Matilda lider av social ångest: ”Jag har känt mig så otroligt ensam”

Livskick träffade Matilda, 27, som har haft social ångest (tidigare kallad social fobi) ända sedan tidiga tonåren. Idag kämpar hon för att må bättre och för första gången har hon sökt hjälp för ångesten. Nu vill hon dela med sig av sin historia för att hjälpa till att motverka stigmat med psykisk ohälsa.

socialfobi

Bild: Pixabay

—Det känns superviktigt att prata om det här! När jag var yngre avfärdades jag som blyg och konstig, det var aldrig någon som fattade att jag faktiskt behövde hjälp. Jag är bitter över det, jag har mått så himla dåligt. Social fobi är inte att vara ”lite blyg”, utan det handlar om att ha ett riktigt handikapp! Jag har känt mig så otroligt ensam, haft svårt att jobba och har i perioder haft stora problem med ätstörningar. Det var först nyligen som jag riktigt fattade vad som var grundorsaken till mina problem, det vill säga den sociala fobin, och att den gick att behandla.

Vad har det rent konkret inneburit för dig att leva med social ångest?

—Jag föredrar att kalla det för social fobi, för det är verkligen en fobi det handlar om. Jag är extremt rädd för att göra fel och har svår ångest inför att råka göra bort mig på olika sätt. Jag tror dessutom alltid att folk tycker att jag är dum, dålig och tråkig och att det pratas bakom ryggen på mig. Detta har lett till att jag gått in i väggen på två av mina tidigare jobb. Ångesten inför att gå dit har varit så stor att jag fått enorma stresspåslag och till slut inte klarat av att jobba över huvud taget. Ätstörningarna är som sagt också en väldigt jobbig konsekvens av den sociala fobin. Att minska på maten blev ett sätt att försöka reglera ångesten, men det ledde snabbt till att jag utvecklade bulimi.

Hur mår du idag?

—Jag ska inte ljuga: Det är skitjobbigt. Men jag kämpar verkligen! Jag går i KBT och parallellt med terapin så försöker jag också att ta tag i sista biten av ätstörningen och det är ju heller ingen barnlek om man säger så! Är dock så stolt över mig själv och bara att jag kan säga de orden högt idag är en framgång i sig.

Vad skulle du vilja säga till den som är vän eller anhörig till en person med social ångest?

—Det här gäller egentligen all typ av psykisk ohälsa, men jag vill verkligen betona att det inte går att ”skärpa sig” eller något sådant. Det är viktigt att de runt omkring fattar att det är allvar och att det är superviktigt med socialt stöd. Vill också flagga för att det inte alltid är så att en person som drar sig undan vill vara ensam. Var där och fråga hur det är egentligen, det är mina bästa råd.

(Matilda heter egentligen något annat)



Om social ångest/social fobi

Social ångest är ett ångestsyndrom där den drabbade får svår ångest av sociala situationer. Diagnosen finns i två former: Den generella, där ångesten förekommer i de flesta sociala sammanhang, och den specifika, där ångesten är situationsbunden (exempelvis inför att hålla föredrag). Symtomen vid social ångest är såväl fysiska som rodnad, svettningar och hjärtklappning etc, som tankemässiga och då framför allt i form av rädsla för att omgivningen tänker negativa saker. Behandlingen vid social ångest utgörs av detsamma som vid andra ångestsyndrom, det vill säga psykoterapi (vanligen kognitiv beteendeterapi) och antidepressiva läkemedel (SSRI- eller SNRI-preparat).

Här kan du läsa mer om social ångest:



Detta var tredje delen i Livskicks serie om ångest, du kan läsa de föregående delarna här:

Dennis drabbades av ångestattacker: ”Det blev en ond cirkel av undvikande”

Med hjärtat i halsgropen – om att leva med GAD

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>