Recension: ”Varför blir vi feta? Och vad vi ska göra åt det” av Gary Taubes

Gary Taubes är vetenskapsjournalist som blev känd för allmänheten 2007 när hans bok Good Calories, Bad calories publicerades – en bok som fick många reaktioner och frågor från både vetenskapsmän och vanliga läsare. Detta grundade Taubes beslut att skriva en uppföljare: Varför blir vi feta? Och vad vi ska göra åt det som behandlar samma ämne och kan ses som en nedbantad version av den 600-sidiga Good Calories, Bad Calories.

Den omstridda boken Good Calories, Bad calories  lyfte fram att:

… forskningen angående kost och fetma hamnat helt fel efter andra världskriget i och med upplösningen av den europeiska forskargemenskapen av vetenskapsmän och fysiologer som utförde pionjärarbete inom dessa områden. Alla försök att korrigera detta på senare tid har misslyckas. (Taube, 2011, s xi)

I den nya boken Varför blir vi feta? Och vad vi ska göra åt det behandlas ämnet ”kalorier in – kalorier ut” till stor del och Taubes är väldigt tydlig med att han inte tror på detta. Enligt Taubes är detta en förenklad teori påhittad av smala människor som ett försök att förklara övervikt på samma sätt som vi förr förklarade åskan med att Tor svingade Mjölner.

Taubes förkastar tesen med förklaringen att enbart 20 kcal för mycket om dagen skulle generera en 0,9 kilos viktökning varje år.

Tjugo kalorier är mindre än en tugga av en hamburgare på McDonald’s, eller av en croissant. Det är mindre än 0,6 dl Coca-Cola eller läsk eller vanlig öl. Mindre än tre potatischips. Tre små äppelbitar. (Taube, 2012, s 56)

Hans teori är att hormoner och genetik spelar en större roll än ”kalorier in – kalorier ut” och han pekar mycket på djurriket och ifrågasätter hur det kommer sig att djur inte blir överviktiga trots brist på kaloriräknande.

Jag håller med om att det är förenklat att minska på kalorierna och tro att alla kommer få samma resultat. På samma sätt som vi skiljer oss i längd, skäggväxt och var vi lagrar fett anser jag det självkart att vi har olika förutsättningar för att gå upp och ned i vikt. Jag tror att det går att ta hänsyn till hormoner vid kaloriberäkning och få ett resultat – men jag frågar mig hur länge någon egentligen orkar räkna kalorier.

Taubes kommer till slutsatsen att lösningen på det växande problemet med fetman är att utesluta socker och stärkelse. Jag tycker som bekant att totalförbud inte är rätt väg att gå, men att en del personer måste inse att deras förutsättningar inte tillåter dem att äta vad de vill om slutresultatet de önskar är gå ner i vikt och hålla sig normalviktiga.

Jag slås tidigt av den pompösa tonen Taubes skriver med; hans synsätt är för honom helt självklart och de som har en annan ståndpunkt blir förlöjligade och avfärdade. Detta gjorde det svårt för mig att läsa med ett öppet sinne och jag letade efter hål i hans teorier redan de första sidorna.

När jag bortsåg från det och förhöll mig neutralt till bokens innehåll lärde jag mig mycket. Taubes försöker bryta ner fakta om hur kroppen fungerar så att jag som läsare kan ta till mig det, och jag tar med mig en helt ny förståelse för hur kroppen fungerar när det kommer till insulin, triglycerin och energi.

Slutsatserna är grundade i texter som är publicerade i erkända tidningar men som Gary Taubes själv skriver finns det ingen studie eller forskning som bekräftar hans teorier, även om han är ”redo att satsa sitt rykte på dem”.

Läs boken, och om du bara tar med dig en sak låt det vara Gary Taubes egna uppmaning:

”Min enda önskan är att du ska behålla ett kritiskt tänkande medan du läser. Jag vill att du hela tiden ska fråga dig om det jag säger verkar vettigt. Den här boken är tänkt att vara en tänkares manifest, för att låna en fras från Michael Pollan”

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>