag ut misslyckandet i förskott? Lirar känslorna med verkligheten nu? Detta har visat sig vara till hjälp oavsett vilka svårigheter jag stöter på i tillvaron. För mig handlar det mycket om att vara uthållig, att våga låta det gå långsamt, gå dåligt, låta det kännas tungt och för jävligt. Så länge jag inte viker från den ursprungliga vägen är det okej.

Mental träning är ingen linjär process från det ena till det andra. Precis som en idrottare inte alltid är i toppform så kommer det för alla perioder då det allt känns tyngre. Då är det viktigt att tänka på att processen sträcker sig över hela livet och försöka ha tålamod, eftersom den här perioden förhoppningsvis gynnar ditt syfte på sikt. Det här handlar inte på något sätt om att alltid ”vara glad” eller att ”må bra”. Inte heller handlar det om att späka sig och att det är något fint med att lida. Det handlar snarare om att spela korten rätt, oavsett om förutsättningarna är ”färg-stege” eller ”död mans hand”. Ibland är det sol och då är det skönt, ibland är det snöstorm och då är det drygt. Guess what? Båda kommer och går under en livstid. Var beredd på båda. Hantera båda.

Det är inte bara hur vi har det, det är också hur vi tar det.

Dessutom är det kul att träna mindset! Att träna hjärnan kan faktiskt vara utmanande och roligt, lite på samma sätt som att träna kroppen. Och minst lika viktigt. Det är en belöning i sig att känna att en faktiskt kan se saker ur en ny synvinkel. Huvudet ska också hålla livet ut. Tål att tänkas på i en tid, när den fysiska kroppen exponeras så aggressivt. Mental träning kan ses som en träning utan prestationskrav. Det vill säga – om du är en sådan person som behöver träna på att ta ner prestationskraven, så blir ju det själva träningen. Vissa personer behöver sätta lite fart på sig själva. De flesta behöver lite av båda delar. Här handlar det om att känna inåt och inte låta sig påverkas av vad ”alla andra” gör.

Så sammanfattningsvis; Det finns inga misslyckanden så läge du fortsättar utmana dig. Att vilja försöka igen och att öva upp strategier, styrka och mod att fortsätta resa på din egen stig med allt vad det innebär, det är ett tecken på vinnarskalle! Du kan alltid sträva mot nya personbästan i välmående, och det nästan garanterat ge bättre resultat i nära nog allt annat du gör.

För vi är inte det vi äter, det vi tränar, det vi utsätts för, det vi äger eller det vi gör.
Vi är det vi tänker.

Bild: Pixabay

Mer att läsa

6 kommentarer

  1. 1
  2. 3
  3. 5

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>