Recension: ”Lyckomyten – en arg bok om lycka” av Ingemo Bonnier och Leone Milton

700 000 gånger varje år. Så ofta skriver en läkare i Sverige ut antidepressiva medel, företrädesvis till kvinnor. Och kvinnor finns det många av i Sverige: 1998 var vi ca 1,6 miljoner stycken över 45 år, och 2008 var vi 2,6 miljoner över 25 år. De två klubbarna med samma namn ger nu ut en bok för att skärskåda bakgrunden till detta till synes enorma behov av ”lyckopiller”, och krossar tacksamt (och argt) lyckomyten på vägen.

lyckomytenLivskick-igt innehåll

Jag läser Lyckomyten och tänker att jag har läst texten förut. Eller till och med skrivit den. Författarna och de intervjuade tar upp den ständiga jakten efter perfektion på samma sätt som forskarna bakom Projekt Perfekt, och man lyfter – precis som i Wellnessyndromet – upp hur den rådande lyckodoktrinen alltmer börjar likna (eller ta sig uttryck som) en sjukdom. I kapitel efter kapitel radas dessutom ämnen från tidigare Livskick-artiklar upp; man konstaterar att prestation aldrig borde få rollen som en människas egenvärde, att ständig strävan efter högre materialistisk status gör oss olyckliga och att ständiga jämförelser aldrig leder till lycka. Samtidigt uppmanar man till självmedkänsla, till att sluta lyssna till sin inre kritiska röst, att vårda sina relationer och att utöva medmänsklighet. Normer, skönhetsideal och hets på sociala media avhandlas i rask takt.

Inget nytt under solen…? Nja. Kanske inte revolutionerande fakta, däremot med rebelliska undertoner. Bokens styrka ligger, enligt mig, i dess undertitel ”en arg bok om lycka”. För författarna är arga – och de låter ilskan agera drivkraft. De har en feministisk och samhällsomstörtande agenda, där de inte tänker lägga skulden på individen, utan arbeta för att kvinnor ska få samma förutsättningar att leva lyckligt som männen.

Starka kapitel

Just delarna där det påpekas att individen visserligen själv kan ta ansvar för sin egen lycka, men samtidigt aldrig ska beskyllas för att inte vara lyckad nog, tilltalar mig personligen. Orealistiska råd om hur positivt tänkande kan fixa allt mellan himmel och jord (och att du underförstått är dum som tänker negativt) lägger bara onödigt stor skuldbörda på personen – vilket gör att samhället och dess strukturer ”kommer undan”. 1,6 och 2,6-miljonersklubben har inte mycket till övers för gamla ursäkter eller att skamma kvinnor för kvinnors olycka. Samtidigt skulle dess grundare och många framgångsrika medlemmar aldrig påstå att alla typer av prestationsdriv är dåligt (vilket andra självhjälpsböcker ibland kan få det att låta som), utan utgår istället ifrån förväntningar som läggs på oss som människor – eller snarare kvinnor, när de argumenterar för förändringar som krävs. Denna insikt, och också ödmjukhet inför ”karriärkvinnor” gör kapitlet om ”Jobb och pengar” till ett av de starkare –  tillsammans med de delar av ”Relation”-kapitlet som understryker vikten av jämställdhet och hur lätt många av oss faller in i könsrollerna utan att ens märka det.

Ogenomtänkt om mat

Svagare tycker jag att avsnittet ”Kroppen” är, speciellt i den inledande delen om mat relaterat till hälsa. Utan att gå in på detaljer känner jag personligen (och utifrån min roll som mentor i Frisk & Fri och redaktör här på Livskick) att saker förenklas och att t.ex. socker målas upp som gift. Att man väljer att intervjua en hälsoprofil som förespråkar ”ren mat” och detox bidrar givetvis här, liksom att författarna inte verkar ha researchat detta område särskilt noga (och jag anser själv att ätstörningar och individers relation till mat aldrig ska behandlas utan noggranna överväganden). Vill du lära dig mer om skönhetsideal, media och eventuell press som skapas på kvinnor idag rekommenderar jag därför hellre nämnda Projekt Perfekt. 

Å andra sidan utger sig inte boken för att vara en forskningsstudie eller en fullständig redogörelse för mekanismerna bakom lycka eller välmående. Den är istället ett övergripande dokument över nutiden och en inlaga i debatten för kvinnors livsmöjligheter, understödd av enklare statistik och personliga utsagor. Detta gör visserligen att saker kan ifrågasättas eller anses ofullständiga, men samtidigt ökar tillgängligheten och tonen blir rapp; varpå läsningen går snabbt. Jag tror många – gärna kvinnor någon generation över min egen, och alla som befinner sig i dessa strukturer, men ännu inte läst på (eller läst Livskick) och medvetet bildat sig en uppfattning om den egna lyckan och dess olika förutsättningar, kan ha stor behållning av boken. Den är vad den heter; en mytbeskrivning och en arg drivkraft. En ilska som behövs för att krossa myter. Och kanske för att bli lycklig…?


Lyckomyten gavs ut den 8 mars 2016 och är skriven, på initiativ av 1,6- och 2,6-miljonersklubben, av journalisterna Ingemo Bonnier och Leone Milton. I boken intervjuas kända svenska kvinnor och professionella; psykologer, författare, skådespelare och makthavare på olika nivåer; Maria Sveland, Lill Lindfors och Nyamko Sabuni för att nämna några. Läs mer och beställ via hemsidan.


Tack till 1,6 miljonersklubben för Livskicks recensionsex!

En kommentar

  1. Pingback: Vägra vår tids utvecklingstvång – Recension av Stå fast av Svend Brinkman | Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *