Vad säger din kropp?

Första gången jag var på yoga började jag gråta. Kroppen skakade, hjärtat slog dubbelslag och jag mådde illa. Jag kände mig inte speciellt ledsen men det hände något när jag blev tvungen att andas så där djupt under en hel timma av tystnad: jag hörde plötsligt min kropp och alla signaler överrumplade mig fullständigt. Kroppen skrek.

lyssna

Våra kroppar kan inte ljuga – de vet helt enkelt inte hur man gör. Kroppen skickar massor av signaler till oss hela tiden, men vi är många som slutade lyssna för längesedan. Våra fysiska behov och även vissa av våra känslor passar dåligt in i ett samhälle där vi kanske helst skulle vara svävande huvuden, helt utan behov som stör vår koncentration eller påverkar vår effektivitet på ett negativt sätt. Så vi tar två alvedon till, väntar med att gå på toaletten eller med att sova. Vi är ju upptagna av annat, av saker som är viktigare.

Det är fantastiskt vad kroppen kan klara av, hur anpassningsbar den är. Stress, sömnbrist, smärta eller hunger – kroppen klarar av alltsammans fantastiskt bra – ett tag. Men utan återhämtning tar det till slut stopp. Och när det händer, när kroppen till sist tvingar dig att lyssna, kan det vara för sent för en snabb lösning. Då kanske det krävs en sjukskrivning för att kroppen ska återhämta sig.

Ett sätt att bli medveten om vad kroppen säger kan vara att tänka på hur du andas. Man kan tycka att det låter enkelt -alla kan väl andas, det gör vi ju hela tiden. Men hur andas du? Prova att ta tre långsamma andetag ner i magen (om axlarna rör sig gör du fel). Känner du? Det händer något, i kroppen och i huvudet.

En kropp som fått öka och öka signalvolymen för att bli hörd skriker till slut för full hals och när man lyssnar kan signalerna vara väldigt starka och kännas oerhört obehagliga. Det kan dessutom vara svårt att veta vad det är man känner. Om du tryckt bort känslor och fysiska signaler under en lång tid är det lätt att överväldigas av alla intryck som plötsligt invaderar. För den som utvecklat en ätstörning kan det vara mättnads- och hungerkänslorna som är satta ur spel, någon annan kanske tror sig vara ledsen när hen i själva verket är jättearg.

Om du inte vet vad du känner, ja, då får du helt enkelt fråga kroppen. Testa att ställa några frågor, som: ”Är du arg?”, ”Är du ledsen?”, ” Är du glad?”. Du vet när du träffar rätt, du kan faktiskt känna det i kroppen. Det låter löjligt – och ännu löjligare känner man sig när man står där – men det fungerar faktiskt.

En kropp som blir lyssnad på sänker till slut volymen på de signaler den skickar ut. Och du lär dig så småningom också att tyda de tidiga signalerna och ge din kropp vad den behöver. Vilka signalerna är varierar från person till person; någon får spänningshuvudvärk, en annan blir lättirriterad en tredje förlorar matlusten. Det viktiga är att du lyssnar. Så: prova att fråga kroppen hur den mår och lyssna till svaret – du kanske inte alls mår som du tror!

Bild: Pixabay

Mer att läsa

4 kommentarer

  1. 1

    Väldigt intressant reflektion om yoga. Jag fick exakt samma upplevelse när jag började på yoga. Inte första lektionen, men under kanske femte – sjätte lektionen började jag plötsligt gråta okontrollerat under lavendelögonpåsen. Någonting brast inom mig som jag inte förstod vad det var först. Okej, jag var inte världens gladaste men alla har väl sina svackor tänkte jag. Först under den där lektionen förstod jag hur illa det faktiskt var.

    Jag befann mig då i en livssituation som jag inte trodde att jag kunde påverka. För att inte bryta ihop fullständigt av alla signaler som plötsligt nådde fram slutade jag att gå på yogan. Det var ju skitdumt förstås, raka motsatsen till vad en kanske SKA göra i den situationen, men jag orkade inte höra på kroppen just då. Några månader senare insåg jag också att det hade funnits ett alternativ hela tiden, men att jag hade varit så överväldigad av sakernas tillstånd att jag inte kunde tänka klart.

    Skulle jag göra annorlunda idag, så här två år senare? Kanske. Kanske inte. Oftast krävs det ju att det händer något extraordinärt för att en ska stanna upp. Och yogan har jag inte vågat börja på ännu. Men jag repar långsamt mod för att göra det, för yoga är världens bästa grej. Utan den hade jag kanske kraschat helt.

  2. 2

    Hej Sara! Ja, ofta krävs ju något väldigt starkt för att en ska reagera på riktigt och ännu oftare är det just i efterhand en ser situationen som den faktiskt var… Verkligen intressant att läsa om dina tankar och erfarenheter! Jag har planer på att skriva mer om yogans inverkan snart – för mig har den gjort otrolig skillnad, på flera plan(och trots det är jag hemskt dålig på att ta mig tid till den, tyvärr)

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>