Psykisk ohälsa i arbetslivet: Är det oärligt att stanna hemma utan fysisk sjukdom?

Tummar du på sanningen när du sjukanmäler dig? Då är du inte ensam och särskilt inte om det handlar om att dölja psykisk ohälsa.

Bild: Pixabay

Det är egentligen inte alls särskilt konstigt att det känns svårare att ta sig upp ur sängen, svårare att ta de där stegen till jobbet när vilket intryck som helst kan få en att börja gråta. Trots det verkar det ofta lättare att skylla på feber när man ringer till arbetsgivaren för att sjukanmäla sig. En undersökning utförd av Länsförsäkringar visade att endast 1 av 10 medarbetare med säkerhet skulle berätta om de mådde psykiskt dåligt, detta trots att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Undersökningen visade också att även om det gått så långt att man oroar sig för att drabbas av depression är det bara en av fyra medarbetare som skulle berätta det för chefen.

Så varför är det då fortfarande så mycket mer accepterat att vara hemma från jobbet om man har feber i jämförelse med oro eller ångest? Troligtvis bottnar mycket i rädsla för att arbetsgivarens kunskaper inom området psykisk ohälsa skulle vara begränsade. Kommer jag inte bli befordrad nu för att jag anses vara en skör person? Kommer jag inte vara ett alternativ för vissa uppdrag på arbetsplatsen för att jag inte ses som lämplig längre? Chefen är i maktposition, och har möjlighet att bestämma hur ens framtid på arbetsplatsen kommer se ut och risken att missa karriärmöjligheter kan vara tillräckligt för att hålla inne med hur det egentligen ligger till.

För egen del har jag mycket lättare att arbeta med feber än när jag sitter där på jobbet och är rädd för att någon ska säga ”fel” saker som gör att bägaren rinner över och jag riskerar att börja gråta. Den generella attityden är dock fortfarande att man uppmuntras att ”rycka upp sig” om man inte mår bra på grund av psykiska orsaker, som ångest, medan en fysisk åkomma, så som feber, accepteras utan följdfrågor. Feber-åkomman går ju dock oftast över efter några dagar medan den psykiska ohälsan, utan överdrift, kan bli väldigt långvarig om vi inte tar den på allvar. Borde vi då inte ha ännu större anledning att ta hand om oss själva de dagar som den psykiska ohälsan gör sig extra påmind?

Länsförsäkringars undersökning visade också att många upplever att man är oärlig om man stannar hemma från jobbet utan att vara fysiskt sjuk, vilket säger en hel del om synen på psykisk ohälsa. Så vad kan vi göra för att skapa en mer öppen och accepterande attityd kring detta? Jag har inget svar på frågan ännu, men jag ska börja ta upp detta på min arbetsplats; undersöka hur kulturen ser ut och vilka attityder som finns.

En sista tanke: Om större delen av sjukanmälningarna som kommer in har med feber eller förkylning att göra, vad kommer då arbetsgivarna att lägga resurserna på för att motverka frånvaron? C-vitamin?! Nej, det vore en felprioritering. Istället krävs mer kunskap och en attitydförändring för att komma tillrätta med problemet. Jag tänker att om arbetsgivaren vet varför många av medarbetarna är sjukanmälda så kan också rätt insatser prioriteras framöver. Det är därför hög tid för arbetsgivarna att ta större ansvar i frågan och påbörja ett förebyggande arbete för att motverka psykisk ohälsa i arbetslivet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *