Tillsammans: Om medkänsla och bekräftelse

Att vara tillsammans, är att vara i relationer. Inte nödvändigtvis i kärlekens tecken, men minst lika viktiga. Vi är i relationer, vare sig vi vill det eller inte. Vi trivs i vissa, vi klarar inte av andra. Relationer kan skapa lycka och gemenskap. Men tillsammansskapet kan också leda till lidande. Och det är då det kan vara värt att fråga sig själv – hur gör jag? Det är nämligen inte konstigt alls att behöva träna, öva och reflektera över de relationer som vi har. Givetvis är det fint om vi kan vara måna om de relationer som också fungerar – välkomna att inspireras!

Författarna Åsa Nilsonne och Anna Kåver har skrivit flera böcker som tangerar området, den som mest passar under det här temat är just boken Tillsammans – Om medkänsla och bekräftelse. Det som kännetecknar boken är ett pedagogiskt grepp som tilltalar – enkelheten gör att det svåra blir greppbart och sättet att nå de känsliga områdena gör att hoppet kan spira även för de mest tilltrasslade relationerna. För att kunna hantera och agera inom de existerande relationerna som en människa har, så måste man, enligt författarna

  • ”förstå vad som ska göras
  • sedan lära sig hur det ska gå till
  • och till sist öva, öva, öva” (s.11, Nilsonne/Kåver, 2007)

För mig är det lite av en tröst att relationer inte bara funkar rakt upp och ner – det kräver helt enkelt en ansträngning. Och eftertänksamhet. Och ett sätt att hantera och vårda dem. Vidare konstaterar författarna, utan skygglappar, att relationer är svåra. Varför är det så då?

En metafor som används flitigt i boken Tillsammans är utsiktstorn. Vi befinner oss ibland torn och vi är själva i vårt egna torn. Där uppifrån kan vi titta på landskapet och på de andra tornen. Utifrån vårt alldeles egna perspektiv. Är vi duktiga lyssnare går vi upp i andras torn och tittar på utsikten och ser kanske helt nya saker, som vi inte lade märke till ”hemma”. Just detta med perspektiv kan vara en förklaring till varför våra relationer är svåra – vi måste helt enkelt ta reda på vad den andra personen ser. Se med någon annans ögon.

Människor är olika och för att kunna förstå varandra behöver vi vara nyfikna och bekräftande – Nilsonne och Kåver skriver om människan som ett prisma. Vi kan titta och undersöka från alla håll och kanter, allt för att öka förståelsen för den andra människan. En uppgift är att ha en accepterande inställning till vad den andra erfar. Men! Att bekräfta och acceptera någon betyder inte nödvändigtvis att ”du överger dina egna värderingar eller behov, bara att du även ser den andres värderingar och behov – och ser giltigheten i dem” (s. 58 Nilsonne/Kåver, 2007).

Acceptans är något jag vill stanna upp vid, eftersom det vid ett tidigare tillfälle innebar, för mig personligen, att ”ge upp”. Acceptera för mig var något väldigt svårt och jag förknippade det med passivitet. Men så läste jag en tidigare skriven bok av Anna Kåver (Att leva ett liv inte vinna ett krig – om acceptans) och fick mig lite av en aha-upplevelse. Att acceptera är att se verkligheten som den är och utifrån den situationen agera vidare. Att inte acceptera är numer att låsa sig fast, enligt mig. Acceptans lösgör. Det är lustigt hur saker och perspektiv kan förändras med tiden.

Boken Tillsammans är en enkel bok att läsa, och behaglig. Jag skulle gissa att det är inte för inte bokens kapitel är korta – det gör att den blir kärnfull och siktar på målet. Mitt tips är att läsa små delar i taget – mala lite och fundera. Inte bara ta in. Kanske finns det saker som du inte håller med om. Kanske blir du upplyst av annat. Det du kan påverka är ditt eget beteende och dina egna handlingar. Hur är du tillsammans med andra? Tar du lite eller mycket plats? Boken tar fasta på konkreta tips på hur du, i kommunikation med andra, kan göra tillsammansskapet fruktsamt. Nedan skrivna tips kommer från det sjätte kapitlet: Hur gör du?

1. Att lyssna utan att döma
Kommentar: det låter bra, att vara öppen för vad den andre säger, tänker, tycker. Men däremot ser jag det som väldigt svårt att inte döma. Vi gör ju det dagligen, var uppmärksam på dina tankar – visst bedömer vi det mesta som vi ser? Kanske är det meningen att hålla så neutral tankemiljö som möjligt? Det som händer i interaktion kan vara automatiska tankar, som kommer till dig. De får kanske passera som molnen på himlen – för just nu lyssnar jag till dig, och inte till mig. Nilsonne och Kåver skriver ju om människor som prismor. Genom att vrida på dem kan du förstå bättre. Och koppla på acceptansen och den medvetna närvaron!

2. Återge det du har hört
Kommentar: detta är ju hur viktigt som helst. Det är bekräftelse när den är som bäst. Det är också ett kvitto på att du faktiskt har lyssnat. Sen kan det klargöra saker som inte har varit glasklara. Det måste sägas att tolkningar, utan förfrågningar, kan vara ödesdigra. Man ska inte tro att den egna utsikten är den som gäller, trots att vi många gånger vill ha företrädesrätt på sanningen

3. Använd dina spegelneuron och stäm av!
Kommentar: Känslor är ju inte bara ord – och är du uppmärksam kan du spegla den andre. Vad händer och hur kan hon/han tolkas? I boken får vi en brasklapp som säger att missar kan ske och därför är det bra att stämma av. Det kräver koncentration. Och i vissa fall mod. Att kunna fråga det där som kanske är känsligt

4. Gör en reaktion begriplig utifrån tidigare erfarenheter
Kommentar: ”vi försöker förstå nuet utifrån det förflutna” (s. 86, Nilsonne/Kåver, 2007). Erfarenheten från dået gör att vi kan handla här och nu. Det är trygghet, det är ett sätt att förstå. När du bekräftar en annan person, lyssnar på historien, då kan hennes reaktion förstås genom att du visar på hennes tidigare erfarenheter. Det blir klarare, det blir bekräftande.

5. Gör en reaktion begriplig i nuet
Kommentar: begriplighet är viktigt. Jag brukar själv be människor vara konkreta när de beskriver saker, gärna ge mig exempel. Så att jag förstår. En annan människas reaktion kan förstås med hjälp av erfarenheten och det är även viktigt att ta den till nuet. Här är du som medmänniska och lyssnare en viktig komponent!

6. Gör en reaktion begriplig utifrån ett allmänmänskligt perspektiv, eller vi sitter alla i samma båt…
Kommentar: Att få höra hur andra reagerar och handlar gör att ens egna reaktioner blir förståeliga. Det är ganska skönt. Ofta litar vi inte på våra egna tankar och att ha en nära vän som beskriver det allmänmänskliga är befriande.

Jag vill inte avslöja alla praliner i boken, men något som fastnar hos mig är hur författarna ser på detta med bekräftelse:

”Det är effektivt att bekräfta i ord. Ofta blir bekräftelsen ännu mer effektiv om du dessutom kan uttrycka den i kroppspråk, men mest effektiv blir den när den omsätts i handling” (s. 89, Nilsonne/Kåver, 2007)

Mer att läsa

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>