Recension: ”Stå fast – Vägra vår tids utvecklingstvång” av Svend Brinkman

Vi lever i ett samhälle som vill att vi ständigt ska förändra, förnya och förbättra oss själva. Genom att vara här och nu, känna dig själv, och säga ja till det mesta förväntas du bli en lyckad (och därmed lycklig?) människa. Här recenserar Åsa Jansdotter boken som vill påstå att det är precis tvärtom du ska göra för att må bra: enligt författaren själv en ”anti-självhjälpsbok”.

stå fastBoken ”Stå fast – Vägra vår tids utvecklingstvång” presenterar sju grundprinciper. Tesen är att vi ska ta till oss dessa för att som undertiteln antyder bli fria från det förändrings- och utvecklingstvång, vilka författaren Svend Brinkman upplever är rådande i samhället. Det låter onekligen som en ordinär självhjälpsbok, vilket gör det smått ironiskt att en av grundprinciperna är att vi ska kasta just alla självhjälpsböcker och istället läsa romaner. Det finns hela tiden, uppfattar jag det som, något (lätt) provocerande i undertexten; men det är också poängen. Författaren slår i slutkapitlet fast att han med det ibland något överdrivna budskapet vill visa på det absurda med den kontext vi lever i idag. En kontext där det enda som är giltigt är att vilja framåt, arbeta mot ständigt utveckling, tänka positivt, känna efter i sig själv och aldrig bli nöjd.

Brinkman menar inte alls att det är förbjudet att känna efter i sig själv eller fokusera på positiva tankar, men att vi bör se upp för att göra det till en grund för hur vi lever. Som en generell linje utgår han från ”stoicismen” som predikat många av dessa lärdomar sedan flera hundra år före Kristus. Stoikerna lade vikt vid mänskligt förnuft, pliktkänsla och medvetenhet om tillvarons oundvikliga slut – eftersom allt detta gör oss mer toleranta mot både varandra och mot det svåra i livet.

Så, vilka är då de sju principerna som vi behöver för att bättre stå fast? Jag tänkte lista dem här och sedan djupare beröra några av dem (se också länkar för tidigare Livskick-artiklar):

Att sluta känna efter

Vi blir ständigt uppmanade att känna efter i oss själva, att söka svaret där inne i just dig. Författaren menar att det här inte är ett konstruktivt sätt att förhålla sig till tillvaron, eftersom alla svar faktiskt inte ligger i vår egen person. Du besitter förmodligen inte ensam svaret på t ex ”Hur löser vi klimatkrisen?”. Genom att bara känna in våra egna känslor finns det en risk att vi inte anpassar oss till omvärlden utan betraktar oss som egna gudar, där livet ska kretsa kring oss själva. Dessutom finns det en risk att känslan lurar oss, och att vi känner något bara för att vi anstränger oss att känna efter. Det får mig att reflektera över hur löpsedlar som ”trötthet kan vara dold njursjukdom” eller ”stress kan göra dig 10 år äldre i förtid” påverkar oss på detta vis. Vi tar fram vår mobil, googlar symtomen, känner efter i oss själva – och som ett brev på posten hittar vi fel som vi faktiskt kanske inte har.

Men hur gör vi då för att inte känna efter hela tiden, om det är vad vi vant oss vid? Här föreslår Brinkman att vi ska göra något som vi inte har lust med, något som inte känns rätt inombords men som kanske är rätt av andra skäl – något han kallar ”program för frivilligt obehag”. Jag förstår poängen; att göra sådant som inte känns rätt inombords ska bygga styrka för framtida prövningar samtidigt som vi lär oss att obehag inte nödvändigtvis måste leda till rädsla.
Obs! Jag vill dock utfärda en varning för de av oss som har/har haft en ätstörning eller lever/har levt med andra destruktiva beteenden för detta skulle kunna trigga ett sådant beteende igen.

Varför att tänka positivt inte är så positivt

I boken pratas om det positiva tänkandet som ett slags tyranni, som kan leda till ett skuldbeläggande – den som inte är tillräckligt positiv får skylla sig själv för negativa saker som händer. Enligt positivismen går ju det mest att förändra enbart genom en gladare attityd! Dessutom ska vi också gärna se det positiva med prövningen vi varit med om; vi ska växa och se att den fört med sig något gott. Att själv uppleva t ex sin cancersjukdom eller arbetslöshet som helt ”åt helvete” blir inte okej enligt denna positivismens tyranni.

Att fokusera på det negativa som kontrast till det positiva är dock inte en uppmaning till att bli en uppgiven person med en svartmålad bild av världen. Tanken är snarare att den överdrivna tilltron till positivt tänkande som förespråkas inte ska vara allenarådande. Att inte få uttrycka sin negativitet skapar ett dolt missnöje som tär på oss i längden. Att fokusera och tänka över det som är negativt gör oss enligt författaren mer tacksamma över det vi har idag. Vi bör dessutom erkänna att vi är medelmåttor på flera saker i livet och inte som det alltid sträva efter bättre resultat. Det är alltså inte dåligt att vara dålig, tolkar jag budskapet som. Istället för att ha coacher som uppmanar oss till förändring bör vi umgås mer med vänner som värdesätter oss för dem vi är.

Våga vägra säga ja

I det negativa fokuset följer tanken att vi ska säga nej oftare; att vi ska ta på oss nej-hatten. Att ständigt säga ja är ofta ett symtom på att vi vill hinna med allt och att vi är rädda för att missa något – men behöver vi verkligen vara med i alla sammanhang? Vem kan och orkar det? I vårt nej-sägande kommer vi kanske få höra att vi är tråkiga och bakåtsträvande, men i själva verket tar vi hänsyn till oss själva på ett mer praktiskt vis än när vi ”lyssnar inåt”. Lär du dig säga nej ibland kan även andra hattar komma fram så som ”kanske-hatten”, ”tvekan-hatten” och ”tvivel-hatten”. Det är alltså inte så att det enda svar Brinkman godtar är ”nej”, utan han vill se mer reflektion kring vilken ställning vi tar.

Vilka känslor bör vi visa?

I avsnittet om att hålla tillbaka våra känslor finns många intressanta tankar. Ett påstående författaren för fram ger mig särskilt en tankeställare: idén om att vi har förlorat vårt sinne för vilka känslor vi bör och inte bör visa. Brinkman menar att hämningarna har flyttats bakåt och vi gör saker vi tidigare inte skulle gjort, med förklaringen att vi då är mer sanna mot oss själva. Men därmed har vi också förlorat känslan för civilitet och hövlighet, och risken är att det kan leda till allvarliga saker, såsom mobbning på arbetsplatser.

Läs fiktion för att lära dig om det icke-fiktiva

Avsnittet som uppmanar till att slänga självhjälpsböcker och biografer till fördel för romaner är intressant och på många vis viktigt. Essensen är att läsning av en roman lär oss mer av livets komplexitet, på ett mer verkligt sätt än vad någon icke-fiktiv berättelse eller uppmaning kan göra. Dock tenderar kapitlet att bli lite väl tekniskt med termer som ”linjär berättarform”, ”självteknologi” och ”polyetisk”. För en ovan läsare kan det här stycket vara mer svårsmält än resterande delar av boken.

Nostalgi kan vara vackert

Tanken att dröja vid det förflutna tilltalar den traditionsbundne oxen i mig. Här förespråkar Brinkman vikten av att ”jämföra lisvärr” för att förstå hur livet format oss till de vi är. Vi ska då inte bara se vår egen historia, utan också längre tillbaka. Författaren menar att det ”utan det förflutna inte finns något att stå stadigt på”. I vår historia ryms de löften och förpliktelser vi har gentemot andra, något som framhålls som extra viktigt att ta hänsyn till, eftersom de berättar något om vilka vi egentligen är. Genom att hålla kvar i våra egna traditioner och låta dem vara levande (t ex genom att bruka kultur och hantverk eller spela ett instrument) får vi förståelse för att vi är del av ett större sammanhang. Kanske minskar då vår vilja till att ”vara människor med fötter istället för rötter”.

Det sistnämnda uttrycket återkommer författaren ofta till. Sensmoralen är att det ständiga sökandet efter nytt skapar en rotlöshet och en osäkerhet. Jag tror helt och fullt att det är sant och därför tror jag också att den här boken behövs som en motvikt till den acceleration vi uppmanas att ta del i varje dag.

Boken: Stå fast – Vägra vår tids utvecklingstvång, Svend Brinkman (Norstedts 2015).

Böcker med liknande tema: Wellnessyndromet, Projekt Perfekt och Lyckomyten

Mer att läsa

4 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>