Livskick krigar mot sjuka ideal och ätstörningar

”Mamma, när jag blir stor ska jag också äta mat som är bra för mig och träna så att min kropp är glad och stark.”

Den där meningen satte sig som ett plåster på själen då mitt lilla barn sa den. Den kunde ha låtit så annorlunda om en viss tid i mitt liv hade fortsatt som den gjorde. När jag nu, några år senare ser tillbaka så är det som att riva bort skorpan på ett oläkt sår. Det gör så ont och jag får en spark i magen av ångest. Aldrig mer ska det monstret få fylla min kropp med sitt livsfarliga gift.

ideal

Jag minns det både tydligt och luddigt. Låter det konstigt? Det är det också. Jag minns det tydligt för känslorna kommer aldrig att släppa riktigt. Smärtan och ångesten som ungefär arton timmar om dygnet fyllde och kontrollerade mig. Det luddiga med det hela är att jag inte minns livet den perioden runt 2008 -2010. Min minsta pojkes första år är så luddiga att jag inte riktigt minns när han tog sina första steg eller fick sin första tand. Jag minns små saker och jag skrev tack och lov i hans babybok. Men att det gör ont det ska jag inte hymla med.

Denna period i livet lärde mig dock någonting väldigt viktigt: man kan förändra och man kan bli bra igen. Ilskan som växte har gjort att jag i resten av mitt liv vill förändra ideal och försöka utrota denna sjukdom från jordens yta. Man måste våga ryta ifrån för att det ska uppmärksammas och man måste våga inse att det enda man behöver göra är att vara sig själv.

Just i detta nu, just i detta ögonblick du läser detta finns det många som gråter i förtvivlan över känslan av att hata sin kropp. Jo, det är sant. Hat är den perfekta beskrivelsen på hur det känns att ha en ätstörning. Att känna sig så värdelös och misslyckad att man har lust att göra sig själv illa för att man inte förtjänar något annat. Man vill till varje pris bli av med det som äcklar och skulle nog kunna testa vad som helst för att lyckas. Svälta, kräkas, ta lavemang eller tabletter, hålla på med överträning och dieter – och allt detta på samma gång helst.

Varje matbit och utebliven träning är som att världen går under och ångesten som följer är fylleångest gånger hundra. Livet kraschar, och det kraschar flera gånger om dagen.

Man vill dölja sig själv för omvärlden och stora kläder är det som ligger i garderoben. Tjejkläder var en fiende, och till och med stora T-shirts var för avslöjande. Vara anonym, dold i dessa stora kläder, och att helst inte prata med människor gjorde det hela uthärdligt. Det känns sjukt nu när jag skriver det, så sjukt. Och jag minns att jag till och med blev ledsen när mina bästa vänner kom och hälsade på. Varför? Jo för jag förstod inte varför de fick vara smala och fina när jag inte fick det. Jag gjorde ju allt i min makt (trodde jag på allvar). Avundsjuka har aldrig varit så stark.

Att gå till läkaren för att man inte går ner i vikt och på allvar tro att de ska hjälpa mig med något är idag så orealistiskt. Då var jag arg, såg de inte hur jag led? Dietist? Psykolog? Jag behöver viktminskningstabletter för fan! Så var mitt tänk och jag skapade ännu mer ilska runt om mig. Att ingen förstod mig borde jag sett som ett tecken på att det jag gjorde var fel. Så är det inte när man är sjuk. Alla andra gör fel, inte jag.

Jag överlevde och fast det låter löjligt i ovetande människors öron så är jag så tacksam. Jag klarade mig! Jag överlevde och jag är här nu. Med en erfarenhet som visserligen satt sina osynliga ärr men samtidigt gett mig en styrka som jag är otroligt tacksam för. Jag vet att jag är stark nu, jag vet att jag är bra och jag tackar dagligen min kropp att den har varit snäll mot mig.

Nu har jag på mig rustningen och tänker gå i krig med sjuka ideal och hemska ätstörningar. Ingen ska behöva stå ut med detta.

Just i detta nu, just i detta ögonblick du läser detta finns det många som gråter i förtvivlan över känslan av att hata sin kropp, låt oss göra något tillsammans.

Foto: Camilla Johansson

Mer att läsa

3 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>