Mat fortfarande i fokus efter viktnedgångsoperation

”Mat som ena dagen gick bra att smälta gjorde dem sjuka dagen efter. Ju smalare de blir, desto mer hänger skinnet på kroppen. De får blickar från män, vilket de inte fick tidigare. De brukade vara extremt feta och helt osynliga, men ändå helt synliga. Tidigare fick de skrika för att bli hörda på jobbet. Idag frågar folk om deras åsikt. Det är provocerande. Och det är trevligt. Det känns kluvet, och det är en utmaning. Och om allt tidigare snurrade kring maten, så gör det verkligen det nu också.”

gastric bypass, viktnedgång, viktminskning, operation, bariatrisk, kirurgi, effekter, konsekvenser, karen synne groven, studie, forskning, kvalitativ, mat, fokus, ätstörning, dumpning, kvinna, kvinnor, feta, fetma, extrem fetma, socialt accepterad

I hennes doktorsavhandling har Karen Synne Groven från Oslos universitet intervjuat 22 kvinnor som har gått igenom gastric bypass, där magsäcken förminskas och en del av tunntarmen flyttas, för att minska intaget av mat. Kvinnorna var mellan 24 och 54 år. De flesta intervjuades två gånger, först ett år efter operationen, och sedan ca 2,5 – 4 år efter operationen.

Andra studier har sett att den här typen av operation har lett till bättre livskvalitet för de flesta patienter, och man vill gärna gruppera utkomsten av operationen hos patienter som antingen framgångsrika eller inte framgångsrika. Men Karen säger:

— Det här är både framgång och misslyckande, det är inte bara det ena eller andra. En del saker blir lättare, men nya problem uppkommer. Och hur kvinnor upplever dessa problem varierar mycket.

Ett kvinnoproblem?

Globala siffror visar att ungefär 70 % av de som beskrivs som extremt feta är kvinnor, och kvinnor utgör 70-80 % av de patienter som undergår den här typen av kirurgi (bariatrisk). I Norge stämmer siffrorna rätt bra överens. Karen säger:

— Fler och fler män genomför viktminskningskirurgi. Vi måste vara försiktiga med att kategorisera vad som är typiskt för kvinnor och vad som är typiskt för män. Kanske är det så att fler kvinnor genomgår operation för att samhället tänker på det som mer problematiskt med feta kvinnor?

Dieter är för kvinnor

Målgruppen för kampanjer som gör reklam för bariatrisk kirurgie är kvinnor, och bantningskulturen som exploderade på 60-talet riktades också mot kvinnor. Det repeterades ständigt att kvinnor var för tjocka, åt för mycket, åt fel mat och var lata. Storleken på mäns kroppar har inte varit på tapeten på samma sätt. Även om män är pressade att vara vältränade, så pratas det om kvinnor på ett annat sätt om de är tjocka.

På 70- och 80-talet skiftade fokus från att man skulle vara smal, till att man skulle vara vältränad. Men samtidigt som alla började träna kom fetmaepidemin. År 1990 klassificerades extrem fetma som en sjukdom, och år 2000 beskrev WHO fetma som en global epidemi.

— Temat i allt det här är att man ska ha disciplin och självbehärskning – så till den grad att självbehärskning har blivit en symbol för modern kvinnlighet.

Ny kropp, ny acceptans

Att genomgå en gastric bypass är som att gå igenom en radikal förändring av både den inre och yttre kroppen. Men där omgivningen ser en smalare kropp, vilket är ett tecken på framgång, innebär operationen ett antal mindre, mindre synliga, problem.

Att bli smalare och lättare uppfattas mestadels som något positivt. Samtidigt är det kluvet, eftersom människor tenderar att bete sig annorlunda mot kvinnor efter att de genomgått operationen. Man är vänligare än tidigare, och detta kan kännas extremt provocerande. Och man frågar ofta påträngande frågor om kvinnans radikala viktnedgång.

En del av kvinnorna upplevde att de fick bättre självkänsla. De vågade föra sin talan på ett annat sätt, och folk lyssnade på vad de hade att säga på jobbet.

— Att bli hörd är bra, men det fanns också sorg, eftersom de insåg att de behövde kirurgi för att de skulle bli hörda.

