Med hjärtat i halsgropen – om att leva med GAD

Vi lever enligt många i oroliga tider – och människor har oroat sig i alla tider. Att känna viss oro i sitt liv och i sin vardag är helt naturligt. Men vad händer när oron blir så stor, eller så frekvent, att livet och vardagen allvarligt påverkas? Läs Emmas berättelse om att leva med generaliserat ångestsyndrom.

gad

Emma är 27 år och bor i södra Sverige med sambo och hund. Hon arbetar som sjuksköterska på ett äldreboende och fritiden ägnar hon åt lika delar bakning och judo. Så länge hon kan minnas har hon haft besvär av oro och ångest. Som barn hade hon i perioder mycket svårt att sova och låg ofta och grubblade på saker –  något som följt med upp i åren. Länge led hon i det tysta; kände sig onormal och ”fel” som oroade sig så mycket. När hon till slut fick diagnosen GAD (General Anxiety Disorder, på svenska: Generaliserat ångestsyndrom) så föll allt på plats.

Kan du berätta hur det gick till när du fick veta att du hade GAD?

– Första gången jag stötte på GAD var under sjuksköterskeutbildningen, när vi hade en föreläsning om psykiatri. Föreläsaren radade upp en massa olika diagnoser, och det var väl inget jag direkt reagerade på förrän han började prata om just GAD. Då tänkte jag direkt: ”Men det där är ju jag!” Föreläsningen gjorde mig motiverad till att söka hjälp för min orosproblematik, och kort därefter så hade jag kontaktat vården. Efter ett par bedömningsbesök hos en psykolog så fick jag mycket riktigt diagnosen GAD, precis som jag själv misstänkt.

Vissa upplever det som stigmatiserande att få en diagnos, medan andra tycker att det känns skönt. Hur var det för dig?

– Som en befrielse faktiskt. Plötsligt så blev allt så tydligt och det var skönt att känna att det liksom fanns en förklaring till att jag alltid varit så himla rädd och orolig. Sen tycker jag inte att man ska låsa sig vid att man har fått en diagnos – allt jag tänker eller gör är inte GAD. Jag är fortfarande Emma, inte en diagnos. Sedan har jag förstått att jag inte ”bara” har GAD heller, utan att det även finns bakomliggande faktorer till att jag har lidit av psykisk ohälsa i mitt liv. Dock känns GAD-diagnosen som en väldigt viktig del.

Vad har du fått för slags behandling av vården och tycker du att den har hjälpt dig?

– Kort efter bedömningsbesöket så fick jag remiss till en KBT-terapeut. På det stora hela så var det en väldigt bra behandling, även om det såklart var ganska tufft att genomgå den.  KBT (kognitiv beteendeterapi) innebär ju att man måste exponera sig för det som är obehagligt. Förutom exponeringen så fick jag lära mig mycket om GAD, och om ångest i allmänhet. Jag fick många verktyg, som jag använder än idag. Jag gör till exempel fortfarande avspänning dagligen för att förebygga ångest – och det funkar verkligen!

Vad är det jobbigaste att leva med GAD?

– Det jobbigaste är att ständigt känna att man oroar sig för något. Det kan liksom aldrig bara få vara ”lugnt” i huvudet, det är alltid något ”tänk om…” som snurrar där inne, det är jättestressande –  för både hjärnan och kroppen. Kan i och för sig säga att allt har blivit avsevärt mycket bättre sedan jag gick i KBT, ångesten och oron är liksom av en lägre grad nu, eller vad jag ska säga.

Finns det bara nackdelar med diagnosen?

– Haha, nja, jo det är nog mest nackdelar tycker jag. Jag hade gärna varit utan! Fast man blir ju sällan besviken, om du förstår vad jag menar? Om man ständigt är orolig för grejer och att farhågorna sedan inte infrias så har man ju inte hoppats i onödan, haha.

– Nej, men allvarligt talat så är inte det tänket så fruktsamt. Min terapeut frågade mig vid ett tillfälle om jag trodde att jag skulle bli mindre ledsen om något hemskt hände om jag hade ”säkrat upp” med att oroa mig innan. Och det är ju snarare tvärtom känner jag: Att man tar ut dåliga saker innan de har hänt innebär ju då att man aldrig får vara glad. Så nej, så mycket positivt med GAD kan jag inte se.

Vad har du för råd att ge till den som misstänker att hen har GAD?

– Sök hjälp, för det finns verkligen jättebra hjälp att få! Sedan vill jag också säg: Skäms inte, det är helt onödigt! Ångesttillstånd är jättevanligt och GAD är det allra vanligast förekommande. Jag tycker vi ska prata mer om psykisk ohälsa och avdramatisera!

(Emma heter egentligen något annat)

GAD är det vanligaste ångestsyndromet och livstidsprevalensen är mellan 5-8 %. Det är vanligt att besvären debuterar redan i barndomen och personer av kvinnligt kön drabbas dubbelt så ofta som män. Vanliga symtom på GAD är sömnstörningar, irritabilitet, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, muskelvärk, magbesvär, yrsel och/eller hjärtklappning. Den som har GAD upplever en ständig oro som kan vara centrerad kring både stort och smått. Orostankarna handlar ofta om rädsla för katastrofer, som att någon närstående skall bli sjuk eller dö, men kan också beröra mer triviala saker som att grubbla över något dumt man har sagt. Psykoterapi (exempelvis kognitiv beteendeterapi), läkemedel, mindfulness och progressiv avspänning är exempel på metoder som kan användas vid behandling av GAD.

Källor:

 

En kommentar

  1. Pingback: Dennis drabbades av ångestattacker: ”Det blev en ond cirkel av undvikande” – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *