”Om inte ätstörningen gav något, skulle det inte vara så svårt att göra sig fri från den”

Kan en ätstörning fylla en funktion? Ja det kan den, även om varken de drabbade eller människorna i deras omgivning, mitt i sjukdomens virrvarr, förstår hur. Många kan, även när de är sjuka, uttrycka att sjukdomen faktiskt ger dem någonting och att de är oroliga att må sämre om de försöker bli friska. Johanna Ahlsten och Jenny Larsson ställde frågan ”Vilken funktion fyller/fyllde ätstörningen för dig?” till några personer som varit sjuka för att belysa en av anledningarna till varför det är lätt att fastna – och svårt att ta sig ur – en ätstörning.

Bild: Livskick

Tanken på att bli frisk kan vara oerhört skrämmande: Hur ska det då bli? Vem är jag då? Hur ska jag kunna hantera mina svårigheter? Ju friskare en person blir desto mer kan saker och ting klarna och som frisk kan många tydligare se vilken funktion sjukdomen fyllde i ens liv, men att de ”fördelar” som sjukdomen gav inte var så mycket värda. Personerna som deltar i den här artikeln har egna erfarenheter av olika slags ätstörningar och svaren som kommit in är långt ifrån entydiga, utan vittnar om att en ätstörning är individuell och komplex. Samtidigt finns gemensamma nämnare.

Känslan av upplevd kontroll

Jessica inser att hon var elak mot sig själv, inte duktig:
”Den fyllde (och fyller på sätt och vis) mig med en känsla av kontroll. Av att vara herre över mitt eget liv. När allt annat var kaos så kunde jag iallafall styra en sak. Så är det fortfarande men idag kan jag komma ur den loopen med logik, det gick inte då. Det handlade också om att känna mig duktig. Att vara bra på något. Att lyckas med en sak en dag. Två. Tre. Och ännu fler. För varje dag, vecka och månad som gick blev jag ännu mer stolt över mig själv för att jag faktiskt var bra på en sak vad folk än sa. Idag vet jag, återigen med min logik, att det inte är att vara duktig. Det är att vara riktigt elak mot mig själv. Men den känslan hade jag inte då.”

För Katarina blev maten det enda hon kunde bestämma över själv:
”I tonåren så är det så mycket som händer som man inte själv kan styra över; att försöka kliva in i vuxenvärlden och med allt som det innebär. Jag hade en pojkvän som var otrogen och då ifrågasatte jag mig själv. Dög jag inte som jag var? Min sjukdom var för mig ett sätt att försöka kontrollera min värld. Oftast var det mycket som hände runt om som kändes svårt, många olika situationer som var jobbiga. Som tonåring var det inte så väldigt mycket som jag kände att jag kunde kontrollera eller välja i mitt liv. Maten blev något som jag kunde styra själv, hur mycket och när jag skulle äta.”

Att det inte är den drabbade som har kontroll, utan att det snarare är ätstörningen som kontrollerar den drabbade är viktigt att påminna om. Ofta går det snabbt från känslan av kontroll till att det sjuka beteendet blir en rutin.

Embla berättar att hon blivit frisk och fri från det rutinmässiga sjuka beteendet:
”För mig var det ett sätt att berättiga ätande alls. Att jag kräktes började som en sak jag gjorde för att kontrollera – men sen blev det lika självklart som att borsta tänderna på morgonen. Det blev en del av rutinen i livet. Och om någon sa att jag var tjock, så hade jag i alla fall gjort allt jag kunde för att inte vara det. Det var mitt sätt att kontrollera situationen, och det var otroligt tillfredställande i en sjuk hjärna. Jag har haft problemet att inte kunna gå ner i vikt med mat/motion så det här blev lösningen. Nu är jag glad över en frisk kropp som är stark och uthållig med bra värden. Jag struntar i utseendet – allt sedan jag fick barn. Den driften, att inte smitta mitt eget beteende på henne, var räddningen.”

Att dämpa eller reglera känslor och verklighetsflykt

Petra vittnar om att ätstörningen kan erbjuda en känsla av trygghet:
”För mig var det snarare så att den blev en trygghet tillslut. Man vet vad man har, sina rutiner osv. Det är läskigt att gå utanför sin comfort zone. Sjukdomen blev ju ett sätt att ha kontroll på en vardag i kaos, rent känslomässigt. Föräldrar som skildes och att jag skulle vara duktig i skolan. Jag bytte skola och det var svårt att hitta min roll.”

För Johanna var sjukdomen en verklighetsflykt:
”I mitt fall var sjukdomen en reglering av känslor och förskjutning av ångest till att kontrollera mat och motion istället.”

I Liselottes fall kunde sjukdomen ge henne lugn och glädje:
”För mig var trötthet och irritation såklart vanligt, men vissa dagar kände jag mest av det där lugnet och glädjen – och det var en väldigt skön känsla, som fyllde en viktig funktion för att klara vardagen.”

Jasmin sätter ord på varför det kan vara så svårt att ta sig ur en ätstörning:
”För mig var det en flykt från det andra jobbiga och som fick mig att må dåligt. Det var verkligen därför det var så svårt att ta sig ur det!”

Låg självkänsla och att bli sedd

”Jag var äntligen bra på något och plötsligt började folk se mig och bry sig.” – Diana

”Ett sätt att försöka råda bot på låg självkänsla.” – Michaela

Andra funktioner

För en del, säkert för många, fyller den komplexa ätstörningen fler funktioner.

I Lovisas berättelse finns exempelvis både kontrollen och känsloregleringen med:
”Kontrollbehov. Jag kände att jag var osäker i bl a sociala situationer och när jag inte kunde kontrollera det blev mat och motion en bra utväg. Jag kände mig ”lyckad” och det var till en början skönt att inte tänka på min sociala oro och dåliga självkänsla – när man går ner i vikt snurrar ju bara tankarna kring mat. Känslorna blev ju avtrubbade också, vilket jag tyckte var skönt.”

För Jenny var det, förutom ångestdämpning, även ett sätt att känna sig stark:
”Ätstörningen fyllde verkligen en funktion. I själva verket inte bara en funktion. Den kunde lugna och den kunde vara ett sätt att dämpa min ångest. Den kunde få mig att, oavsett hur mycket självhat jag bar på, känna att jag kunde något, att jag var något genom att stå ut med hunger, genom att kontrollera maten och vikten. På något sätt kunde jag emellanåt känna mig både starkt och oövervinnerlig. Så visst, ätstörningen kan ge en något kortsiktigt, men det långa loppet är det bara en sjukdom som orsakar så enormt mycket lidande. Om den inte gav en något, skulle det dock inte vara så svårt att göra sig fri från den.”

Den sista meningen är en viktig poäng som framkommer av dessa berättelser och något att ha i beaktning vid behandling av just ätstörningar. Och, återigen: De ”positiva” effekter som kan upplevas av ätstörningen är endast ett kraftfullt och bedrägligt sätt för sjukdomen att bibehålla sitt fäste. Även om det kan vara oerhört kämpigt att ta sig ur en ätstörning så är att välja ett frisk och fritt liv alltid det bästa.

Vi på Livskick arbetar ständigt för att öka kunskapen om ätstörningar, bryta stigman och våga prata om ätstörningar. Den 2 juni 2017 är det World Eating Disorders Action Day (Internationella ätstörningsdagen) och det vill vi lyfta fram. Dagen kom till bland annat för att främja tillgången till korrekt information, utrota myter om ätstörningar och förbättra förståelsen för ätstörningar som allvarliga, men behandlingsbara sjukdomar – helt i linje med hur vi på Livskick jobbar!

Huvudbudskapen för World Eating Disorders Action Day:

  • Förespråka tidig intervention och evidensbaserad behandling
  • Föräldrar/familjer som viktiga aktörer i deras barns och närståendes behandling och tillfrisknande
  • Ökad mångfald i forskning, media och för yrkesverksamma inom området
  • Bryta barriärer inom vården, nå underbehandlade grupper
  • Nå ut med budskapet att ätstörningar är behandlingsbara i alla åldrar/faser

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>