Kvinnorna kände sig också kluvenhet inför sin ”nya” nakna kropp.

Sämre livskvalitet för en del

Fem av de 22 intervjuade kvinnorna beskrev livskvaliteten efter operationen som sämre. För dem blev livet sämre på grund av kroniska magproblem som en komplikation efter operationen – sk dumpning. Medan de andra 17 kvinnorna kunde börja mer fysiskt aktiva, kände dessa 5 personer att de inte hade någon energi alls. En av kvinnorna var så sjuk efter operationen att hon behövde ytterligare en. Först trodde läkarna henne inte; de hittade ingenting fel med henne och antog att hennes reaktion var psykisk. Då hon fick svåra smärtor fick hon en ny operation där man upptäckte att det uppstått komplikationer efter den första operationen.

Fokus på mat

Att äta för mycket, för lite, fel mat, eller vid fel tid på dygnet kunde resultera i perioder av svåra magproblem. En del av kvinnorna upplevde illamående, trötthet, yrsel och darrningar. Karen Synne Groven är sjukgymnast och ville se hur upplevelserna var kring fysisk aktivitet före och efter operationen. När hon ställde frågor kring detta pratade kvinnorna lite om det en stund – men återkom snart till att diskutera mat. Hon har inte gjort någon vetenskaplig mätning, men hennes intryck är att fokuset på mat blir ännu större efter operationen. Allt handlar om mat.

De kvinnor som hade problem med att överäta innan operationen, hamnade tillbaka i samma beteende efteråt också, trots att de blev sjuka av det. De uttryckte det själva som att ätstörningen inte försvinner; att deras huvuden faktiskt inte hade genomgått någon operation.

En del utvecklade ett ätbeteende som närmast kan beskrivas som att beta. De åt väldigt lite åt gången, men åt hela tiden istället. Dumpning användes som ett verb – att testa eller ignorera hur mycket mat man klarade av att äta kallades ”att dumpa”. Forskning säger att patienter kan undvika dumpning så länge de följer kostråden, men enligt Karen Synne Groven är det i verkligheten mycket mer komplicerat än så.

— Man måste fundera på om ätstörningarna som en del av dessa kvinnor utvecklar efter operationen är sjukdomar, eller om man kan förstå dem som normala förändringar som ett resultat av operationen.

Att vara tjock är inte okej

Ingen av de 22 kvinnorna ångrar operationen. De säger att de skulle gjort om det idag, och att de inte hade något val med tanke på hur livet var innan. En del säger att smärtorna var ett litet pris att betala.

Analysen som gjorts i studien betonar att hur kvinnor upplever sina egna kroppar är tätt sammankopplat med samhällets uppfattning av den idealiska kvinnliga kroppen. Hur samhället ser på och behandlar feta kvinnor begränsar kvinnornas spelrum. Deltagarna i den här studien kände sig stigmatiserade innan operationen.

— De lever med en kropp som inte är socialt accepterad, och de blir konstant bedömda utifrån sin storlek. Budskapet från media och vetenskap är att de förmodligen kommer få cancer eller diabetes om de inte går ner i vikt, och omgivningen ser deras fetma som självförvållad. En del har barn och är rädda för att dö och lämna barnen ensamma.

Ja, det är ett faktum att feta kvinnor har en högre risk att få allvarliga sjukdomar. Extrem fetma (BMI över 40) kan orsaka svåra sjukdomar, det har man sett i forskning. Men å andra sidan vet vi väldigt lite om de långsiktiga effekterna av bariatrisk kirurgi och vilka sjukdomar som det kan resultera i längre fram.

10 år senare?

Den här studien är en ovanlig, kvalitativ studie utifrån kvinnors upplevelser, mitt bland en uppsjö medicinsk forskning och statistik om den här typen av kirurgi. Enligt Groven är det speciellt allvarligt att det inte finns långsiktiga studier som kan ge en analys av dessa patienter och deras situation.

— Jag undrar vad som händer efter fem, tio tjugo år. Hur ser sitationen ut med mat och ätande? Kunde de bli gravida?

Källa: Kilden/Forskningsrådet i Norge

Bild: SXC

Mer att läsa

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>