Sverkers stora strid – om socker

Utöver att programmet som gick i måndags var väldigt bra, så måste jag bara få diskutera det här med socker och barn. Jag skulle för det första vilja veta vad informationen tas ifrån, det här att det finns ”drogade” barn som skulle vara sockerberoende. Ja, man vet att barn äter för mycket socker, men är de beroende för det?

Och sen undrar jag – vad då ”småttingarna vill”? Var är föräldrarna? Varför ger föräldrarna då sina barn så mycket socker att de blir sockerberoende? Och varför ska man nödvändigtvis gå ut från affären 35 kronor fattigare bara för att man har barnen med sig? Kan inte föräldrarna säga nej längre? Minister Birgitta Ohlsson sätter huvudet på spiken när hon säger:

”När min dotter sträcker sig efter den här godispåsen i affären då har jag också ett ansvar som förälder att sätta gränser i barnuppfostran.”

Huruvida det är rätt eller fel att ha godis så att barnen själva kan plocka är inte relevant tycker jag. Återigen handlar det om föräldrarnas ansvar. Dessutom kan barnen också nå frukten och grönsakerna, åtminstone på nedre hyllorna.

Sverker ställer frågan om det är viktigare att butikerna får vinst än att ungarna blir tjocka, men barn blir inte tjocka på en godispåse i veckan. Och man pratar bara om ansvaret på handeln och politikerna. Men individen då? Är vi helt underkastade politikernas vilja?

Och allvarligt talat, ska inte en vuxen människa kunna äta godis? Övervikt handlar INTE bara om socker. Vad är det som säger att bara för att man köper en godispåse då och då så blir man sockerberoende och belastar samhället på grund av övervikt?

Bild: Livskick

Mer att läsa

10 kommentarer

  1. 1
  2. 3

    Jag håller med dig, mycket bra skrivet! Men alltid när det gäller debatter och diskussioner inom matområdet ska det vara så svart eller vitt tycker jag. Kanske finns det inte alltid bara ett svar eller ett som är rätt? Vi får inte glömma heller att vi individer är olika. Det som passar en passar inte alla…

  3. 5

    Som vanligt så ”räcker inte” svaret: Stört ätbeteende och för stort energiintag vs energiutgifter. Sverker är så jobbig att lyssna på! Jag förstår att de vill ha fram fräcka svar och att det ska bli bra tv, men som vanligt blir det bara några extremer som står ut. Det roligaste var när Claude Marcus sa till politikern att säga något konkret 🙂

  4. 7

    Ja, många barn äter för mycket godis och chips, dricker för mycket läsk. Men det är klart att det är föräldrarna som är ansvariga för det.
    De flesta vill dock försöka hitta någon annan att skylla på.
    – Godiset står i rätt höjd för barnen
    Ja, så är det men som ni sagt tidigare, vad är det för fel på att säga
    – Nej, det blir inget godis idag.

    Det är helt klart trist med överviktiga barn när man ser vad föräldrarna har i matkassarna men det är ändå föräldrarnas ansvar att se till att barnen äter rätt mat.

    • 8

      Tack för kommentaren! Jag håller med dig. Det spelar egentligen ingen större roll hur affärerna är upplagda eller hur mycket barnen vill äta godis, för ansvaret ligger alltid hos föräldern. Sen är det väl mer eller mindre enkelt att vara förälder, men att börja med att själv hålla goda vanor kan ju vara en bra idé. 🙂

