Recension: ”Born to Run” av Christopher McDougall

Det händer att jag då och då läser något som ändrar mitt liv, Frågespalten i KP (speciellt snuskdelen var intressant för en nyfiken tweenie), Da Vinci-koden, 1984, Lithells falukorvars innehållsförteckning. Och nu senast Christopher McDougalls Born To Run. Boken publicerades 2009 och har sedan dess fått instängda, kontorsarbetande soffpotatisar värden över att falla, djupt över öronen, i förälskelse med löpning. Denna bok tar också upp det omdebatterade ämnet med barfotalöpning, men vi går inte in på det. Vi håller oss till de varma berättelserna om ultradistanslöpning.

Det är något underbart med att löpa. Eller springa som det hette innan alla skoföretag, klädföretag och trendsättare kom på att det där med springa, det håller ju alla på med. Men löpning, det kan vi tjäna storkovan på. Att snöra på mig mina skor och ge mig ut själv för att sätta höger fot framför vänster fot startar igång något i kroppen. Det är som när Husse skramlar med kopplet och den annars så sävliga labradoren lyfter på öronen och sätter tokfart mot dörren – vi vet.

Vi vet att nu ska benen sträckas på och hjärtat motioneras. Men framför allt så ska vinden få ta tag i oss och hjälpa till att bearbeta och släppa alla världens bekymmer.

Det kanske inte är så konstigt att Christopher McDougall lyckas frälsa mig och mina likar; vi har ju redan fastnat i löparträsket. Men hur kommer det sig att de mest inbitna ”det-är-bara-rädda-människor-som-springer”-människor ger sig ut i löparspåret?

Ja, jag kan börja med att berätta för er att herr McDougall är journalist och tog examen från Harvard 1985. Så han hittar sin väg med ord. Boken är en njutbar berättelse som börjar med orden: ”I flera dagar hade jag kuskat runt i Sierra Madre i norra Mexiko på jakt efter en vålnad vid namn Caballo Blanco – Vita hästen” och slutar med ”Löpningen handlar inte om att få folk att köpa saker. Löpningen ska vara fri”. Jag menar hallå – sitter du inte redan nu med boken i köpvagen och trycker på ”Betala”?

Det är en reportagebok – men till skillnad från andra faktaböcker lägger jag inte ifrån mig Born to Run för att det blir långtradigt eller faktastaplande. Jag lägger ifrån mig den för att fylla kroppen med energi, och tömma den på energi. Born To Run berättar en historia. En historia om ultradistanslöpning – att springa länge och mycket. Ett maraton tänker du. Mer fyra. I rad.

En av kvinnorna det berättades om sprang 88 km på en dag och möttes inte av förståelse för sin kärlek till löpningen: ”Självfallet fattade inte hennes kompisar vad hon menade, eftersom de aldrig hade brutit vallen. För dem handlade löpning bara om att plåga sig fram i tre eller fyra kilometer med storlek 30 i jeans som ända mål: ställa sig på vågen, bli deprimerad, sätta på sig hörlurarna och få det överstökat. Men om man ska springa i fem timmar kan man inte tvinga kroppen på det viset; man måste slappna av på samma sätt som när man bit för bit sänker sig ner i ett varmt bad”.

Även för mig som gillar att springa/löpa/jogga är det svårt att greppa den delen. 88 kilometer. 100 kilometer. 160 kilometer. Eller det var svårt att greppa, innan jag hade läst boken. Nu är mitt liv uppdelat i Före och Efter boken. Nu ska jag springa 160 kilometer. Nu ska jag sluta använda skor. Nu ska jag…. okej nej, inte riktigt. Men det var så tankarna gick.

Det är en bok som tog med mig på en vacker spännande resa över Atlanten och genom bergen i Mexiko. Det är samtidigt en bok som väcker frågeställningar kring jämställdhet: ”På en engelsk mil fanns inga kvinnor bland de 50 bästa på världsrankingen // Varför, undrade Virgil, minskade gapet mellan manliga och kvinnliga löpare ju längre distansen blev – borde det inte vara tvärtom?”. Bland Tarahumarafolket – som författaren letar efter – är kvinnor och män mer jämställda än något land, även oss i västvärlden. I deras vardag och tävlingar tävlar alla mot varandra.

Jag brukar rekommendera att Du ska ha en kritisk inställning när du läser en bok som påstås leverera fakta – men skippa det denna gång. Ta inte på dig källgranskningsglasögonen. Njut av boken. Njut av sagorna. Njut av kärleken till livet.

”Så enkelt, sa han. Det räcker att röra på benen. Om du inte tror att du är född att springa, så förnekar du inte bara historien. Du förnekar den du är.”

Mer att läsa

En kommentar

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>