Åsa Jansdotter

Jag heter Åsa, jag är en 37-åring som hela livet varit intresserad av människor. Möten med människor, människors livsberättelser, livets hög- och lågpunkter har varit centralt i mitt liv så länge jag kan minnas. För att livet ska kunna levas, möten bli till och livsberättelser tecknas behövs livshälsa.

Åsa JansdotterFör mig rymmer livshälsa olika förmågor. Däribland förmågan att förundras över hur en bortglömd, uttorkad, till synes död pelargon faktiskt kan återhämta sig med rätt kärlek. Det rymmer också förmågan att kunna skratta så att det bubblar i hela kroppen av glädje och att kunna våga gråta och sörja över det som inte blivit som man tänkt sig. Livshälsa rymmer också förstås kroppen – förmågan att använda den kropp man fått efter de förutsättningar man välsignats med och förmågan (för det är en förmåga svår att bemästra ibland) att vara snäll mot sin kropp och göra/ge den vad just den behöver, i form av rörelse och mat.

Den sista förmågan jag vill ta upp är förmågan att inse att vi är olika och att min hälsa kan se annorlunda ut än någon annans. Ja, det ryms förstås fler förmågor. Själv är jag glad att jag då och då lyckas med några av dem. Det är det som är att vara människa också tänker jag – att misslyckas ibland och gå på det igen. Hälsan behöver vi värna om hela livet ut.

Jag har en bakgrund med ena foten i sjukgymnastik och en i elitidrott, bytte bana och valde att åka med när livet pekade ut en ny riktning och numera arbetar jag som diakon i Svenska Kyrkan. Jag värnar om den utsatte och det kommer nog synas i det jag skriver. Jag bor med min älskade sambo och en av hans ganska vuxna söner och har numera lagt elitidrotten på hyllan och bytt det mot Friskis, sång och en stor fäbless för att knåda degar.

Det känns som ett privilegium att få vara med och skriva här på Livskick och hoppas att jag ska vara en del av alla andra goda inspirationskällor.