Under Kevlaret – föreningen där killar kan snacka känslor

Att uttrycka sina känslor och att sätta ord på hur man mår kan kännas som en självklarhet. Men det kan också kännas som något svårt, nästintill omöjligt – kanske särskilt för den som är kille och som har fostrats i en machokultur. Av denna anledning har Mårten Granlund skapat Under Kevlaret, en mötesplats där killar öppet ska kunna prata om sina känslor och sitt mående, i en strävan att motverka de destruktiva uttryck en allt för smal syn på manlighet kan leda till. Anna-Karin Sahlin har intervjuat Mårten om hans initiativ, och vilken respons det har fått.

Under Kevlaret
Foto: Erik Jakobsson Ögnelooh
Hej Mårten, hur mår du?

—Jag mår superfint, tack. Jag håller på att landa i att jag har lite semester och är peppad för allt arbete som ligger framför mig i höst.

Berätta, vad är Under Kevlaret är för något?

—Under Kevlaret är en ideell förening som jag startade i mars i år, med de huvudsakliga syftena att få killar att börja våga prata känslor och att jobba mot machokulturen, som på så många sätt är skadlig. Med detta vill jag fylla ett hål i samhället där killars psykiska hälsa har glömts bort.

Hur kommer det sig att du startade föreningen?

—Under gymnasietiden skämdes jag över min egen ångest. Många av mina bästa vänner har också kommit till mig och berättat hur de antingen har försökt eller har övervägt att begå självmord. Det här är killar som utåt mår väldigt bra, men som lider i tystnad. Det var på grund av dem jag drog igång Under Kevlaret. Och nu, så här några månader efter uppstarten, så har jag förstått att det här är så mycket större än vad jag själv hade kunnat ana.

Vad vill du uppnå med det här initiativet?

—Jag vill att killar ska känna sig trygga i att visa känslor. Att trycka undan så väldigt mänskliga behov; som att få visa sig svag, gråta och att prata om vad man känner, kan skapa väldigt allvarliga konsekvenser. Relativt ”små”, vanliga problem kan lätt växa och skapa en känsla av att man är ensam i sitt mående, eller också få utlopp på fel sätt. Till exempel så kan sorg få utlopp i ilska, vilket är det vanligaste hos killar.

Kan du erbjuda killar konkret stöd för detta?

—Tyvärr inte – än så länge! Men mycket är på gång. Föreningen är i en utvecklingsfas där jag är ensam med att få alla bitar att falla på plats, samtidigt som jag har jobbat heltid. Men framöver kommer det se annorlunda ut, dels med en stödchatt, läger för killar, föreläsningar och aktiviteter. Det stödverktyg som utvecklas just nu heter ”Grabbsnack”, där idén är att man ska kunna skriva av sig på ett forum. I forum finns ett gäng av aktiva grabbar som fångar upp dem som skriver, och ser till att det blir en schysst konversation där man stöttar varandra.

Hur ser din egen erfarenhet av psykisk ohälsa ut? Och hur tror det ett forum som föreningen hade kunnat hjälpa dig om det hade funnits?

—I gymnasiet drabbades jag av ångest; den kom från ingenstans och skapade väldigt mycket lidande. Att varje dag sitta i matsalen, åka buss och vistas bland mycket människor gjorde att jag fick svårt att andas, och tog all min kraft. Jag, som annars alltid kunde prata om mitt mående, skämdes så mycket över den här ångesten och höll det väldigt mycket för mig själv. Jag trodde att jag var den enda i hela världen med ångest och att jag var så jävla konstig. Det är där jag att ett sånt här projekt hade varit viktigt för mig – att få mig att förstå att jag absolut inte var konstig.

Vad har du fått för respons sedan du startade?

—Jag har bara fått fantastisk respons! De killar som hör av sig säger att jag har gett dem chansen att få vara sig själva. Det är överväldigande, bland det finaste jag någonsin upplevt. Ett fint exempel var när en mamma berättade hur hon och hennes son bråkade väldigt mycket, och efter att ha läst om Under Kevlaret så fick hon en tankeställare; hon insåg att de bråkade så mycket för att hennes son inte alls mådde bra. Efter den insikten slutade de bråka och kunde istället fokusera på att ta hand om varandra.

Vilka är konsekvenserna av machokulturen, som du ser det?

—Machokulturen skapar en mall, en mall som man som kille måste uppfylla för att passa in i samhället. Den här mallen innefattar att inte visa känslor, att vara sexuellt driven, och att absolut inte vara svag. Man ska vara bäst och värst. Så istället för att visa vad man känner på riktigt, eftersom man inte kan det utefter den här mallen, så hävdar man sig på andra, jävligt tråkiga sätt. Det är så synd.

Jag läste ett inlägg på din blogg om att vara ”stark-skör”, vill du berätta om det och vad det innebär?

—v”StarkSkör” är ett personlighetsdrag som kommer från engelskans ”HSP” – Highly Sensitive Person. ”StarkSköra” personer har ett mer utvecklat känsloregister. Man kan säga att man har en talang för just känslor, på samma sätt som andra har en talang när det kommer till till exempel sport. Det betyder inte ALLS att man på något sätt är en mer ”bättre” människa än någon annan, utan att man har ett bredare spektra när det kommer till just känslor. (Läs också: En berättelse om HSP)

Vad kan vi som medmänniskor göra för bidra till det som är föreningens mål?

—Våga börja prata känslor, helt enkelt. Våga bryta dig loss ur machonormerna, våga visa dig svag inför dina nära och kära, våga reflektera kring dina egna tankar och känslor och hur du själv kan vara en bra manlig förebild för de som finns i din närhet.

Kan andra bidra till ditt arbete med föreningen?

—Man kan alltid skänka en slant, men det allra bästa är såklart att börja engagera sig som en volontär som det verkligen kommer finnas mer och mer rum för.

Är det något mer du vill säga eller dela med dig av, som känns viktigt att få sagt?

—Vi måste få fler killar att engagera sig i känslor och mående. Det är det viktigaste budskap jag kan förmedla. Män behövs i det här ämnet, som är så extremt dominerat av kvinnor, vilket är så synd. Det är en fantastisk resa att engagera sig inom psykisk ohälsa och hjälpa andra. Man lär sig så OERHÖRT mycket, speciellt om sig själv som person och vad som är ”viktigt på riktigt”.

Läs mer om Mårten och föreningen på underkevlaret.se – och tipsa gärna män i den närhet om att initiativet finns!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *