Ska vi ge barnen medicin för vuxnas vällevnadssjukdomar?

Läkartidningar höjer nu ett varningens finger för läkare ordinerar ut blodfettssänkande mediciner, så kallade statiner, i allt större grad till barn och ungdomar under 18 år. Men vad händer när våra barn och ungdomar intar dessa läkemedel, är deras kroppar redo för det? Hur blir effekterna och vad finns det för vinster i jämförelse med vilka risker det finns?

Ska vi ge barnen medicin för vuxnas vällevnadssjukdomar.

Antal individer i vårt samhälle med någon variant av en vällevnadssjukdom ökar och sedan en tid tillbaka kryper sjukdomarna och livsstilen bakom dessa tillstånd allt längre ner i åldrarna. Barn och ungdomar tar efter de vuxnas livsstil som i många fall innebär alltför många stillasittande aktiviteter, fel typ av kosthållning kombinerad med minskad fysisk aktivitet och ett förhöjt stressläge.

Livsstilsjukdomar är något vi i samhället måste bli bättre på att förebygga. Det som händer om vi inte lyckas bromsa den onda spiralen i tid är nämligen att barnen tillsammans med sina föräldrar kommer till vården för att få hjälp. Det är självklart de ska få hjälp vid livsstilsbekymmer och dess symtom – det är jag helt för! Det jag däremot inte kan stå för är när läkare och vårdpersonal skriver ut blodfettssänkande mediciner till ungdomarna. Det finns andra exempel på mediciner också, men jag kommer endast diskutera de blodfettssänkande just i det här fallet.

För det första är mediciner utformade och testade på vuxna patienter innan de godkänns av läkemedelsverket. Vi vet alltså inte hur barns och ungdomars kroppar reagerar på medicinerna. För även om dessa personer i vissa fall väger lika mycket som en vuxen människa är inte kroppssammansättningen den samma, och levern hos en yngre människa är inte utvecklad för dessa mediciner. Det är något varje läkare måste fråga sig: klarar just den här kroppen av dessa mediciner och finns några konsekvenser? Kan vi få bieffekter som är värre än eventuella vinster?

För det andra så skulle jag hellre se att man bemötte dessa familjer som kommer till vården på ett annorlunda sätt. I flertalet fall (inte alla men i flertalet) skulle personen må mycket bättre av att få råd, tips och hjälp med att förändra sin livsstil. Ett sådant alternativ skulle ta längre tid för vårdpersonalen, det skulle krävas en enklare utbildning till familjen om vad livsstilsförändringar innebär och hur de bör genomföras praktiskt i just deras situation. Det skulle innebära en hållbar förändring och kanske även lösningen på hela problemet. Jag är helt säker på att det skulle höja livskvalitén för många barn och ungdomar och framför allt skulle det minska användningen av läkemedel redan i människors unga år.

Så till föräldrar och andra vuxna i barnens och ungdomarnas omgivning – våga vägra medicinering och kräv andra behandlingssätt först. Det kan bli lika bra och så undviks även riskerna med att medicinera dessa outvecklade organ med läkemedelsrester.

Bild: www.freedigitalphotos.net

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>