Rensa i rabatterna och rensa i själen – om trädgården som terapi

Var har du spenderat din sommar? I trädgården med händerna i jorden? Vid vatten och skog? På balkongen bland blomlådorna? Är du liksom Lasse Anrell en ”pelargontant” eller har du hellre tomater och färskpotatis i pallkragen? Oavsett vilket så är intresset för prunkande grönska en hit för ditt välmående – ja, faktiskt rena terapin.

plantera

Som yngre tyckte jag –  i likhet med Tommy och Annika i ”På rymmen med Pippi Långstrump” – att trädgårdssysslor var det värsta mina föräldrar kunde hitta på en solig dag på sommarlovet. Jag hade förmodligen inte rymt hemifrån om jag hade blivit tillsagd att rensa jordgubbslandet, men jag hade absolut inte förstått tjusningen med att stå med näsan i myllan, insupa jorddoften och plocka ogräs. Numera är jag av omvänd åsikt; även om inte Gud gett mig de mest gröna fingrarna på denna jord, så trivs jag med att plocka i mina små rabatter. Jag har upptäckt att jag mår väldigt bra av det. När jag rensar i trädgården rensar jag också i själen.

De flesta upplever nog att natur och växtlighet har en lugnande inverkan, men det kan vara svårt att sätta fingret på varför. En uppenbar orsak är förstås fotosyntesen; levande växter är en förutsättning för mänskligt liv. Men grönska i vår närhet kan vara avgörande för vår hälsa på flera sätt. Det finns till och med inskrivet i Folkhälsomyndighetens mål att grönområden ska finnas tillgängliga för alla. Trädgårdsterapi är dessutom en särskild form av rehabilitering som utövats på flera platser i Sverige, bland annat ”Sinnenas trädgård” på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och Vårsta diakonis ”Grön helhet”.

På ”Sinnenas trädgård” är det mest äldre personer som fått möjlighet att vistas i den gröna miljön, medan ”Grön helhet” är ett projekt som vänt sig till människor i arbetsför ålder som varit utanför arbetslivet under en längre tid. Själv har jag varit ledare i ett liknande trädgårdsprojekt i miniformat på en tidigare arbetsplats och det är fantastiskt att se hur människor växer ikapp med det gröna.

Är man sjukskriven på grund av stress och utmattning, eller länge stått utanför arbetsmarknaden, kan man ta sig an en trädgård på olika vis. Någon kanske behöver hitta lugnet och lära sig att ”bara” sitta bland tomatplantor, ogräs och högt gräs. En annan kanske behöver få uppgifter; få så, plantera och gräva upp potatis. Om kraven är låga och möjligheterna finns, brukar de flesta kunna hitta sin egen rytm i kapp med naturens. Dessutom kommer något annat också till liv, när man står där med en ogräshacka i handen eller sår små gurkfrön i gamla toalettpappersrullar – samtalen. Utbildade terapeuter har en viktig roll i psykisk ohälsa, men ibland kan det räcka med att någon bara lyssnar. Ibland spelar det faktiskt inte så stor roll om man öppnar sig för äppelträdets grenar eller personen bredvid som man rensar ogräs tillsammans med. Kanske är det också därför folk brukar säga att man ska prata med sina växter hemma?

Kravlöst och prestationslöst i naturens egen rytm

plantor
Bild: Privat

Det finns gott om forskning som visar på hur bra vi mår när vi vistas i gröna miljöer, och dessutom en hel del forskning om just trädgårdsterapi. Grönområden är generellt ofta platser som används för återhämtning och socialt umgänge, där frihetskänsla kan insupas. Kanske i kombination med att man joggar, spelar brännboll eller tar en hundpromenad (som då är dubbelt själavårdande). I trädgårdar får vi många gånger använda alla våra sinnen, genom att inte bara se all grönska utan också lyssna på fåglarna, känna på jorden under naglarna, dofta på blommorna och kanske sätta tänderna i ett moget äpple. Trädgården upplevs ofta som en kravlös plats. Vi kan heller inte alltid göra så mycket åt att tomaterna inte gror eller att blommorna vissnar. Ibland räcker det inte med att vi vattnar eller visar omsorg, naturen har sin gång och vi får följa dess egen rytm. För personer (som jag själv) med en stor dos kontrollbehov kan det vara svårt – men befriande – när man lyckas.

Så låt gärna trädgården vara en av dina miljöer för återhämtning. När du ligger på knä och drar upp maskrosorna som obarmhärtigt fortsätter ta sig upp mellan stenplattorna kan du ju alltid påminna dig själv om att ansandet är bra för själen. Eller också nöjer du dig med att sätta dig och titta på när de fortsätter växa.

Källor:

Läs mer om:

Bild: Pixabay

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *