Kulturspaning: Kvinnan är ju fullkomligt galen!

Psykisk ohälsa må fortfarande vara stigmatiserat på vissa områden, men i vissa format kunde det inte vara trendigare. Varje kriminalroman och thrillerserie värd namnet bör idag innehålla minst en psykiskt labil kvinna – och ju galnare desto bättre.

kulturspaning

Från filmen ”Män som hatar kvinnor”, och TV-serierna ”The Killing” (Danmark) och ”Homeland”

Det är svårt att utnämna vem som egentligen var först. Stieg Larsson är förmodligen en bra utgångspunkt: den första delen i Millenium-trilogin, med den psykologiskt minst sagt skadade och komplicerade Lisbeth Salander i huvudrollen. Boken kom 2005 och ansågs på flera sätt banbrytande – genom att sätta en kvinna i en så stark – och onekligen störd – roll. Den numera högaktulla författarinnan Gillian Flynn (Gone Girl) var inte långt efter, hon skrev sin första bok 2006 – en mörk kriminalroman med såriga mor-dotter-relationer och självskadebeteende i fokus.

Att deckare innehåller sjukliga personligheter är visserligen inget underligt, men det var hos Larsson och Flynn jag först läste om en psykiskt ohälsosam person som samtidigt utgjorde “den goda sidan” och med andra ord drev bokens handling och utredning från “deckar”-positionen. Liknande författare, som t.ex. Sharon J. Bolton och Lisa Gardner har sedan dess dragit detta förhållningssätt ännu längre, genom att ännu tydligare utnämna den sjuka kvinnan till både “ond” och “god” i samma storyline.

Rollen liknar den som huvudpersonen i den populära tv-serien Dexter hade: mördare på natten, utredare på dagen – men då med skillnaden att vi nu fått kvinnor i fokus. Saga i “Bron”, Sarah i “The Killing” och Carrie i “Homeland” är alla framträdande poliser/agenter med personliga problem långt ifrån de slitna alkoholist- och kvinnoaffär-historierna vi tidigare lärt oss känna igen från manliga deckarpersonligheter.

I Sverige hakade författarparet Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist på trenden under tidigt 2010-tal, med sin spritt språngande Victoria Bergman, polis och psykopat. Andra, många av dem debutanter, har följt i samma spår och senast ut är Jenny Rogneby med sin antihjälte Leona. Tyvärr blir betoningen i dessa varianter ofta på “anti”, med en slarvigt skriven intrig och en huvudperson det inte går att förstå eller sympatisera med överhuvudtaget. Då framstår psykisk sjukdom, bokstavsdiagnoser och anknytningsproblematik bara som något irriterande som läsaren inte alls kan relatera till och därmed vänder sig mot. Vilket är synd – för det finns potential i denna trend.

Att psykiskt sjuka kvinnor blir “inne” har potential att lyfta psykisk ohälsa till en ny nivå av medvetenhet – inte bara via debattartiklar och kampanjer i media utan också undermedvetet, via vårt kulturella intag. Kriminallitteratur och -film har alltid haft ett underliggande syfte av att beskriva samhället i stort; dess historiska utveckling, orättvisor och olikheter. När tidigare generationers “hysterikor” ersätts av starka, intelligenta och kapabla kvinnor utmanar vi inte bara gamla könsroller utan också synen på vad som är ett psykologiskt problem och vem som kan drabbas.

Mord, blod och totalt hänsynslöshet är visserligen extremer – där för dramaturgins skull – men lär vi känna karaktärer som dessa minskas främlingskapet med den psykiskt sjuka. Pulsen kanske ökar när vi läser och tittar – men rädslan i det verkliga livet minskar.

Bilder: Wikimedia Commons

Mer att läsa

3 kommentarer

  1. 1

    Har också tänkt på det här fenomenet och tycker att det är väldigt intressant! Tror det är en väldigt positiv företeelse.

    Älskar Carrie i Homeland (och serien förövrigt) så bra karaktär! Och jag tycker att hennes bipolära sjukdom porträtteras på ett verklighetstroget sätt, varken överdrivet eller ”underdrivet”.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>