Viktigt med ansvarsfull pressrapportering om ätstörningar

Livskick kommer ofta i kontakt med personer som har eller har haft problem med ätstörningar. Många är ledsna, arga och bekymrade över den skeva bild som media ger av just ätstörningar. Trots att det av flera anledningar är mycket negativt så är det exempelvis fortfarande vanligt med reportage med bilder på utmärglade kroppar och detaljerade beskrivningar av hur den drabbade gjort för att gå ned i vikt. Livskick träffade Maja Engström från Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar, och bad henne berätta om ansvarsfull pressrapportering.

Maja Engström Foto: Johan Söderling
Maja Engström
Foto: Johan Söderling
Vad bör den som gör ett reportage om ätstörningar ha i åtanke?

—Att lyfta ätstörningar i tv, tidningar, radio, poddar, bloggar med mera är viktigt. Vi behöver prata om ätstörningar, men vi behöver också tänka ett extra varv innan vi gör det. Ätstörningar är komplicerade sjukdomar och vissa saker bör en utelämna för att inte spä på myter eller få läsaren, lyssnaren eller följaren som delar ätstörningserfarenheten att må dåligt.

—Vi människor har en förmåga att jämföra oss med varandra, ofta gör vi detta omedvetet och det kan vara svårt att låta bli. En konkret sak som bör undvikas att nämnas i reportage om ätstörningar är därför siffror. En siffra säger inte speciellt mycket, men hjärnan vill gärna värdera siffran och det kan sätta igång en tankekedja som leder till destruktiva handlingar. Detsamma gäller att visa bilder på en person som är väldigt mager då långt ifrån alla som är drabbade av en ätstörning är underviktiga. Majoriteten av ätstörningsdrabbade är normalviktiga eller överviktiga och det är viktigt att få fram att en ätstörning inte alltid syns utanpå.

—Är det så att ett reportage diskuterar diagnoser är det bra att lyfta fler diagnoser och inte bara anorexi. Den vanligaste formen av ätstörning är diagnosen: ”Andra specificerade ätstörningar” (AnS). Inom diagnosen finns fyra undergrupper och de som hamnar inom denna diagnosgrupp har oftast en kropp som utomstående kodar som ”normal.” Att tänka på är också, att även om vikten kan vara central för vilken diagnos en får, så sitter mycket av sjukdomen i tanken, i relationen till sig själv som person och i relationen till mat. Den delen av problematiken går inte att förmedla med hjälp av en bild på en mager kropp, det är så mycket mer komplext än så.

Hur arbetar Frisk & Fri med att påverka media?

—Vi på Frisk & Fri innehar ett dokument för ansvarsfull pressrapportering som tar upp några punkter som en journalist eller skribent bör känna till när denne rapporterar om ätstörningar.

—Är det så att vi upptäcker artiklar eller liknande som rapporterar om ätstörningar på ett sätt som kan trigga någon som är drabbad av en ätstörning så brukar vi oftast skicka detta dokument till den berörda journalisten så att hen inte ska göra samma sak igen. Oftast handlar det om för lite kunskap om problematiken som gör att rapporteringen blir som den blir. När journalister hör av sig till Frisk & Fri för att göra research inför inslag eller reportage om ätstörningar så passar vi så klart också på att ”snabbutbilda” journalisten.

—Att höra av sig till journalister och media om en inte är nöjd med ett reportage om ätstörningar kan en även göra som privatperson! Reagerar en på något så går det ju att kontakta journalisten och skriva vad en reagerar på och varför samt gärna länka till vår hemsida och till dokumentet om ansvarsfull pressrapportering.


Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar är en ideell förening som finns runtom i hela landet och syftar till att stödja och hjälpa ätstörningsdrabbade och deras närstående, samt arbeta förebyggande inom området och påverka för bättre vård.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *