”Skapar vi en pansararmé av unga killar som inte får känna?”

När Ingela Ljung kliver in i ett rum fylls det med värme – det är tydligt att hon är trygg i sig själv och att hon har en genuin kärlek till människor. Hon är eventarrangören som brinner för ungdomar, och har en unik inblick i unga människors vardag på internet. Jag vill höra lite mer om vem hon är och vad hon brinner för, så vi ses i salongen på mitt kontor en eftermiddag och pratar.

Ingela har varit arrangemangsansvarig på föreningen Ung kraft i Nyköping sedan 2008. Där hade hon bland annat som uppdrag att starta och driva en arrangörsgrupp med ungdomar.
– Syftet var att ungdomarna själva skulle få vara med och bestämma. Det händer alldeles för ofta att man tar beslut om saker som berör ungdomarna, utan att ens veta något om dem, säger hon.

Under fyra år har hon ”coachat, mammat och utbildat” (hennes egen beskrivning) upp mot 40 ungdomar i åldern 13-22 och tillsammans har gjort över 100 arrangemang, där Typ en festival är ett av de mest uppskattade eventen för ungdomar i Nyköping. Många av dessa ungdomar har kommit en lång väg under sin tid på Ung kraft. Ingela berättar om en kille som mer eller mindre tvingades in i arrangörsgruppen. Han var 13 år och hade någon dag innan hon träffade honom för första gången gått in på fritidsgården klockan fyra på eftermiddagen, en tisdag, full.

– Idag har han ett jobb på Ung kraft och har verkligen hittat sig grej. Han höll ett så fint tal på mitt bröllop nu i september.

”Jag vill att alla ska förstå sitt värde”

Att jobba med ungdomar var inget hon planerade. Hon trodde alltid att hon skulle jobba med grafisk formgivning – vilket hon också gör idag. Men hennes steg styrdes mot arbete med ungdomar och idag ser hon det som sitt kall.  Hon har varit med om en hel del i sin uppväxt, med en pappa som var sjuk och hade problem med drogmissbruk. Föräldrarna skildes och pappan dog vid 44 års ålder. Därför känner hon igen sig i många av de problem som ungdomar går igenom.

– Saker är inte svart eller vitt. Jag hade en kärleksfull uppväxt med så himla mycket kärlek och så mycket fint, och också sånt som var totalt skit. Mycket av det jag har med mig, och jag vill hjälpa människor för att jag har kommit långt i min egen process att uppskatta livet.

Ingela har stort förtroende för människor och vill att alla ska förstå sitt värde. Hon vill inte vara den som går i led och göra det alla förväntar sig av henne utan går sin egen väg – även om hon samtidigt också är en ”sån där duktig flicka”.

Vi pratar en stund om alla projekt för tjejer som finns där ute – vilka såklart är jättebra. Men Ingela säger att hon kan bli lite ledsen över att man bara pratar om hur tjejer har det.

”Det är minst lika stor press på killar”

– Det är minst lika stor press på killar, det bara olika slags press. De får inte känna, tycka eller vara känsliga, utan ska hela tiden bära en fasad av att inte bry sig. Men det gör de.

Ingela har själv gått igenom mycket av det som tjejer går igenom; utseende- och viktfixering, mobbning, sexuella övergrepp. Men det som satte sig djupast av allt som hänt henne är att hennes pappa dog.
– Det kanske är det jag har gemensamt med dessa killar, att de saknar manliga förebilder. Det gör ju jag också på ett sätt.

Hon märker tydligt att även vuxna män har ett väldigt stort behov av manliga förebilder. Och när man är yngre behöver man någon som visar vad som är okej och inte. Många pappor vet inte att de är förebilder eller har så dåligt självförtroende att de inte tror att deras barn ser upp till dem.

– Vi skapar en slags pansararmé av unga killar, men inuti dem känns det helt tomt. De vet inte var de ska göra av alla känslor, eftersom det inte är okej att prata om det, vilket gör ytan ännu hårdare. När man skapar klyftor i olika projekt, olika ”flickprojekt” så blir killarna normen på nått sätt, och tjejerna ska man rädda. Vad ska man rädda dem ifrån? Vem pratar med killarna om hur de själva ska kunna underlätta för tjejerna till exempel? Killarna hetsas ju till att tycka att tjejer ska ha stora bröst, medan i verkliga livet tycker alla killar olika. Det blir nån slags kamp mellan könen.

I sitt arbete med ungdomar har Ingela fått en inblick i en värld som hon aldrig i sin vildaste fantasi skulle ha kunnat förstå. Till exempel en sida på nätet som många ungdomar hänger på varje dag, ett forum där man kan hitta allt från söta kattungar till människor som skjuter sig i huvudet.

– Det är deras vardag. De hetsar varandra till att se obskyra saker, och driver varann så hårt att man antingen blir helt känslokall eller inte kan sova på natten. Vad gör vi med de här unga killarna när de inte får prata om det? För det är ju tabu. Det finns inga vuxna att prata med.

Hon berättar vidare, att om någon skulle våga säga på forumet att de inte gillar innehållet, kommer 200 elaka svar – ren mobbning. Killarna har också berättat att de var 8-10 år när de såg första videon på en människa som dött på riktigt, på nätet.

– Människan kan ha blivit skjuten i huvudet eller överkörd av en ångvält. Barnen är så små, de sitter själva på sina rum och ser detta. Och sen kan de inte gå till mamma och pappa och berätta för att de skäms. Och så blir de äldre och då sitter man i gäng och tittar och ser värre och värre saker och utmanar varandra. Till slut kan de se vad som helst utan att reagera. Det tillhör deras vardag.

”De var 8-10 år när de såg första videon på en människa som dött på riktigt”

Ingela berättar också att ”vanliga porrsajter” innehåller kvinnoförnedrande innehåll där de behandlas som boskap och förnedras. Och att unga killar tittar på det här.

– Även om de inte tar till sig av detta, även om de förstår att det är ”fiktion” kan man ändå undra varför de vill se det? Varför människor upphetsas av det? Det kanske är att gränsen för vart kicken kommer har skjutits fram, man är avtrubbad av allt man sett. Jag undrar till vilket pris allt detta sker?

Ingela darrar och har tårar i ögonen och jag har svårt att skriva. Vi tar en paus och pratar om annat en stund. Precis som många andra vill Ingela göra något, men det är en så tung börda att bära att hon inte vet om hon klarar av det. 

– Jag mår så dåligt över att jag har sett det, men nu har jag varit inne och vet vad dessa killar utsätts för. Det är en vanlig gratissida, där vem som helst kan gå in och titta. Normen för porr på nätet har blivit extrem. Jag har hört om föräldrar som sedan de fått veta att deras barn är inne på de här sidorna, skrattar och skämtar om det. Så vad ska vi göra? Vi måste börja våga prata med våra ungdomar om det, inte låta vår egen skuld och skam ta överhanden.

Under hösten startar Ingela upp ett ungdomsmarknadsprojekt som hon hoppas ska kunna utvecklas. Då handlar det mer om att fånga upp arbetslösa ungdomar, stötta dem och förstå sitt eget värde.

– Det finns alldeles för många arbetslösa ungdomar. Det är lätt att tappa bort sig själv, vem man är, vad man tycker är roligt. Och det är lätt att glömma bort att man har ett värde. Alla ungdomar behöver en tillhörighet, och få bli sedda, älskade och bekräftade.

Faktaruta
Namn: Ingela Ljung
Ålder: 32 år
Bor: Nyköping
Gör: Driver egna företaget Ingela Ljung event och media
Familj: Maken Marcus och katten Rajah
Webbsida: www.ingelaljungevent.se

 

Foto: Donec Studios

Mer att läsa

En kommentar

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att visas offentligt. Obligatoriska fält märks med *

Du kan använda dessa HTML-etiketter och egenskaper: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>