  5. 9

    Håller helt med om att det ibland blir för tjatigt det här kring sockret. Det är allt eller inget mentalitet många gånger. Nu har jag i och för sig inte sett programmet men fenomenet finns överallt.
    Sen kan jag tänka mig att det är svårare nu att avstå socker och säga ifrån till barnen än för ett antal år sen då utbudet var klart mindre än idag. Idag bombarderas man av sockrade produkter och doften av godis och kanelbullar osv… och sockret smygs i all möjlig mat, vilket hos vissa människor kan trigga igång sötsuget. Dessutom blir smakupplevelsen annorlunda när allt piffas upp med socker, salt och smakförstärkare. Då smakar inte ett förädlat äpple så himla mycket längre…
    Och det finns visst barn som är sockerberoende, inte alla barn förstås men det finns! Och visst kan man som förälder säga ifrån tekniskt sett men dessa barn kan behöva mer hjälp än så! Jag var ett sockerberoende barn, nu orkar jag inte förklara hela situationen för att bevisa att jag faktiskt var det men jag hade verkligen inte samma relation till socker som icke-beroende barn/människor. När man är beroende så kan man inte tänka på något annat än socker, det är mycket mer än ett sug!!! Nu har jag slutat med socker och mår bra. Slarvar jag någon gång blir kommande dagar mycket jobbiga, det är betydligt lättare när jag helt avstår. Men det är JAG det, jag säger inte att alla bör äta så.
    När jag växte upp fanns inte så mycket kunskap om socker om att det skulle vara mindre bra på något sätt (förutom att man kunde få håll i tänderna) och eftersom jag var underviktig var mina föräldrar glada att jag överhuvudtaget åt något, även så choklad. Det är svårt att säga nej till ett underviktigt barn…
    Jag blev normalviktig när jag slutade med sockret och åt mer mat istället. Det var när jag blev vuxen det. Något var inte riktigt som det skulle innan, det är inte alltid övervikt som är problemet när man äter socker. Jag fick till slut problem med ämnesomsättningen, bland annat hyperinsulinemi (när jag var 25). Fick råd av en läkare att sluta med socker och blev en helt annan person! Socker var skadligt för mig och jag önskar jag hade vetat tidigare, då hade jag sluppit mycket lidande. Jag vet att alla inte är så men det finns flera som jag och det ska man inte heller glömma tycker jag.
    Min poäng är att det finns många olika sidor på sockerproblematiken. Vissa ska inte äta socker alls, andra klarar av en liten mängd. Hur mycket kan inte någon utomstående komma och tala om, i alla fall inte om man inte känner en personligen. Självklart ska vuxna och barn kunna äta godis om de vill. Men man kan gott och väl leva utan godis också. Varför pratas det aldrig om det? Det pratas om att man ”måste få unna sig” men varför ska det nästan alltid vara i form av socker? Det kan också vara något att fundera på.
    Generellt sätt tycker jag att det är bra med en sockerdebatt, helst en sund en förstås. Jag delar inte den synen att allting skylls på butikerna. Min uppfattning är precis tvärtom, att vi som individer förväntas klara av att jämnt och ständigt blir frestade när vi i själva verket skulle bara handla ett paket mjölk… Självdisciplin är mycket bra men var går gränsen? Hur mycket ska jag och andra frestas varje dag? Vi har alla ett ansvar, både som individer, som samhället men även butiker och producenter. Om alla hjälps åt så blir det mycket lättare att lösa problemet, i de fall där det finns ett problem vill säga. Och som jag ser det så behöver man inte nödvändigtvis må direkt dåligt för att det ska finnas ett problem, inte heller vara överviktig. Ibland kan man äta socker i många år och må alldeles utmärkt innan problem börjar synas. Och ingen skulle reagera eftersom det är socialt accepterat att äta rätt så mycket socker innan det räknas som ”för mycket”. Det är inte rätten att äta socker som behöver försvaras, det är rätten att kunna avstå med gott samvete utan att bli uppmanad av omgivningen att unna sig eller bli frestad av butikerna.
    Ursäkta för den låååånga kommentaren men jag måste få ge min syn på detta eftersom jag har levt flera år utan socker och då märker man helt andra saker än om man kan äta allt som erbjuds. Jag äter inte LCHF och bryr mig inte vad andra äter men bryr mig om produktplacering, utbud och att det smygs socker i helt irrelevanta livsmedel som kyckligfilér. Det här handlar mycket mer än lördagsgodis. Det här har spårat ur för länge sen och det dags att ALLA tar sitt ansvar och att ALLA sidor tas mer, inte bara helt friska människor som äter lite kaka till kaffet. Vi andra finns också, barn och vuxna, och vi är inte bara några få undantag, det är bara att vi inte blir tagna på allvar. Jag får ibland ljuga och säga att jag har diabetes bara för att folk ska sluta tjata att jag ska äta den där j**a kakan. Ska det verkligen vara så?
    Du får ursäkta mig, jag vet jag har skrivit om detta i din blogg tidigare… Men till mitt förvar, jag skriver inte så ofta, då kanske det är ok att skriva så långt?
    KRAM!

    • 10

      Hej vad roligt att du skriver! Skriv så långt du vill, svårt att diskutera på tre rader ibland. 🙂

      Jag tror dig, absolut, det finns sockerberoende barn. Det jag menade var generellt, att det framställdes som ett stort problem i samhället och att ”alla” barn växer upp och blir tjocka. Jag tror också som du är inne på att socker är mer än övervikt (precis som övervikt är mer än socker) och att det inte är hälsosamt i stora mängder. Självklart är jag med på att välja så naturliga produkter det bara går istället för de produkter där man smugit in socker.

      Du har en bra poäng i att det kan vara svårt att göra rätt val, speciellt om man lockas konstant. Nu var min diskussion riktad mot barn och uppfostran, men som vuxen ÄR det komplicerat att göra rätt val eftersom vi styrs av så mycket utifrån – det har du helt rätt i.

      Jag känner också igen det du skriver, att det är en slags press i att man SKA äta det onyttiga på nåt sätt och att man måste förklara sig om man inte gör det. Det är givetvis också helt galet!

      Tack för att du delade med dig, det uppskattar jag jättemycket! Jag älskar att få input av dig, du vågar säga vad du tycker!

      KRAM tillbaka!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>