Ur livet: ”Mitt mål är att överleva cancern”

Jag trodde i min enfald att den privata vården var lite bättre och valde en gynekolog som arbetade i Akademigruppens specialistklinik. Jag sökte upp denna i höstas eftersom min mens blivit så riklig utan orsak samt att jag blödde vid ägglossning.

blödning, gynekolog, läkare, ultraljudsundersökning, cysta, polyper, hormoner, hormonbehandlingar, cancer, livmoderhalscancer, livmoder, livmodertapp, ferretinvärde, kvinnokliniken, HPV

Läkaren undersökte mig och såg först en cysta vid ultraljudsundersökningen. En helt ofarlig och liten enligt honom. Den satt på vänster sida och nästa gång var den borta. Han skrev ut hormoner till mig för att stilla blödningarna och menade att han inte kunde undersöka mig när jag blödde. En gång fick jag antibiotika eftersom han gissade att jag hade någon slags infektion då jag sagt att jag hade flytningar mellan blödningarna. Han försökte ta flera prover men jag började blöda varje gång jag var hos honom. Till slut fick han ändå till ett prov.

Han fortsatte tjata om att jag skulle äta hormoner för att stoppa blödningarna och jag fick sammanlagt fyra stycken hormonbehandlingar. Sen ville han ge mig p-piller för att försöka stoppa dem då hormonerna inte fungerade.
Men jag blödde mer och mer och började även blöda om jag krystade eller hade samlag.

Helt plötsligt fick han för sig att jag hade polyper i underlivet. Han menade att han såg en på livmodertappen och ville ta bort den. Han fick dock inte tag på den då han inte kunde lyfta upp tappen. Han menade att den låg bakåt på något vis samt att jag var för slapp runt omkring.

Det som fick mig att få nog var att han nonchalerade mina dåliga ferretinvärden. Han menade att så länge Hb var bra gjorde det inget. Då ringde jag vårdcentralen som bara efter att ha hört min historia skickade mig vidare till Kvinnokliniken.

Jag ringde dit och fick tid efter ett par dagar. Väl där kände gynekologen, bara genom att undersöka mig i en vanlig gynekologundersökning, att jag hade en tumör bakom livmodertappen. Det var alltså därför jag blödde, det var därför den gamla läkaren inte kunde lyfta på tappen och det var  något som han hade kunnat känt om han bara vågat undersöka mig trots blödningarna.

Två dagar senare blev jag sövd och man gjorde en skrapning och en biopsi som bekräftade att tumören var livmoderhalscancer.

Två röntgenundersökningar senare har man i alla fall sett att cancern inte spridit sig, men den är så stor och sitter så illa att operation är uteslutet. Jag måste genomgå både strålning och cytostatika. Läkaren är anmäld av mig till socialstyrelsen och jag hoppas verkligen att det inte är något som bara bli nerlagt.

Som grädde på moset kan jag berätta att när jag begärt och fått hem mina journaler från gamla läkaren så ser jag att han fått ett provsvar INNAN jag var där för sista gången. Provsvaret lyder, HPV-test: provet är positivt för HPV av högrisktyp, typ 16! Samt att jag har oklara cellförändringar! Trots det ville han fortsätta stoppa blödningen i stället för att skicka mig vidare till Kvinnoklinik, undersökning eller onkolog!

Det var en lång och kanske krånglig berättelse. Jag är nog fortfarande lite chockad, fick cancerbeskedet i mitten av februari. På onsdag ska jag på ett första besök hos onkologen och är livrädd.

Jag har två mål just nu – jag ska överleva cancern och jag ska stoppa läkaren som inte brydde sig om att undersöka mig trots att jag hade klara symptom och provsvar som idikerade tumör och livmoderhalscancer.

Av Mie Karlström

Bild: SXC

Mer att läsa

3 kommentarer

  1. 1

    Hejsan
    Sedan detta skrevs har jag påbörjat min behandling. Jag får strålning måndag till fredag, cyto på tisdagar och snart ska jag även strålas invändigt.
    Allt som allt håller jag på i max sex veckor, förhoppningsvis fem. Men jag siktar in mig på sex veckor och allt under det är bonus.
    Jag mår bra trots allt, känner mig väl omhändertagen och trygg. Framför allt behöver jag inte längre kämpa för att bli hörd utan blir tvärt om serverad all hjälp och mer därtill.
    Det här kommer att gå vägen, det känner jag.

    Kramar Mie

    • 2

      Hej Mie och tack för uppdateringen! Så underbart att höra att det går bra för dig och att du faktiskt blir väl omhändertagen. Vi tänker alla på dig, och vi håller med – det kommer gå vägen! Stor kram från oss på Livskick!

  2. 3

    Jag har just opererats för andra gången mot cin 3 i huden på vulvan.
    Valde också privat vård först. Fick där kortisonsalva för mina besvär.
    I somras ringde jag till gyn på landstinget.
    Bara jag berättade om mina besvär tog sköterskan det på fullt allvar. Har sedan kännt mig i dom bästa händer.
    Livsavgörande fel får inte hända!!!

    Stort lycka till!

    Kram Sanna

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>